Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg, signaturerna, Snoilsky, Wirsén - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
bekännelse om det evigas makt i livet. Det finnes drag
i denna dikt, som minna om de hebreiske profeterna, men
ock om den antika tragediens körsånger, och dess sublima
poesi skänker den en enastående ställning i svensk lit-
teratur. Några rader — såsom “Vad rätt du tänkt, vad
du i kärlek vill“ — ha så ingått i allmänna medvetandet,
att de nästan citeras som psalmverser.
Den första samlingen av sina dikter utgav Rydberg först
1882. Han hade då redan för en tid åter lämnat poesien bakom
sig och sysslat dels med filosofiska, dels med kulturhistoriska
och mytologiska forskningar, först som föreläsare i Göte-
borg, sedan från 1884 som professor vid Stockholms hög-
skola. Vid denna tid, i början av 1880-talet, bröt den
nya naturalismen fram. Denna bjöd honom emot, även
om han i mångt och mycket sympatiserade med vissa av
dess tendenser: dess medkänsla med de små, dess satir
mot tidens svagheter och dess frihetssinne. Men mot själva
tekniken var han avog, och han var alldeles för mycket
romantiker att vilja byta bort fantasiens underland mot
någon poesilös “verklighet“. Mest stöttes han dock tillbaka
av den nya skolans materialism, dess dogmatism och dess
pietetslöshet.
Hans 1891 utgivna roman Vapensmeden var i viss mån
ett inlägg mot den nya rörelsen, och om Strindberg än
icke stått modell för en av huvudfigurerna, den ofördrag-
samme fanatikern magister Lars, som börjar såsom revolu-
tionsman och slutar såsom en ursinnig, trångbröstad reak-
tionär — så har dock Strindbergstypen legat bakom denna
skapelse. Mot denna pietetslösa, dogmatiska fanatism sätter
han upp sina egna ideal, företrädda av samfundet “Fritt ur
hjärtat“, där skiljaktiga meningar förenas i en ädel känsla för
det mänskliga. Någon historisk roman i egentlig mening är
Vapensmeden icke, icke någon teckning av det verkliga
reformationsårhundradet — själv kallar Rydberg boken
“Hägringar från reformationstiden“, och över det hela
vilar något av romantikens halvdager. Men såsom nästan
alltid hos Rydberg är denna romantik även här förenad
med en humanism, som på samma gång den svärmar för
frihet och framåtskridande, med pietet, nästan med vemod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
