- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 6 (1904/1905) /
105

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 13 November 1904 - »En färd öfver Himalaja» af D:r Sven Hedin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA.

UR »TIBETANSKA ÄFVENTYR» AF D:R SVEN HEDIN.

Efter manuskript och fotografier af författaren ställda till H. 8 D:s förfogande. (Forts. o. slut fr. n:r 5.)

Danserskorna äro klädda i fårskinnspälsar
bestående af ett fyrkantigt, pälsfodradt tygstycke, hvais
båda öfre snibbar sammanhållas öfver den högra axeln,
och för öfrigt utpyntade med snäckor, koraller,
örhängen. armoand och åtskilligt dingelidång af silfver
och mässing. Men har man förut sett en äkta indisk
"nåtsch", såsom dansen, drifven till sin spets af
konstnärlighet kallas, så förefaller den enkla ladakidansen
färglös och parodisk.

Allt från Mullbek är det slut med lamaismens
bekännare, befolkningen är sedan muselmansk, och
talar "urdu", och i stället för tempel och afgudabilder
se vi nu små muhamedanska moskéer, och hälsas med
de gamla välbekanta orden "salem alejkum."

De båda följande dagarna förde oss till byn Dras.
Stigningen är kännbar upp genom üras-älfvens trånga,
pittoreska dalgång. Vägen löper som en liten hylla
utmed bergssidorna; man börjar bli van vid att se
afgrunden gapa under sina fötter, och dock är det
obehagligt, då hästarna, säkra och pålitliga, glida och
åka kana utför den hala snögatan i utförsbackarna.
Floden fyller dalen med sitt ängsliga monotona brus;
frisk och klar skummar vattenmassan i sin steniga
bädd; här och hvar bildar den forsar och fall öfver
bottenisen, som skimrar gtön genom det kristallklara
vattnet. Hela berglandet är nu snöklädt; blott här
och hvar sticker en svart sten upp ur det hvita täcket.
Skönt att slå sig ned framför brasan i Dras’
stationshus; därute sjönk kölden till — 22°.

Den 8 januari togo vi, med 17° köld, åter plats
i våra sadlar. Männen äro pudrade med hvitt i skägg
och mustascher, och kring nosen på hästarne hänger
rimfrosten i långa hvita trådar. Där Dras-floden ibland

är tfppen, ryker och ångar det om dess bullrande
vattenmassor. Uppåt dalen ligger landskapet insvept i
en tät dimma, en älfvalek, som smidigt och tyst
smyger sig öfver de kalla snöfälten. Vi rida som i en
tunnel genom detta töcken och återfinna snöfjällen på
dess andra sida skinande silfverhvita i sin förnäma
och högtidliga vinterskrud. Utan en molnfläck
strålar himlen sydländskt blå öfver snön. Floden är nu
öfverallt frusen, men vi köra vattnets porlande under
iskuporna. Stigningen är ytterst långsam, ofta
märkes den icke alls. Från flera källor utgå ljjsgröna
iskakor, som fylla dalen, och då våra hästar på det
glatta underlaget halkat och fallit ett par gånger, gå
vi sedan till fots öfver sådana ställen. Snömängden
tilltar hastigt; stigen är djupt nedtrampad och löper
mest som en meterdjup ränna, i hvars botten alla
hästar och fotgängare trampa i samma spår, så att
obehagliga gropar och valkar uppkomma. Det är en
ful’ständig sjukgymnastik, ett slags bålrullning, att
under så tana förhållanden sitta i sadeln; man kastas
och slänges till höger och vänster; och då hästen tid
efter annan står på näsan, löper man all möjlig risk
att få sig ett snöbad vid sidan af stigen. Stolt rida
vi förbi den lilla af stenkojor bestående, nakna och
kringsnöade byn Matageno, där några kulis röstade
för rast, och fortsatte till Mattjuis statiorshus i
närheten af passet. Här finnes telegrafstation; blir man
insnöad, så kan man telegrafera efter hjälp; för några
år sedan fick en resande ligga här i ett par månader
med alla sina kulis och höll på att omkomma af
hunger. Jag hade bättre lycka; denna vinter var
ovanligt fattig på snö.

Här lämnade vi den 9 januari våra hästar för att

EN FÄRD ÖFVER HIMALAJA : Bergssceneri vid Sonamarg. su/^r**^..

— 105 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/6/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free