Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET STULNA PANSARFARTYGET
ännu fyrtiosju timmar på oss. På den tiden kan
man uträtta mycket!»
Den nästan skämtsamma ton, i hvilken
prinsen, som i själfva verket var upphofvet till detta
trångmål, yttrade dessa fyllde aha — utom
prinsessan Angela — med afsky.
»Förstår ers höghet icke», sade konungen
allvarligt, »att dessa pegrimeser ha absolut bestämt
sig för att nedgöra oss. Vår skattkammare är ej
öfverfylld. Vi kunna helt enkelt ej betala deras
fordran, äfven om vi ville. Om fyrtiosju timmar
ha de förklarat oss krig. Fyrtiosju timmar äro för
oss af lika liten nytta som en halftimma. Vi kunna
hvarken bygga eller skaffa ett pansarfartyg på
fyrtiosju timmar.»
»Om ers majestät behagar ursäkta», svarade
prinsen leende, Ȋr det just i den punkten jag
tillåter mig hysa en annan åsikt. Hvarför skulle
vi ej kunna skaffa ett pansarfartyg på denna tid?»
Alla stirrade, utom sig af häpnad, på prinsen.
»Hans höghet skämtar!» mumlade Venuzzia.
»Det är inte så lätt att hitta ett pansarfartyg —»
»Ers excellens torde ursäkta», svarade prins
Otto. »Jag vet ett präktigt sådant, hvilket vi
kunna komma åt utan pängar och inom sagda tid,
ty det ligger för ögonblicket för ankar tjugofyra
timmars segling härifrån och bara väntar, om jag
får så uttrycka mig, på att vi skola taga det.*
»Jag vill förklara mig», fortsatte prinsen
allt-jemt leende. »Hamnen ifråga är S:t Louis och
fartyget är »Actæon», Pegrims nyinköpta
pansarfartyg.»
Konungen och ministrarne stirrade mållösa på
tysken.
»Det är helt enkelt!» sade denne. »Här är ett
ultimatum. Godt! Kl. 7 e. m. i öfvermorgon blir
detta ultimatum, om vi ej besvara det, ipso facto
en krigsförklaring. Godt! Kl. 7,15 samma kväll
gör Vandolien sin första krigsrörelse — och det skall
bli uppbringandet af »Actæon* med hjälp af en
beväpnad batbesättning, till hvilken jag hoppas få
räkna mig.»
»Men», ropade man, »en båtbesättning för att
uppbringa ett pansarfartyg? Det är en galenskap
— det är omöjligt!»
»Ingalunda», svarade prinsen lugnt. »Tro mig,
jag vet hvad jag säger. Hör på!»
Han drog upp ett bref.
»Här är ett bref från en vän i S:t Louis»,
förklarade han, »den förnämste bankiren i Pegrims
hufvudstad. Han råder mig att varna mitt vänliga
värdfolk och råder Vandoliens hof att gå in på
furstens af Pegrim fordringar. ’Det är bättre’ —
skrifver han —; ’att betala eller åtminstone lofva
en million dollars, än att få se hvarje sjöstad, som
hans majestät eger, jämnad med jorden. I
förtroende vill jag tala om att inom fyra timmar efter
krigsförklaringen — d. v. s. kl. 11 onsdag afton
— »Actæon» kommer att starta sin färd för att
sprida död och undergång. Pegrimeserna äro så
säkra på sin seger, att de redan på onsdag afton
ämna ha en stor nationalbankett, vid hvilken
officerare och besättning på »Actæon» skola bli
hedersgästerna och hyllas som om de redan vore
de segrande hjältarne. Hela oxar skola stekas för
fästen och vinet kommer att flyta i strömmar’!»
Prins Otto vek ihop brefvet och stoppade det
i fickan. »Detta är de speciella underrättelser jag
fått», slutade han. »Frågan är, om I vågen handla
därefter. Naturligtvis kommer icke hela besätt-
ningen af 6- å 700 man att lämna »Actæon», utan
åtminstone ett mindre antal stannar kvar, ty ångan
måste vara upp kl. 11, då fartyget skall afgå.»
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
