Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundrafyrtiotalets svenska lyrik. Studentsångare och frihetsskalder - B. E. Malmström - Bergstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bergstedt.
256
siii hyllning. Han uppställde här det Goetheska humanitets-
idealet såsom mönster vid sidan av Tegnér och Runeberg.
Uppsatsen är mycket omogen. Men senare tog han fastare
fäste i hegelianismen och blev dess främste estetiske måls-
man hos oss, först i Frey — en Uppsala-tidskrift, som utkom
1841 — 50 — och senare i Intelligensbladet, som han
utgav 1844 — 45 tillsammans med filosofen F. G. Afzelius.
I en dikt Till de unga yrkade han här å nyo på “kamp
för sanningen“ och hävdade mästarens lära om andens
utveckling genom tiderna. Tidningen ansågs t. o. m.,
kanske med någon orätt, vara vad man kallar “unghege-
liansk“; den var i varje fall avgjort frisinnad samt i teo-
logiskt-filosofiska debatter radikal. Malmström hävdade här
bland annat den poetiska och konstnärliga realismens syn-
punkter i strid mot den nyromantiska efterklangens och
dilettantismens affektation med “det poetiska i livet“.
I olika tidskrifter fortsatte han sin litterära estetiska
verksamhet. I uppsatsen Är vår tid poetisk? gav han
uttryck åt 1850-talets beklämning, att illusionerna från
40-talet brustit och att frihetsidéerna gjort bankrutt. I
minnestalet över Atterbom, hållet å studentkårens vägnar,
ägnade han, föga pietetsfullt vid detta tillfälle, en skarp
kritik åt romantiken, och samma synpunkter präglade de
bada sista delarne av hans postumt utgivna föreläsningar:
Grunddragen af svenska vitterhetens historia, där
han i anslutning till tyska hegelianer och antiromantici
dömer ganska ensidigt, ehuru stundom träffande nog, om
det nyromantiska skedet.
En vida mer avgjord antiromantiker än Malmström var
hans vän Carl Fredrik Bergstedt, sedan under några år
Aftonbladets redaktör efter Hierta. Han var den avgjor-
daste motståndaren till “l’art pour l’art“-teorien, en något
nykter förståndsmänniska, i hög grad motvillig mot all
fantastik och i motsats till sin vän icke hegelian utan en
empiriker av engelsk skola, vars engelsktbetonade uppfatt-
ning gjorde sig gällande i hans senare mycket uppmärk-
sammade politiska skriftställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
