Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg, signaturerna, Snoilsky, Wirsén - Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wirsén.
smärre historiedramer från Vasatiden, Fången på Kallö,
En krona, Mellan bröderne, som ha en viss betydelse
därför, att han här upptog knitteln och bröt med den
vanliga blankversdialogen, härutinnan en föregångare till
Strindberg. Hans stora femaktsdrama Dagward Frey
var närmast en skräcktragedi, påverkad av V. Hugo, och
slog ej igenom. Däremot har Bäckström genom sina för-
träffliga översättningar från Hugo, Ponsard o. a. gjutit
nytt liv i den svenska alexandrinen och gjort sig högt
förtjänt om vår verskonst.
Bland diktarne i Signaturernas kalendrar var “Kuno“
till en början jämförelsevis föga beaktad. Men han skulle
senare komma att intaga en dess mera framskjuten ställ-
ning. Denna signatur betecknade nämligen Carl David
af Wirsén. Det var egentligen vid mitten av 1870-talet,
då tidskriften N u började utkomma, som han där gjorde
sig bemärkt såsom diktare. Hans första diktsamlingar
1876 och 1880 intaga en särställning på grund såväl av
deras ideala innebörd som den silverklara, välklingande
formen. Själv ville han gälla som romantiker och visade
tidigt starka sympatier för den nyromantiska diktningen,
liksom han i religiöst och filosofiskt avseende var ange-
lägen att fastslå sin idealistiska åskådning, sitt odödlighets-
hopp och sin kristna tro.
Av hans äldre dikter äro sålunda stycken som Nepen-
thes, Nikodemus, Columbus utslag av denna riktning,
men han kan ock våga sig på mera yster stråt, såsom då
han i Sillery ger en dryckessång med hyllning åt min-
net av Henrik IV och hans älskarinna. I senare dikt-
samlingar stelnar Wirséns skaldskap och upprepar gärna
samma stämningar och motiv samt får en aUtmera kon-
servativ och ortodox tendens. Men han kan dock alltjämt
fanga poetiska motiv såsom i det djupsinniga poemet
Spinoza eller i de vackra dikterna om Stockholm i sep-
temberstämning.
Hans form är ren, klar, korrekt, allt annat än roman-
tiskt nebulös. Dock saknar den säregen karaktär.
Wirséns rent poetiska verksamhet ställdes, allt som tiden
gick, mera i skuggan för hans litteraturkritiska. Här intog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
