Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 25. Den 19 Mars 1905 - Ryssland just nu. VI. Af Oleg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
RYSSLAND JUST NU.
FRÅN HVAR 8 DAGS UTSÄNDE KORRESPONDENT.
VI.
EN AFSTICKARE TILL KONSTANTINOPEL.
Det ryska handels- och sjöfartskompaniet var
be-själadt af en poetisk ingifvelse då det fastställde
turlistan för linien Odessa-Konstantinopel. Man lämnar
den prydliga men ledsamma sydryska storstaden på
lördags morgon, utan att behöfva stiga opp i otta, och
man kommer fram till sultanens utomordentliga
hufvudstad på söndags kväll, just vid solnedgången, som
låtit Bosporens palats lysa i all sin prakt, men öfver
dess ruiner och de i evig grönska hvilande byarna
vid dess stränder redan kastat några af kvällens
skuggor. Öfverallt ser man den vackra röda flaggan med
halfmånen och stjärnan, på de många segelbåtarna lika
väl som på villornas tak och vid sultanens med kanske
litet för ålderdomliga kanoner späckade fort. Vid ett
af dessa måste ångaren en god stund ligga och vänta
på den obligatoriska tillåtelsen att få löpa in till
Konstantinopel; och de resande ryssarne förarga sig och
titta med sina kikare kritiskt på dessa befästningar,
som turkarne dristat sig anlägga så nära Sevastopol.
Slutligen kommer dock en båt med det stämplade
papperet och ångaren kan tillryggalade den korta sträcka,
som återstår till det Gyllene Hornet. Skutari med
sina cypresslundar och måleriska husmassor skymtar
till vänster och sultanens praktfulla palats Dolma
Baktche ses till höger, på den europeiska sidan, med
sina hvita murar badade af Bosporens vatten.
Ångaren kastar ankar och kringsvärmas genast af
en massa småbåtar, man kommer ner i en af dem
med eller mot sin vilja, och åtföljd af en
hotellkom-missionär ros man bort till de låga och svarta träskjul,
där Galatas tullstation är inkvarterad. Där letas det
framför allt efter böcker och cigarretter, men en rysk
kursbok och Bourgets L’Etape, som man hittar i min
kappsäck, anses inte förgripliga och få passera. Värre
går det en annan resande, som har några ryska
noveller från Kaukasus och ett litet häfte om de ockulta
vetenskaperna: båda skickas för närmare undersökning
till censuren! Och det trots de obligatoriska
dricks-pängarna.
Man är ingenstädes så hjälpsam mot främlingar
som i Konstantinopel, och ingenstädes måste hjälpen
betalas dyrare. I vagnen, som för en till hotellet, sitter
redan en ytterst hjälpsam människa, tolken-vägvisaren,
som tagit stadens sevärdheter på entreprenad och som
anses oundgänglig för turisten. Det är en mycket
obehaglig parasit, som talrikt förekommer i
Konstantinopel och gör vistelsen där mindre behaglig och
mycket kostsammare, än den kunde vara. Under masken
af utsökt artighet och obetingad ärlighet är han en
tyrann och en blodsugare — för en dit man inte vill
och stör ens meditationer genom platta anmärkningar,
ligger i komplott med stadens alla skälmar, både
köpmän, präster och värdshusvärdar, begär tio francs för
sina tjänster, men tar mer än det tredubbla. Och
ändå är det svårt att undvara honom, åtminstone första
dagen.
I Pera och Galata reder man sig utmärkt med
franska språket, som alla människor där känna
någorlunda till, men i Stambul är det värre. På Peras gator
och i Galatas gränder hör främlingen visserligen oftast
ett tungomål, som han nog i början tar för turkiska,
men småningom anar han af dess välljud och smidiga
svada, att det är hellenernas språk. Man kan lefva
länge i Pera och Galata och tro sig vara i en grekisk
Kliché: Kern. A.-B. tfengt Silfverrparrt Sthlm—Gbg.
Stora Galatabron, sedd trån Stambul, med trupperna återvändande efter selamlikceremonien.
I bakgrunden Galatatornet.
täfter fotografi.
FRÅN KONSTANTINOPEL
— 399 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
