Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35. Den 31 Maj 1903 - Röda rosor. Af H-Dur - Mustafa - Under armeniermassakerns dagar. Af Mustafa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
upp mellan furorna på udden och rund och röd
glida fram på den djupblå natthimmeln, endast hon
och jag som kände, hur rosor, hur alla blommor
doftade. Där stod en ensam rosenbuske tätt intill
oss med en blekröd knopp, som skimrade så
underbart. i månstrålarnes trollglans. Jag sade henne, att
den liknade henne, den bleka La France med de
halföppna, skära bladen, ja, jag sade henne visst
en hel del ord, klädda i diktens och kärlekens
fägring, nu minns jag ej dem mera, men då jag såg
upp och ville fånga hennes blick, glimrade ett par
tårar i de stora underbara ögonen och innan ännu
jag hunnit fatta mig och komma till sans igen var
hon borta. Jag hade visst skrämt henne förskräckligt,
stackars liten.»
»Jag såg henne aldrig mer.
»Hon står för mig som ett minne, ungt och
skönt med något af vårens första solglans öfver
sig, hon är ungdomen med sin lycka, sina
drömmar, luftslott och illusioner, hon är skön och ljuf,
vek och stark på sin böjliga stängel, lilla vackra
La France.»
Han tystnade och en stund hördes ej annat ljud
i det stora rummet än urets enformiga tickande. Jag
kunde ej slita mina blickar från petite La France,
min vän tycktes också helt och hållet vara
försjunken i betraktande däraf.
»Och nu», sade jag slutligen, tystnaden började
blifva mig obehaglig.
Han for hastigt med handen öfver pannan och,
såg muntert upp på mig. »Du inbillar dig väl ej
att jag bär på en hjärtesorg» — han skakade på
hufvudet — »nej, ty då misstar du dig, det där
var ju blott ett hugskott från en skönhetsälskande
konstnärssjäl. Mitt hjärta tillhör helt och odeladt
min hustru. Men à propos rosor» — han talade
ifrigt som först då han beskref de olika rosornas
betydelse — »så fick min duk pris på utställningen
i år. Det var en ensam La France mot en grund
af idel röda rosor.»
mustafa.
Till ovnbytc med de förälskade par som
ständigt finna hvarandra — icke så ofta i
våra spaVer som i vàr papperskorg — ha
vi sökt berättelstr, verkligt underhållande och
likväl af litterärt i ärde. Det finnes icke så
synnerligen mänt a — utom våra allra största
namn — som ej variera på erotikens alltid
siungandc strängar — men variationerna ha
dork alla samma hufvudtema — och ett nytt
motiv önsknde vi. Dm man, hvars signatur
MUST AF A vatit fästad vid ett par små
präktig i berättelse’ i HVAR 8DAG och hvars
porträtt synes härvid, har icke mycket a’
erotik i sina berättelser, men sä mycket mera
af lif, rörelse och spänning. Man reser med
honom och känner både med och för honom
när det bär emot och när han reder sig ur
sina lifsfarliga situationer.
Mustafa är känd och värderad och
mången ska1! gärna se hur vår hjälte ser ut
som vi nu skola följa. Innan afresan låta
vi honom prese ■ t era sig själf.
Mustafa talar sålunda ■
En själfbiografi har HVAR 8 DAG
begärt af mig. Vare sig härmed menas en
redogörelse för händelserna med årtal och
data eller ett slags karaktärskildring så är
jag lika oförmögen att uppfylla denna
begäran. Jag är icke i stånd att säga er hvad Mustafa är
för slags människa ty jag vet det ej själf. Min vän Wang
— jag har ej haft många sådana vänaer som denne
tvifvelaktigt moraliske kines — kanske skulle kunna säga er det.
Skrif och fråga honom — Mr Chi Wang Ti, Hankau, men
skrif på pidschien.
Men jag skall i alla fall säga något. Först, d. v. s. för
omkring 35 år sedan var jag en elak unge med ett tjurigt
argsint lynne och tjöt som en indian om man blott pcK<ide
på mig.
MUSTAFA.
Kapten Alexis Kuylenstierna.
Längre fram blef jag en lat, fortfarande
tjurig och envis skolpojke, som egentligen
excellerade i att skoja med sina stackars
lärare.
Sedan blef jag en krigsman, rätt
ointresserad och fallen för vanvördig kritik
och allehanda skoj.
Slutligen blef jag Mustafa, hvilken
enligt mångas åsikt är en lögnare och
äfventyrare. Min egen åsikt om Mustafa är ej
stadgad och den del däraf som är stadgad
vill jag ej delgifva er.
Hvar Mustafa varit?
Jo-
1894—1895 Italien, Tunis, Tripolis, Egypten,.
Pal-stina, Konstantinopel.
3895—1896 Konstantinopel, Syrien, Grekland,
Mindre Asien, Macedonien.
1896—1897 Konstantinopel, Kreta, Arabien,
Palestina. Syrien, Konstantinopel,
Ryssland.
1897—1898 Ryssland, Konstantinopel,
Palestina, Steniga Arabien, Syriska öknen,
Mesopotamien, Syrien, Konstantinopel.
1898—1899 Italien, Kina. Mandschuriet,
Korea, Japan, Mongolia, Sibirien.
1901—1902 Ryssland, Persien, In lien,
Konstantinopel.
Viljen I nu veta hvad en svensk lekamen kan stå ut med, så
hören:
1891 malaria.
1895 y opp ma.
1895 dysenteri tller möjligen kolera.
1895 en sö.idei skjuten arm.
1897 tyfus.
1898 tyfus.
1902 skarlakansfeber.
Mustafa.
under armeniermassakerns dagar.
För HVAR 8 DAG af MUSTAFA.
I.
I slutet af November 1895 befann jag mig i
Aleppo, eller Haleb, som turkarne kalla staden. Jag
hade kommit dit med turkisk postskjuts från
hamnstaden Iskenderun, det gamla Alexandretta,
Alexander den stores lilla stad. Min afsikt med resan till
Haleb var icke så mycket att se denna föröfrigt
rätt sevärda stad, utan mina planer gingo vidare.
Jag ville öfver Deir es Sor eller Mossul rida till
Bagdad. Men redan i Iskenderun hade man sagt mig
— det vill säga Sveriges-Norges därvarande konsul,
monsieur Catoni, hade sagt mig, att en sådan färd
under rådande förhållanden vore omöjlig. De
armeniska oroligheterna stodo på sin höjdpunkt och
sultanens trogna hamidiékavalleri härskade oinskränkt i
allt land öster om Haleb. Vänd om, sade konsuln,
Ni skall i alla fall icke komma till Bagdad.
Visserligen möjligt, svarade jag, men jag ämnar i alla ’
händelser försöka. Jag vänder ej om förr än jag;
af egen erfarenhet vet, att företaget är omöjligt.
Konsuln ryckte otåligt på axlarne och jag afreste till
Haleb. Men där visade det sig, att saken nog hade
sina svårigheter. Tiderna voro onda och
oroliga-Hjälpare fick jag emellertid i massor. Hotellet — ty
Haleb besitter ett sådant — stormades af äfventyrare,
människor i fezer, i turbaner, i slokhattar, människor
i höga gula stöflar och skramlande järnsporrar, i
pistoler och dolkar, människor af alla möjliga
nationaliteter och religioner. Alla kunde de föra mig till
Bagdad, alla togo de detta på sin salighetsed, alla
svuro de vid sina fäders grafvar, att de vore de
enda hederliga, att alla de andra vore bofvar och
- 558 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
