Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 5 Mars 1905 - Ryssland just nu. IV. Af Oleg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
MAXIM GORKIJ. «<<«■• Bengt Silfverrim.
sig med stor älskvärdhet till min disposition. Hans
röst är mjuk och behaglig.
— Så, ni är svensk, jag har alltid intresserat mig
för Sverige, och ni kanske har er bekant, att en af
mina söner är gift med en svenska; han är bosatt i
Petersburg för närvarande. Men vet ni, hvad jag sett
med sorg, det är att man nu också i ert land börjat
alltmer konsumera sin energi på krigiska rustningar.
Det är den galna patriotismens fel och regeringarnas,
som upphetsar folken mot hvarandra.
— Men de små folken kan ju inte börja med
af-rustningen, om en sådan nu vore möjlig; det hör de
stora till att ta initiativet. Och man anser inte hos
oss sin nationella existens säker mot grannarnes,
äfven den östra grannens, utvidgningstendenser.
— Man skall göra hvad man anser rätt utan att
bekymra sig om följderna. Och för öfrigt vill jag
säga er, att jag aldrig kan minnas mig ha hört någon
ryss använda hotfulla uttryck mot Sverige och det är
helt naturligt, ty vi ha nog med att sköta oss själfva.
— Hvad tänker ni öfver hufvud om de små
folken, deras villkor och roll i världen?
— Jag har framför allt djup medkänsla med alla
dessa fåtaliga och undertryckta nationaliteter, polacker,
finnar, armenier och andra, deras sak är rättvis och
deras öde har alltid smärtat mig.
Detta Tolstojs uttalande frapperade mig något, ty
jag tyckte mig minnas, att han förut talat mycket
omildt om de små folkens patriotism och hänvisat
dem till kosmopolitismens evangelium.
— Och Japans nyaste utveckling, anser ni inte
den ha en oerhörd världshistorisk betydelse?
— Helt säkert, helt säkert, det har jag mycket
tänkt på.|
— Och är det inte märkligt att se, hur individen
där låter sina egna intressen gå helt upp i statens?
— Inte det, säger Tolstoj litet häftigt, det
egendomliga och på sitt sätt storartade är att bevittna en
krigarmonarkis plötsliga uppväxt, för hur lång tid vet
ingen, alldeles som fordom Alexander den stores, eller
Gustaf Adolfs, eller Fredrik den andres stater. Jag
har för öfrigt under krigets lopp mottagit bref från
japanska socialister, och jag har också svarat på dem.
Vi äro alldeles ense om, att hade inte de onyttiga och
skadliga regeringarna funnits, så skulle japaner och
ryssar nu lefva som bröder.
— Har ni ägnat någon tid åt studier af den
japanska kulturen?
— Man har skickat mig i öfversättning en
gammal japansk filosof, i hvilkens skrifter man tyckte sig
upptäcka likheter med mina åsikter. Jag har glömt
bort hans namn, men hans visdom var ganska tunn,
och vi tänka lika bara i obetydliga ting. Han prisar
landtlifvet framför lifvet i städerna. Öfver hufvud tror
jag inte, att Japans litteratur har mycket att skänka oss.
— Kineserna ha kanske åstadkommit originellare
och märkligare saker.
— Ja, Kina är ett underbart land, säger Tolstoj
och får något af entusiasm i rösten. Af kineserna ha
vi mycket att lära, oändligt mycket att lära! Hvarför
sysselsätter man sig inte mer med Kinas språk och
litteratur, jag är säker på att det väl skulle löna
mödan. Det stora och fredliga Kina är ett härligt och
underbart land. — Vårt samtal gled småningom öfver
till närmare liggande områden, och jag sökte få höra
Tolstojs åsikter om den nyaste ryska litteraturen.
— Maxim Gorkij har på sista tiden ånyo låtit mycket
tala om sig — hvad säger ni om hans författarskap?
— Jag kan inte säga, att jag beundrar honom
till samma grad, som det är allmänt på modet.
Naturligtvis saknar han inte talang, men han har inte
bildat sig någon fast lifsåskådning, som man ändå
gärna vill finna hos en skribent, ingen norm efter
hvilken han bedömer företeelserna.
— Och hvem af Rysslands yngre skriftställare
sätter ni då högst? Meresjkovskij?
— Det är en talent, en artist, men för öfrigt...
— Eller Andrejev?
— Åh, nej! Tjechov var den bästa ...
— Man spelar hans pjäser afton efter afton i
Moskva...
— Som dramatiker är han obetydlig, bara till
förströelse. Bland hans noveller finns det däremot
många, som stå mycket högt. Men vill ni höra min
innersta mening?
Tolstoj strök sig öfver pannan och log ett
vemodigt leende.
— Det förefaller
mig ändå, som vore
alla dessa moderna
till sist så små i
jämförelse med de
klassiska. Jag
måste lägga band på
mig för att inte
förlora intresset för
dem, när jag
tänker på de gamla
mästarna
Shakspere, Göthe,
Scho-penhauer.
— Ni beundrar
alltså den store
pessimisten?
— Det var en
verkligt stor ande.
"Die Welt als Wille
undVorstellung" —
hvilken gripande
och märklig bok!
Om nu också vissa
af hans
vetenskapliga slutsatser äro
förfelade — än sen!
Kliché: Bengt Silfversparre.
A. B. TJECHOV.
den af Tolstoj beundrade författaren.
— 368 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
