Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2. Den 9 Oktober 1904 - Magnus Gustaf Mittag-Leffler. Af X. Y. Z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS GUSTAF MITTAG-LEFFLER.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Bland de samtida målsmännen för den
matematiska vetenskapen intager professorn vid Stockholms
högskola Gösta Mittag-Leffler en synnerligen
framstående plats. Hans namn är ett bland de mäst kända
i Europa. Som vetenskaplig författare, som lärare och
som utgifvare af "Acta Mathematica" har professor
Mittag-Leffler mäktigt bidragit att skänka sitt land ära
i den vetenskapliga världen. Ja, man torde kunna
påstå, att Sverige, genom inflytandet af "Acta
Mathematica" och af Stockholms högskola f. n. intar en
ställning inom det matematiska forskningsområdet,
som endast öfverträffas af Frankrikes.
M.-L. är född i Stockholm den 16 mars 1846.
Hans fader var den bekanta skolrektorn och
ledamoten för Stockholms stad af Andra kammaren, John
Olof Leffler. Hans farfader, Erik Magnus Leffler,
tillhörde i många år borgarståndets representanter från
Göteborgs stad samt var en af dem, som inom
riksdagen kraftigast verkade för decimalsystemets
införande i Sverige. Hans morfader, prosten Mittag, var
mångårig ledamot af prästeståndet, medlem af
kyrkolagskommittén, samt författare till den edition af
kyrkolagen, som ännu är i bruk. M.-L. är den äldste af
fyra syskon, som alla intagit eller intaga en bemärkt
ställning. Brodern Frits Läffler är den bekante
språkforskaren, f. d professor i svenska språket vid
universitetet i Uppsala; Änne Charlotte Leffler, Duchessa
di Cajanello, den berömda förfaitarinnan, var hans
syster. En yngre broder är ingeniör Artur Leffler,
bland anrat svensk generalkommissarie vid
utställningen i Chicago.
M.-L:s eminenta matematiska begåfning
framträdde redan i hans barndom. Tio år gammal, ställde
han frågor till fadern hvilka förvånade denne. I
Klara skola, där han hade rektor Söderling till lärare,
följde han i matematik med en tre år längre kommen
kurs. Och det hände icke sällan, att läraren vädjade
till den lille gossen, när det gällde någon mera
krånglig matematisk sats, hvilket naturligtvis väckte
förundran hos de öfriga lärjungarne.
M.-L. inträdde sedermera i Stockholms
gymnasium, där han hade lektor Hultman till lärare i
matematik. Han var dock befriad från lektionerna och
sysselsattes i stället enskildt med problemlösning.
Student med högsta mogenhetsbetyg våren 1865,
studerade M.-L. i Uppsala, där de matematiska
studierna på den tiden stodo lågt, till 1870, då han där
aflade fil. kand.-examen. Han kreerades i Uppsala
till fil. d:r 1872, erhöll för sin afhandling det första
af de pris universitetet utdelar vid
doktorspromotio-ner, samt blef docent i matematik.
År 1873 föreslogs M.-L. af studentkårens
seniorer till Byzantinsk stipendiat. Det är emellertid
konsistorium som besluter rörande detta stipendium, och
man fann då, att det var nonsens, att en matematiker
skulle studera utrikes. Han kan ju läsa allting
här hemma i böcker — invände man. Professor
Ångström tog emellertid till ordet och framhöll det
lämpliga i, att just en matematiker fick studera i utlandet.
Som Byzantinsk stipendiat afreste M.-L. sålunda
1873 till Paris, där han studerade ett år för Hermite,
och sedermera till Göttingen och Berlin, där han blef
elev till sista halfseklets störste matematiker,
Weierstrass, hvilken han sedan stått nära. Här började
den unge svensken sina verkligt betydande arbeten.
M.-L. vistades utrikes till och med 1876. Våren
sistnämnda år afböjde han en kallelse till professur i
matematik vid universitetet i Berlin, men sökte i
stället den lediga professuren i samma ämne vid
universitetet i Helsingfors samt utnämndes till professor
i matematik därstädes våren 1877.
1881 på våren kallades och nämndes professor
Mittag-Leffler till den förste professorn vid Stockholms
högskola, hvilkens rektor han tvenne gånger varit.
M.-L, har väsentligen bidragit att gifva högskolan den
höga vetenskapliga ställning samt den frisinnade
riktning densamma intager. Fullkomligt fri från afund,
en i hög grad ideelt anlagd natur — man läse ifråga
härom, hvad den frejdade matematikern skrifvit i sin
populära skildring af Norges genialiske, enastående
matematiker Niels Henrik Abel, som afled icke fullt
27 år gammal, en skildring som litet hvar kan ha
nytta af — har M.-L. alltid, hvad på honom berott,
sökt vara sina kollegor till gagn. Det var sålunda
på hans initiativ samt genom hans ansträngningar,
som åt Sonja Kovalevski skaffades en professur i
matematik vid Stockholms högskola. Och det var
likaledes genom M.-L., som den unge franske
matematikern Poinlevé — vår tids kanske näst främsta namn
bland "tankarne öfver talen", om man räknar
Poin-caré som nummer ett i ordningen — på konungens
inbjudan kallades att hålla en serie föreläsningar vid
högskolan.
Det är naturligtvis omöjligt att här lämna någon
redogörelse för professor Mittag-Lefflers vetenskapliga
arbeten. Den högre matematiken är en värld för sig,
dit det är förunnadt blott ett fåtal personer tillträde.
Men om den okunnige, som i ungdomen löst några
problem och har några erinringar om x, y, z, tror att
denna värld är enbart en torrhetens, misstager han
sig grundligt. Den högre matematiken, hvilkens
uppgitt är tänkandet öfver talen, lär i själfva verket för
de verkligt store öppna sublima vyer. Och professor
Mittag-Leffler har själf uttryckt sig på följande sätt i
sin skrift om Abel:
"Weierstrass’ yttrande, att den verklige
matematikern är poet, kan förefalla den stora publiken i hög
grad främmande. Och likvisst är det så. Yttrandet
innebär icke endast, att matematikern liksom skalden
behöfver fantasi och intuition. Detta gäller inom alla
vetenskaper, om också ingenstädes i jämförlig grad
med matematiken. Men yttrandet har äfven en mer
vidtgående betydelse. Abels bästa arbeten äro
verkliga lyriska poem af sublim skönhet, där formens
fulländning afspeglar tankens djup samt iiktidigt
fyller fantasien med drömbilder ur en aflägsen
idévärld, mer höjd öfver lifvets alldag och mer sprungen
ur själens inre än hvad någon poet i vanlig mening
kunnat åstadkomma. Man förgäte dock icke i hvilken
grad det matematiska språket, skapadt för tankens
högsta behof af mänsklighetens främste, är öfverlägset
vårt vanliga språk. Man förgäte icke heller att
tankeinnehållet är rikare och klarare utveckladt än inom
något annat mänskligt område".
Så mycket må emellertid här sägas om professor
Mittag-Lefflers arbeten, som att de kunna indelas i
två grupper, Den ena fullföljd år 1884, är känd
under namnet "Mittag-Lefflerska teoremet". Dessa
arbeten torde vid sin första framkomst ha rönt
jämförelsevis ringa beaktande, utom från professor Weierst’ass
själf, som tillskref Mittag Leffler synnerligen förtjusta
bref. Vid den första matematiska k mgressen i Zürich
för omkring åtta år sedan handlade emellertid det
allmänna föredraget väsentligen om dessa
undersökningar, hvilka därefter blifvit i hög grad exploiterade
i Tyskland och Frankrike.
Den andra gruppen omfattar professor
Mittag-Lefflers arbeten under de sista 7 à 8 åren. De anses
af sin upphofsman som det mest betydelsefulla af
hans vetenskapliga verk och ha rönt ett synnerligen
stort beaktande. En mängd publikationer ha
framkommit med anledning häraf. Vill man ha vidare
upplysningar om professor Mittag-Lefflers arbeten på
funktionsteoriens och den högie matematiska
analysens område, kan man läsa hvad d:r Eneström skrifvit
i Nordisk familjebok.
— 18 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
