Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigsskolan drömt mig in i en dylik situation. Jag
var min egen herre nu, men på samma gång
ansvarig för mångas lif. Ni förstå, kamrater, att
jag var ung den tiden. Allt vår omgifvet af ett
poetiskt skimmer. Annorlunda är det nu, sedan
jag blifvit äldre! Man ser saken mycket mera
nyktert, men den blir inte roligare för det.
Bedrogo mina öron mig? Nej, det lät som
om en sten rasat ned alldeles bredvid mig.
Jag reser mig upp och drar revolvern ur sitt
hölster. Det blir alldeles tyst igen, men jag anar
oråd och smyger mig framåt ohörbart. Plötsligen
hör jag ljudet af lätta steg och hukar mig ned
bakom en stor sten, men spejar försiktigt.
Silhuetten af en människa aftecknar sig mot
himmelen. Den kommer allt närmare. Jag ryser, af
välbehag öfver situationen eller af omedveten
ångest —• hvad vet jag. Gestalten passerar mig
på ett par stegs afstånd utan att observera mig.
Nu är den förbi.
Hastigt reser jag mig upp och slår
armarne om den hvitklädda varelsen, som
uppger ett litet ångestrop.
Det är en kvinna.
Jag lägger handen för hennes mun
och vänder henne mot mig.
Hon stirrar full af ångest på mig,
men brister sedan ut i skratt, då hon ser
min förbluffade min.
»Hvad vill du mig?» frågar hon med
välljudande stämma.
Jag förstod arabiska. Största delen
af vära turcos äro ju araber.
»Jag vill dig intet ondt, du öknens
fagra gazell», svarade jag och fattade
hennes händer.
Hon ser forskande på mig och
småler slutligen.
»Hvad är du för en?» lyder hennes
nästa fråga, och hon betraktar nyfiket
min ljusblå vapenrock och de röda byxorna med
sina breda revärer.
»Jag är fransman. Har du aldrig sett någon
sådan?» blir mitt svar, och jag slår resolut armen
om hennes lif.
Hon lösgör sig sakta och ser på mig med sina
stora svarta ögon. Hon bär den traditionella slöjan
virad om ansiktet, men jag anar bakom denna en
skönhet. Växten är smidig men fast och händerna
förtjusande. Allt detta ser jag i ett enda ögonkast.
Sedan kommer mitt förnuft tillbaka. Jag har varit
berusad af det egendomliga i situationen. Men
hvem kunde veta, hvad hon bär i skölden.
Snö i Sahara.
Arabisk by (Bouar).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
