Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strindberg och åttiotalet - Mystikens tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
lian återigen visade sig såsom en betydande skådespels-
diktare inom den svenska historiens område; märkligast är
tvivelsutan Gustaf Vasa, en storslagen resignationens tra-
gedi, vars första akt, där konungen behärskar scenen utan
att synas, väl rent av utgör höjdpunkten av Strindbergs
dramatik; även Folkungasagans Magnus Erikssonsskepnad
och Erik XIV:s tragiske Göran Persson giva själsanalyser
av stort intresse, under det Erik XIV själv är en själs-
sjukling, befryndad med författaren av Inferno och Till
Damaskus.
Mindre märkliga voro hans övriga, nog hastigt tillyxade
historiedramer, som tillkommo under hela det nya seklets
första årtionde.
Men för övrigt var hans verksamhet riktad åt de mest
skilda grenar av författarskap. Han odlade samtidsdramat,
gärna med mystiskt innehåll, såsom i det djupt poetiska
stycket Påsk, i vampyrdramat Dödsdansen, i en del
romantiska skådespel som Kronbruden, Svanehvit och
Drömspelet, samt i smärre kammarspel, där han ville
förverkliga sina teateridéer från 1880-talets slut. Dessa
skådespel hava särskilt i Tyskland på senare tiden upp-
förts med stor framgång, liksom över huvud man där mera
intresserat sig för Strindbergs senare författarskap, under
det förhållandet snarare är det motsatta i Sverige. Vidare
tillkommo berättande dikter på vers och prosa, bl. a. från
hans gamla domän, östra skärgården: Fagervik och
Skamsund, älskvärda sagor och polemiska fejderomaner
med hätska angrepp på samtida författare, levande och
döde, och på gamla vänner, samlingar av tankar och hug-
skott i strid mot egna forna åskådningar, särskilt mot
darwinismen, i En blå bok, där hans senare starkt
vidskepliga mysticism tog sig ett uttryck, den märkliga
dialogen Stora landsvägen, ett vandringsdrama, där
han liksom kluvit sig själv i olika talande personer och
där han så till sägandes givit sitt livs bokslut. Eljes
hade han mot slutet av sitt orosfyllda liv från here håll
mottagit hyllningar för sitt författarskap, utan tvivel det
i sitt slag mest omfattande någon svensk skriftställare
utfört, om än av i hög grad skiftande värde, så vad angår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
