Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8. Den 20 November 1904 - Lafcadio Hearn. Af Johan Mortensen - En tysk-kinesisk allians
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
konsten bör läsa hans fina analys "om ansiktet i den
japanesiska konsten", hvilken sprider ett helt nytt ljus
öfver ämnet. Gärna dväljes han också bland tämpel
och gudabilder eller för oss med på en vandring till
någon gammal, stämningsfull buddhistisk kyrkogård
— därunder tolkande för oss de båda religionerna
som i detta egendomliga land lefva så fredligt sida
om sida: Shintoismen, eller dyrkan af förfädernas
andar, själfva den tro, på hvilken det japanesiska
samhället hvilar och som förklarar så mycket af dess
söners heroism; och buddhismen, ursprungligen införd
från Kina, utöfvande sin verkan både genom en hög
moral och sin fästliga gudstjänst. Full af den
skönaste poesi är hans beskrifning af en gammal
samu-rai trädgård, en af dessa underbara trädgårdar,
anlagda efter de buddhistiska munkarnes föreskrifter och
i hvars hela anordning så mycket af japanernas
djupare lynnesegendomligheter uppenbara sig. Hör t. ex.
huru han beskrifver den af alla japaner så lifligt
efterlängtade körsbärsträdens blomning: "Den som icke
sett ett körsbärsträd blomma i Japan, kan icke göra
sig en föreställning om det underbara skådespelet.
Inga gröna löf hafva ännu spruckit ut; de komma
först senare; tills vidare äro träden endast betäckta
af blommor, hvilka hölja hvarje gren och kvist som
i en fin, hvit dimma, och marken är betäckt af fallna
blomblad, synliga redan på afstånd som drifvor af
hvit snö".
Men äfven filosofiska och socialpolitiska
betraktelser förskräcka honom icke. I en uppsats söker
han afläsa verkningarne af den sista stora
revolutionen hvarmed Japans modärna utveckling tager sin
början, i en annan gifver han bilder från kriget med
Kina, förspelet till det nuvarande med Ryssland, och
åter en tredje gång söker han tränga ned till själfva
folkets racekaraktär och på grund däraf teckna
landets framtidsutsikter.
Men framförallt älskar han att berätta historier,
fast han äfven då fäster sig mera vid de typiska än
de individuella dragen, så att det hela blir till en
sedeskildring I berättelsen En konservativ får man
på detta sätt en ytterst lefvande framställning af de
känslor och tankar som behärskade Samuraiståndet
före och efter revolutionen. I Haru tecknar han
bilden af den japanesiska kvinnan och äktenskapet —
kanske båda något förskönade. Förtrollande är i En
danserska den skildring han gifver af en den gamla
tidens stolta svärdsdanserskor.
En samling berättelser af Lafcadio Hearn skulle
icke heller vata fullständig om den icke innehölle
några gamla underliga legender. Och han förstår
mästerligt att återberätta dylika sägner, ofta endast
skalet kring en eller annan österländsk visdomstanke.
Se t. ex. i Fragment, hvarest på ett ytterst åskådligt
sätt framställes den långa väg som människan har
att vandra, innan hon finner frid och hvila i den
slutliga förintelsen, i Nirvana. Endast en poet har
kunnat med sådan finhet uppfatta och så lekande
och lustigt lätt återgifva fiskargossen Urashima Taos
kärlekssaga med Drakkungens dotter. Eller läs t. ex.
hans berättelse En lefvande gud. Det är en
berättelse från de primitiva lider, då människorna själfva
skapade sina gudar. Den rike bonden Hamaguchi
Gohei, den äldste och förnämste i sin by, räddar
genom sin sinnesnärvaro och med uppoffrande af alla
sina ägodelar hela traktens befolkning från undergång.
Till tack uppreser befolkningen ett tempel åt honom,
där han dyrkas fast ännu lefvande och kämpande för
sitt uppehälle nere i byn. Berättelsen äger något af
samma naiva och landtliga förtrollning, som kan
utmärka vissa grekiska idyller och lokalsägner. Rundt
ikring i Lafcadio Hearns arbeten finner man dylika
sägner framställda med en tjusande stämningsrikedom
och omväxling. Icke minst förstår han att berätta
spökhistorier. Han täflar helt enkelt i denna genre
med den västerländska litteraturens största mästare
Edgar Allan Poe och Hoffman. Den egendomligaste
af dessa historier är den s. k. Pionlantärnan hvilken
han själf sett uppföras såsom drama på teatern i
Tokio och om hvilken han säger, att den lärt honom
känna en ny art af fasa. Att han hade kännt den
förstår man mer än väl när man läser berättelsen.
Man iinner hos honom hela detta bizarra och
pittoreska Japan, geishornas, spökenas, chrysantemums
och körsbärsblommornas land, hvilket européer lärt
sig betrakta såsom det enda, men vid sidan därom
äfven ett annat Japan, kanske mindre romantiskt, men
därför icke mindre intressant. Kort sagdt, ingenstädes
torde man finna en på samma gång så lefvande och
så djupgående framställning af landet.
Ett icke ringa antal af Lafcadio Hearns arbeten
äro öfversatta till svenska af Karin Hirn och föreligga
i tre samlingar Exotica på Wahlström och Widstrands
förlag Då emellertid åtskilliga af de värdefullaste
uppsatserna ej äro tolkade meddelas här titlarna på
hans arbeten. Kwaida. — Glitnpses of unfamiliar
Japan. 2 vols. — Ont of the east. Stray leaves from
stränge literature —- Gleamings in Buddha-fields,
alla hos Kegan Paul, London. På olika förlag äro
tryckta: Kohoro, In Ghostly Japan och Exotics and
Retrospectives.
EN TYSK-KINESISK ALLIANS.
Efter fotografi. ETT UPPMÄRKSAM MADT BRUDPAR.
En ung berlinska har i dagarne firat sitt bröllop med den
kejserliga kinesiska ambassad-attachén Hsun-chi-Tschong i Wien.
Bröllopet ägde rum i Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche i Berlin
och väckte gifvetvis mycket uppseende, då det ju lär höra till
det allra ovanligaste att en son af det himmelska riket i dessa
stycken går utanför den kinesiska muren. Gud Amor kan
anteckna en ny triumf till sina många föregående.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
