Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35. Den 31 Maj 1903 - Under armeniermassakerns dagar. Af Mustafa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER ARMENIERMASSAKERNS DAGAR
ISKENDERUN.
bedragare. Sverige-Norge ägde dessa tider en konsul
i Haleb, en levantiniserad jude, kunglig lombardisk
adelsman med papper från Franz den I: s tider samt
riddare af Vasaorden.
Denne sade mig genast, att han som svensk
konsul komme att lägga hinder i vägen för min
afresa, eller att jag åtminstone om jag tvingade mig
till affärd, skulle gifva honom skriftligt på att jag
afrest mot hans vilja och afrådande. Haleb besatt
dessutom en vali, en gammal pascha vid namn
Has-san. Denne sade mig vid min första uppvaktning,
att han ej komme att påteckna mitt teskeré för
en färd till Bagdad, att han om jag ändå afreste
skulle komma att hindra det med våld, och att han
i nödfall, om jag ej höll mig lugn, skulle mot mig
rikta ett utvisningsdekret, låta under bevakning föra
mig till Iskenderun och där öfverlämna mig i min
konsuls händer.
Allt det där åhörde jag en förmiddag, då jag
sörplade kaffe hos valin och jag gick hem till
hotellet med den fasta föresatsen att resa till Bagdad.
Emellertid uppstod ett alldeles oväntadt hinder.
Dagen sedan jag varit hos valin kunde jag ej komma
ur sängen. Man skickade efter en läkare — en
levantinare — som förklarade, att jag hade kolera
och man transporterade mig i en sjukbår till det
turkiska militärhospitalet. Under tre veckors tid låg
jag hos de turkiska soldaterna och befann mig så
en vacker decemberdag åter på benen fortfarande
fast besluten att resa till Bagdad.
I Haleb hade emellertid under min sjukdom en
del händelser inträffat. Valin, den gamle Hassan,
hade blifvit afsatt, emedan man slagits i någon
utkant af hans vilajet. En ny pascha hade blifvit
utnämnd och under det han befann sig ombord på
ångbåten mellan Konstantinopel och Iskenderun blef
äfven han afsatt på grund af ett slagsmål i Biredschik.
Då paschan landsteg i Iskenderun, bräkte hans
underordnade mataserifen honom det telegrafiska
af-sättningsdekretet, hvarför han åter gick ombord. Så
blef en ny vali utnämnd och till hans ankomst förde
kommendanten på Halebs citadell spiran i staden.
Äfventyrarne började åter flocka sig omkring mig och
jag utvalde en af dem, en man vid namn Muller,
den oförskämdaste och oförskräcktaste af dem alla.
Svårigheten med en Bagdadfärd låg ej däri, att vi
kunde bli plundrade och ihjälslagna af de
upproriska hamidiémännen — åtminstone spelade detta blott
en underordnad roll för oss — utan svårigheterna
berodde på de hinder de turkiska myndigheterna och
reguliära soldaterna skulle lägga i vår väg. Allt land
bortom Eufrat var emellertid under vintern 1895—96
fullständigt i det upproriska hamidiékavalleriets hän-
der, hvarför det i första hand gällde att så fort
som möjligt komma öfver floden för att sedan på
något sätt arrangera sig med upprorsmännen. Eufrat
har öster om Haleb egentligen tre öfvergångspunkter
— vid Biredschik, Ivid Kalat Balis och vid Kalat en
Nicl-schem, de båda sistnämnda små turkiska kasteli.
Broar finnas ej på något af dessa ställen, utan
trafiken ombesörjes med roddfärjor.
Balis och en Nidschem ligga båda på högra
stranden och vi skulle således där kunna komma
i delo med de militära myndigheterna före
flodöfver-gången, hvaremot Biredschik som är en jämförelsevis
stor stad och betydande handelsplats ligger på
vänstra stranden.
Där funnos sålunda utsikter att åtminstone kunna
komma öfver floden. Staden Biredschik var
dessutom, sade man, i pöbelns händer. Vid Kurgöslii på
stora vägen Haleb—Biredschik lågo emellertid tre
tabors reguliärt infanteri, hvarförutom äfven staden
Aintab ännu så länge befann sig i de turkiska
soldaternas händer. Ingen af de öfver dessa orter
förande vägarne kunde vi således begagna. Müller
föreslog att vi skulle rida till Maxasch för att
sedermera därifrån taga oss ned till Biredschik eller
till det längre upp vid floden belägna Rum Kalé.
Huru det förhöll sig med Marasch visste vi ej
säkert, men ryktet förtalte om massakrer och
cro-ligheter, hvarför det var föga antagligt, att
myndigheterna där skulle vara synnerligen starka. Olyckan
var emellertid, att den så kallade vägen till Marasch
går öfver Aintab och sålunda för oss var
obegagne-lig och att det var tvifvelaktigt huruvida vi skulle
hitta till Marasch, om vi lämnade vägen. Dock
allt det där var framtidsfunderingar. Det gällde
i första hand att komma ut ur Haleb utan teskeré
och mot myndigheternas vilja. Saken lyckades
emellertid bättre än jag kunnat hoppas. Vi köpte oss
ett par hästar i basaren och redo ut en dag nära
nog helt och hållet utan bagage, som om vi ärnade
oss ut på en promenadridt endast.
Visserligen blefvo vi anhållna af en gendarm,
som anhöll att få se våra teskeré, men Müller
förklarade med myndig ton, att han ej hade någon
skyldighet att visa eller ens att äga teskeré för
att resa till Semna — en liten ort straxt utanför
staden. Då jag samtidigt stack en blank medschidié
i soldatens hand, försvann han lämnande oss
stadsporten fri. Sedan vi väl kommit utanför
stadens-murar satte vi af i sträckt galopp öfver fälten rätt
norrut och de kala höjderna dolde snart Nordsyriens
hufvudstad för våra blickar.
Synnerligen angenäm blef färden ej, först och
främst emedan väderleken var afskyvärd med
omväxlande regn och snö, vidare emedan väglaget var
ohyggligt. Vi redo fram på uppblötta, leriga fält
och öfver stora med rullsten täckta ödemarker utan
att egentligen veta hvart vi togo vägen. Bebyggda
orter undveko vi så vidt möjligt af fruktan för de
turkiska soldaterna och vi sofvo under nätterna
antingen under bar himmel eller i eländiga herdekojor
af ler och ris. Man bygger husen af gråhvit lera,
som ett slags termitstackar här i Nordsyrien och
inne i en sådan stack herrskar naturligtvis förutom
ett egyptiskt mörker en obeskriflig smuts och en
hel armé af ohyra. Men folket är välvilligt och
godhjärtadt och med dess hjälp fingo vi något så
när klarhet rörande den riktning vi borde hålla för
att komma till Marasch. Som vår affärd från
Haleb företogs endast en vecka sedan jag lämnat
sjukhuset, var jag just ej i någon synnerligen lämplig
författning att kunna uthärda en sådan färds
strapatser, hvilka ytterligare ökades af svårigheten att
uppdrifva lifsmedel. Trakten mellan Haleb och Ma-
- 559 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
