Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och den svenskfinländska dikten - Topelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
trokaiska runometern liksom även dess uttryckssätt, så i
den vackra dikten om Sången såsom “av sorg upprunnen“,
i en egendomlig motsats till den jublande Lärkröster i
Maj. De finska ödemarkernas ensamhet och vemod giva
sin säregna stämning åt många av dessa dikter.
Efter 1845 avtager Kalevalainflytandet, och det utpräg-
lat finsknationella i hans diktning ersättes av andra stäm-
ningar. Han besjunger i tidens anda “friheten“, dock gärna
mera obestämt; våren med islossningen o. d. företeelser
få tjäna som symboler för hans frihetslängtan. Det är
dock mera tankens och bildningens frihet han åsyftar än
den politiska, och minst av allt bär hans lyrik något hat
mot Ryssland; tvärtom var han lojal på ett sätt, som under
Krimkriget kunde väcka missnöje i vida kretsar.
Han hade i tidigare år i språk- och nationalfrågan givit
ganska kärva uttryck åt rent fennomanska tankar, be-
tonat det urnationellas krav och 1844 yrkat “ett språk, ett
folk“, men senare i den politiska dikten Originala skuld-
sedeln hävdade han gent emot den ultrafinska förhävelsen
den svenska odlingens betydelse, då den givit Einland
“arvslott i Europas rika bo, vår lag, vår sed, vårt vetande,
vår tro“.
Utom tidsdikterna äro ifrån 1850-talet att märka Sylvia-
visorna, som besjunga ett annat och ljusare Finland än
de dystra moarnas, tallarnas och molnens, som målats i
Kantelerunorna ; nämligen lövskogarnas och silversjöarnas
Finland.
Bland hans mest älskade skaldestycken äro en del sym-
boliska dikter som Vintergatan, sagan om den bro mellan
skilda världar, som kärleken bygger, bilder ur livet som
Den resande studenten, längtansdikter som den djupt
känsliga På Roines strand.
Topelius ljusa, naiva lynne kom honom särskilt till godo
i de dikter på vers och prosa, som han skänkte barna-
världen både i Sverige och Finland genom Läsning för
barn (1865 — 96).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
