Hvar 8 dag / Årg. 1 (1899/1900) / 53 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som gärna såge landet
lyda under en modärn
stat, enär man i sådant
fall kunde hoppas på nytt
uppsving i alla
affärsgrenar.

Ett boerläger.

Dyrt är det att
uppehålla sig i Johannisburg,
och särskildt på den
resande, som skall bestrida
de stora utgifterna utan
att få något af de stora
inkomsterna, verka priserna
nedslående. En
fängelsecell med säng, toalett,
ett skåp och så mycket
plats att man nätt och
jämt kan vända sig
omkring — se där bilden
af ett rum på det bästa
hotellet, för hvilket man
med ordinär kost betalar
20 shillings (omkring 18 kr.) om dagen.
Kopparmynt brukas nästan endast som drickspängar. Det
lägsta mynt man räknar med är 6 pence (omkring
45 öre). Europeiska grufarbetsförmän, hvilka hemma
i Europa voro vanliga bärgsarbetare, ha sina 6- à
7,000 kr. om året och dessutom fri bostad.
Grufingeniörer förtjäna 15- à 30,000 kr. årligen och
direktörerna för grufbolagen intaga en ställning
motsvarande en direktörs vid den allra största bank
i Europa. Mycken lyx utvecklas i Johannisburg,
och detta en lyx som måste importeras, ty landet
har ingen industri och jorden gifver föga.
Samtidigt råder den största nöd i guldstaden och man
känner i hög grad af de många,
som drogo hit med glada
förhoppningar — hvilka aldrig gingo
i uppfyllelse. Därom kunna de
utländska konsulaten berätta
åtskilligt.

Badande grufkaffrer.

På gränsen till Oranjestaten
ligga de berömda
diamantgrufvorna i Kimberley.

Här arbeta zulukaffrerna
under den allra strängaste
uppsyn af hvita män, åtta timmar i
sträck för cirka 17 kronor i
veckan. De bo på inhägnade
platser, som de aldrig få lämna
och där de få köpa den mat de
behöfva. Öfver hela inhägnaden
är fäst ett ståltrådsnät för att
hindra dem från att skaffa de
diamanter, som de kunnat stjäla,
vidare ut i världen. När de,
smutsiga, trötta och varma, komma upp från
grufvorna, står emellertid åtminstone ett
förfriskande bad till deras disposition.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>