Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg, signaturerna, Snoilsky, Wirsén - Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
272
storslagna situationsbilden Stenbocks kurir, som bär
segerbudskapet till den gamla änkedrottningen, Brand-
klipparen, i vilken skalden efter Dalins manér skildrat
svenska folkets öden under Karl XI och Karl XII i en
hästs skepnad, den ståtliga bilden av Olof Rudbeck vid
Uppsala kyrkas brand, Hvita frun om Karl IX och hjälte-
lynnet hos den lille pilten Gustav Adolf, cykeln Aurora
Königsmark, kondottierernas franka, framställd som en
trots allt fosterländsk kvinna, vilken djupt kände den miss-
aktning hennes hemlands monark visade henne, hyllningar åt
mödernesläkten Baner i Herr Jans likfärd och Djurs-
holm, och även mera lekfulla stycken som t. ex. Hattar
och mössor och Den gamla fröken.
Det bör anmärkas, att den anda, som genomgår de
Svenska bilderna, ingalunda är “storsvensk“ och att den
synpunkt, som Snoilsky anlägger på Sveriges historia,
snarast är den Fryxellska. Betecknande är exempelvis På
Vernamo marknad med dess förebråelse för den nöd
och de offer, som pålades folket, och även Brandklip-
parens utbrott efter påfrestningen under tolfte Karl:
“Jag mäktar ej mera, herre, sitt av!
Jag tror att det är förbi —“
är uttryck för samma åskådning. Kännetecknande är ock
det utrymme, som lämnas åt kulturpersonligheterna i jäm-
förelse med de krigiska daterna.
En tredje och ingalunda mindre viktig grupp bilda de
socialpolitiska dikterna. Adertonhundraåttiotalets växande
sociala intressen hade i hög grad gripit skalden, och han
ställde sig vid denna tid i de sociala tendensdiktarnes
led. Det passade väl för det realistiska i hans naturell ;
hans ungdomsdiktning hade haft en frisinnad anstrykning;
nu kände han, den borne aristokraten, sig gripen av tidens
krav och ville göra sig till tolk för den demokratiska tan-
ken om samverkan mellan samhällsklasserna. Tendensen var
uppenbar, men den var icke vulgär, icke dagskampens, utan
höjde sig över denna till ett rent etiskt betraktelsesätt.
Redan den vackra dikten I porslinsfabriken, där skal-
den prisar den enkla konstslöjden framför vasen för furste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
