Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. Den 26 Februari 1905 - Ryssland just nu. III. Af Oleg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Efter porträtt. TVÄNNE BERÖMDA RYSKA MALAkE:
VFRESTJAGIN. †
Omkom med amiral Makarov
då pansarfartyget
Petropav-lovsk spräng d*>s i luften af
japaneserna utanför Port Arthur
i april 1904.
RJEP1N.
Framstående historiemålare
(»Ivan den grymme dödar sin
son» o. a.).
ligt för de moskovitiska köpmännen. General
Tre-povs utnämning till generalguvernör i Petersburg var
kanske inte bara en användbar mans naturliga
upphöjelse, utan också en eftergift åt den starka
lokalopinionen. På sista tiden hade han i Moskva det fula
öknamnet "opritjnik", hvilket syftar på hans likhet
med Ivan den grymmes hänsynslösa bödelshjon.
Moskva har fått nya stadsfullmäktige just i samma
vefva som den elakartade sträjken bröt ut. Den
kommunala stridens vågor gingo ganska högt, men
diskussionen om ordförandeval och budgetsplaner
drunknade snart i det bekymrade rådplägandet om denna
sista vånda. Dagligen har man på husknutarna
kunnat läsa myndigheternas kärfva varningar till
stadsborna, hurusom inga demonstrationståg eller
folkskock-ningar af något slag kunna tillåtas. Efter händelserna
i Petersburg var man beredd på att något liknande
skulle tima i Moskva. Det attentat som en student
redan tidigare utfört mot general Trepov visade, att
svår oro rådde i sinnena. Så kommo sträjkerna slag
i slag. För att om möjligt afvärja den hotande
stormen uppsatte "Arbetarvännernas sällskap" långa
sen-tentiösa förmaningar vid sidan af stadsmyndigheternas
kungörelser, och man spridde i tusentals exemplar ett
"telegram från Paris", i hvilket oroligheterna i
Petersburg och branden i Sevastopol framställdes som
frukten af japanska och engelska intriger och mutor.
Samtidigt vidtogos naturligtvis omfattande militära
förberedelser, för den händelse att "det japanska
guldet" skulle hitta vägen också till Moskva.
Emellertid är det så lyckligt ställdt för staden,
att de största industrikvarteren ligga så godt som
isolerade på södra sidan af floden. Bara några få
broar leda öfver, och de kunna naturligtvis lätt spärras.
På det viset är det förnäma och det egentligen
han-delsidkande Moskva ganska väl skyddadt mot
obehagliga öfverraskningar. Och om det också då och då
är en liten kravall på Pjasnitskaja, så kan man lika
fullt göra sina uppköp på Kuznetskij Most eller fara
i sitt eleganta ekipage öfver Teatertorget.
Det har alltså inte rådt något slags
belägringstillstånd i Moskva; lokalprässen har gett torra siffror
ur sträjkstatistiken och för öfrigt låtsat om ingenting.
En nyss startad tidning, som tycks vilja servera den
gamla slavofilismen i modärn uppstufning, har till
och med kunnat predika den läran, att sedan det
otillförlitliga Petersburg nu fyllts af upprorsmakare,
återstår endast "modern" Moskva att värna och skydda
det ryska riket och dess urgamla grundvalar. Det
måste därför också ståndaktigt afvisa alla i
Petersburg framfödda planer om representation efter
europeiskt mönster och dylika brottsliga påhitt.
Det är samma slags visdom, som Moskovskija
Vjedomosti, Katkovs gamla tidning, aldrig försummar
att predika, med långkatekesens ordrika svada Men
i dessa underliga tider, saknas dock inte alldeles
tecken på, att till och med den starkaste i tron kan
plågas af anfäktelser. Moskovskija Vjedomosti
förkunnar helt plötsligt, att den finner en organisation
af arbetarna alldeles nödvändig, naturligtvis under
sträng kontroll och med noggrant begränsade syften.
En sådan organisation skulle tjäna till att preservera
arbetarna mot sådana illasinnade tillskyndare, som nu
fräckt exploaterat deras okunnighet för sina egna
planer och inte ens skytt att under det heliga kallets
mantel draga dem med sig i fördärfvet.
Om den anda, som besjälar Moskovskija
Vjedomosti vore rådande i Moskva, skulle det inte vara
någon rolig stad att lefva uti. Men trots de otaliga
kapellen har just inte andaktsfullheten trängt igenom
lifvet och helgat sinnena i det hvitmurade Moskva.
Man vet att roa sig ganska tappert. Jaktklubben
håller maskerader och har anordnat en
hundutställning. Teatrarna äro mångahanda. Repertoaren
förefaller nationellare än i Petersburg; på Eremitaget
spelar man visserligen alltid den sista lättfärdiga franska
farsen, men annars ser man oftast namnen Ostrovskij,
Tjechov och de många utom Ryssland okända. Särskildt
tycks den numer aflidne Tjechov, den fine och
sorgmodige novellisten, vara oerhördt populär och
uppskattad, äfven som dramatiker, och man ser öfverallt,
i bodfönster och på vykort, hans intelligenta ansikte.
På soareerna läser man upp hans berättelser och i
dagens litterära stridsbroschyrer analyserar man
kärleksfullt hans författarskap.
Gorkij tycks inte på långt när vara så på modet
i Moskva, och det fastän han därifrån tagit modellen
till många af sina "för detta människor".
Den ryska trasbohemens skildrare var nämligen
väl hemmastadd i nattkvarteren och krogarna kring
det öfver hela Moskva beryktade Chitrovotorget. I
olikhet med de illa kända trakterna i de flesta andra
storstäder, ligger Moskvas Subura helt nära stadens
centrum, ett stycke åt öster från de stora bazarerna.
Kremls ärggröna tinnar ha nyss försvunnit ur ens
åsyn, när man på gatuvandrarnas allt säregnare manér
börjar märka, att man närmar sig Chitrovotorget. Det
omges af en mängd låga och förfallna hus, som se
dystra och öfvergifna ut; här och där ett "téhus" eller
ett ruskigt matställe. Ut genom deras öppna dörrar
kräla de besynnerligaste gestalter och blanda sig med
de trasklädda hoparna på torget. Det är mer än ett
hundratal människor, som där gå sysslolösa om
hvarandra, schackrande med sina få kopek och godmodigt
sökande lura hvarandra och framför allt polisen. En
sillkagge står i ett hörn; lukten sticker i näsan, men
en sill kostar mycket pängar. En gumma bjuder ut
ägg i en korg; trashankarna samla sig omkring henne
och lukta på varan, under högljudda uttryck af sitt
ogillande.
— Vid Gud, jag svär, att de äro färska, ropar
gumman, jag har bjudit ut ägg på finare ställen än här.
En hemsk figur, med bara ett öga, i likhet med
de flesta andra, och med en stor kula i pannan, går
omkring och schackrar med en limpa, på hvilken han
tänker förtjäna några kopek. Han låter förstå, att han
af vissa skäl är tvungen sälja den till underpris.
På torget är en brunn, som man kostnadsfritt får
ta vatten ur, och barfotalassarna begagna sig af
tillfället att i alla fall få något i magen. Att använda
den goda gudsgåfvan till utvärtes bruk har naturligt-
— 348 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
