Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 9. Den 27 November 1904
- »På vägen» af Hjalmar Söderberg
- Den danska litterära Grönlands-expeditionen åter hemma
- Ett välgörenhetsfrimärke till tuberkulosens bekämpande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
som rullar på afstånd — en hund som skäller långt
borta — ett par träskor som klappra mot vägen. Och
i dalsänkningen där nere går en gammal bonde: han
hojtar åt sina oxar och smäller med piskan, medan
han plöjer sin åker.
En gumma med ett svart huckle om hufvudet står i
sin dörr med handen öfver ögonen och ser bort åt vägen.
Se — nu brister molnlagret i kanten och solen
bryter ändtligen igenom i skarpt sönderdelade
strålknippen, som erinra om den förgylda solen öfver
predikstolen i min barndoms kyrka. Och alldeles på
samma sätt lyste solen på det gratulationskort, som
min skolflamma gaf mig till min första nattvardsgång
och som föreställde Kristi dop. Allt sedan dess har
jag nu i snart tjugu år trott, att det bara var vid
Jordanens strand som solen kunde lysa så. Men jag
ser att jag har misstagit mig.
Men det räcker icke länge. Solen gömmer sig
igen, som om den blygdes att visa sin tärda och
bleka färg. Skuggorna falla långa. Om få minuter
börjar skymningen falla, den långa skymningen, och
det blir kallt till natten. Framför mig ligger vägen
i en rak linie, grå och ändlös. Sparfvarna sitta i
rader på telegraftråden och pipa sömnigt.
Skuggorna växa. Allfarvägens spleen trycker
mig, och jag vänder hem till mitt ensamma hus.
* *
*
Nu kommer den mörka tiden. Nu kommer årets
sista tid.
Nu stänger man sig inne och ser till att alla
dörrar och fönster sluta väl tillsammans. Den värme
naturen bestod är förbrukad; så får man då tända
sin brasa och roa sig åt eldens slocknande sken på
den gula tapeten. Och det är som om det stigande
mörkret vidgade tomrummet mellan de fyra väggarna,
och man tycker sig känna ensamheten växa upp som
DEN DANSKA LITTERÄRA
GRÖNLANDSEXPEDITIONEN ÅTER HEMMA.
Efter fotografi. Kliehf: Bengt Silfversparre.
GRUPPBILD, tagen i dessa dagar af den danska
Grönlandsexpeditionens män: Mylius Erichsen, författare, ledare af
exp. (1), Grefve Harald Moltke (2), Kand. Knud Rasmussen (3).
en mur omkring sig. Man tycker sig se den lura
öfverallt i rummet med två svarta hål till ögon,
den ligger och halfsofver under möblerna, den sitter
på huk i rummets alla skumma vrår och den kryper
mellan bladslingorna i tapetens sinnessvaga
snirkel-mönster. Ensamheten . . . Jag mins inte att jag var
mörkrädd som barn; men det kunde hända, om jag,
en eller annan gång blifvit lämnad ensam hemma —
det kunde vara midt på förmiddagen när det klara
dagsljuset spelade in genom alla fönster — då kunde
det hända, att jag darrande af skrämsel gick ur rum
och i rum och tittade i alla vrår, bakom dörrarne och
i garderoberna, för att öfvertyga mig om att jag var
ensam, verkligen alldeles ensam. Och när jag fann
att ingen var där, ingen alls mer än jag, blef jag
rädd för allt och ingenting ... för mig själf, för
klockan på väggen, för möblerna, för spegeln — i
synnerhet för spegeln . . .
Men när elden brunnit ner och skimret på tapeten
mattats, sluter man sina ögon och lyssnar till vinden,
som hvisslar vid gårdsknuten, och vill drömma sig
långt bort till morgonlandet där naturen aldrig
öfver-lefver hvad hälst ingen borde öfverlefva, sig själf.
Och kanhända visar det sig då, att själfva drömmarna
förlorat sin bärkraft från fordom, att man öfverlefvat
själfva sin längtan. Ty man öfverlefver så mycket.
Kanske för mycket. Det skulle eljes icke så många
känslans pauvres-honteux gå omkring, hvar på sin
ensamma väg, och undra öfver sitt tomma lif med
själen svept i stämningarnes paltor.
ETT VÄLGÖRENHETSFRIMÄRKE TILL
TUBERKULOSENS BEKÄMPANDE.
Efter 2V2 års
händelserik
bortvaro har
nu den
danska litterära [-Grönlandsexpeditionen-]
{+Grönlandsex-
peditionen+}
återvändt till
Köpenhamn.
Deltagarna
uttrycka sin
stora
tillfredsställelse med
de vunna
resultaten.
Exp:s ledare
är inbjuden att
i London hålla
föredrag om
vistelsen i
snölandet.
* * *
Det för några dagar sedan af den danske
postex-peditören Holböll väckta förslaget om försäljandet
genom postverket af ett välgörenhetsmärke har, äfven
i Sverige, redan mycket uppmärksammats. Idén är
utmärkt och kommer antagligen att inom den
närmaste framtiden realiseras. Om användandet af
frimärket, hvilket skulle lösas såsom tillägg utöfver det
vanliga portot, kombinerades med kringsändandet af
jul-och nyårskort, skulle afsevärda summor kunna insamlas.
Kliché: Bengt isujvcrxparrt.
EJNER HOLBÖLL,
den danske postexpeditören som väckt
förslaget om välgörenhetsfrimärket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:39:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/6/0152.html
