Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundrafyrtiotalets svenska lyrik. Studentsångare och frihetsskalder - Studentpolitik och skandinavism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•238
terna förkunna: “Vi aro andens fria folk, som, stolt att
vara ljusets tolk, skall evigt kämpa för dess rätt“. I
Sverige hälsar Nybom studenterna såsom “ljusets riddar-
vakt“, och Bernhard Elis Malmström ger lösensordet för
de unga, att offra sig för ljuset, “det är dens plikt, som
en gång svurit ljusets fana“. Men hos oss blir Strandberg
den mest utpräglade tolken för studentungdomens politiska
radikalism, liksom för dess skandinavism, dock vid sidan
av den något äldre Sturzen-Becker, vilken på 40-talet skild-
rade de känslor, Polens resning redan anno 1830 väckte
hos mången “liber studiosus“, som slog ihop sin bok, medan
professorerna sutto trankila, läste kyrkofäder, skrevo vers,
ritade trianglar eller stekte äpplen. Det unga släktet och
det gamla!
Tidens svenska lyrik är således i hög grad politisk frihets-
dikt och skandinavisk poesi. Den är i övervägande grad stu-
dent- och publicistlyrik, och de flesta av tidens lyriker
grundlägga sin berömmelse såsom studentsångare i Uppsala
och Lund — en skald som Nybom kom egentligen aldrig
därutöver, en annan som Strandberg förnekade visserligen
sedan sin ungdoms politiska hänförelse och skapade en ny, i
konstnärligt avseende väl så vägande men alldeles olik-
artad diktning, en tredje som Sturzen-Becker utvecklade
och fördjupade sin ungdoms skaldskap och blev trogen sin
fana eller rättare sina två fanor — den blågula och danne-
brogen. Så odlades också en rent fosterländsk student-
lyrik, ofta av något bullrande och skrytsam art med ett
starkt slående på sköldarna; Nybom var en av dess måls-
män, en annan var Wennerberg, som f. ö. var mera obe-
rörd av de politiska svärmerierna hos samtida studentung-
domar, och som väl kunde klämma i med bålstora ord i
sina fosterlandshymner, men eljes såg en smula ironiskt på
studentpolitiken och lät den äkta juvenalen ge “partierna
knäveln“ och “ej vara skandinav“.
I det stora hela är den svenska politiska studentlyriken
att betrakta som en gren av den samtida alleuropeiska
frihetssångens träd; den bär ock — bortsett från de
enstaka fosterlandshymnerna — en rätt kosmopolitisk färg
av “Allerweltsenthusiasmus“, och det är betecknande, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
