Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 28. Den 9 April 1905 - Ryssland just nu. VIII. Af Oleg - Hemliga utskottet. II - Hertigens af Connaught besök i Spanien - Nordens språk och litteratur vid Sorbonne. Af H—d H—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
lif. Uman asketen tjänstgjorde en gång som
klosterträdgårdens vaktare, då han såg tre tjufvar bryta sig
in. För att tvinga dem till ånger och bättring bragte
han dem genom sina böner att orörliga växa fast vid
marken, och sedan de stått så i tre dagar, lät han
dem gå, fulla af ånger och villigt redo till bättring.
Af de två bröderna Johannes och Teofil dog den förre
tidigast; när Teofil redan under sin lifstid ville göra
sig en graf, flyttade sig den döde brodern i sin kista
för att ge honom plats vid sin sida. Så var de heliga
männens lif en kedja af andaktsöfningar, försakelser
och underbara skickelser. En af dem närde sig
endast med gräs oeh örter och dog i sin ungdom; hans
minne bör vara vegetarianerna kärt, och om de icke
vore så upplysta som de äro, borde de anse honom
som sitt speciella skyddshelgon.
Jag har hufvudet fullt af alla dessa besynnerliga
legender, när jag kommer ut i dagsljuset och åter
ser Dnjeperns blåa is och den oändliga slättens hvita
yta. Ännu är man öfverallt omgifven af minnen från
kristendomens första tid i den ryska bygden, jag står
på den kulle, från hvilken den helige Vladimir sägs
ha störtat det sista hedniska afgudabelätet ner i
flodens vågor. Längre bort ligger Askolds graf, och
storfurst Jaroslavs gyllene portar, och andra
legendariska platser.
Med mindre djärfva händer än på andra håll har
den skeptiska vetenskapen här handskats med alla
dessa ärevördiga minnen och traditioner. Den har
HEML. UTSKOTTET. II.
visserligen farit illa fram med den gamle Nestor och
plockat hans vackra krönika i små bitar. Men man
älskar inte, att den profanerar de heliga minnena
från kristendomens första tider, ty kyrkan är ju i
besittning af sanningen och behöfver inte vetenskapens
hjälp. Den som inte besinnar det, kan råka illa ut.
En professor i kyrkohistoria i Moskva skref ett högst
grundhgt arbete om kristendomens första öden i
Ryssland, i hvilket han vågade dra åtskilliga af de gamla
berättelserna i tvifvelsmål. Följden var, att han miste
sin plats och att man förbjöd honom att trycka
fortsättningen af sitt verk. Sådant är ju ingenting
ovanligt i Ryssland. Den kyrkliga censuren är naturligtvis
sju resor värre än den värdsliga, lika brutal och ännu
skyggare för ljuset.
Vid klosterkyrkan träffar jag ånyo de två
judegossarna och slår mig i samspråk med dem. De
trifvas inte illa i Kiev, tycka sämre om polackerna än
om ryssarna och påstå, att de judiska studenterna äro
de bästa vid universitetet.
— Och ni är inte rädda för knutpiskan?
— Det är inte så farligt, svarar den äldsta, bara
man inte bråkar och i tid vet, hvart man skall sticka
rubeln.
— Och bara man kommer ihåg, att man inte
lefver i det förlofvade landet, säger den yngre med
ett gladt skratt och en klipsk min, som klär honom.
Oleg.
Prof. E TRYGGER, l:akamm.
Invald i st. för frih. Åkerhielm,
som blifvit förhindrad deltaga.
HERTIGENS AF CONNAUGHT BESÖK I SPANIEN: I vagnen hertigen och
konung Alfonso.
NORDENS SPRÅK OCH LITTERATUR VID SORBONNE.
Det stora parisuniversitetets, La Sorbonne, eljest
ofantligt rikhaltiga undervisningsprogram har till för
få dagar sedan icke upptagit någon rubrik för
skandinaviska språk och skandinavisk litteratur, och någon
läiostol har ej funnits för undervisning i nordisk
kulturhistoria.
Sedan år tillbaka har
lektorn vid Lycée Carnot,
Paul Verrier, hvars bild vi
här återgifva, ägnat de
nordiska språken ett ingående
studium, och förutom rent
vetenskaplig kompetens
uppnått en rent af
häpnadsväckande färdighet i svenskans,
norskans och danskans
praktiska användning.
Trots det Verrier, som är
af normandisk härkomst — han vansläktas sannerligen
ej på sina nordiska urfäder — blott vistats
tillsamman-lagdt några få månader i Norden, talar han flytande de
trenne nordiska språken, och, hvad mera är, författar
icke blott språkligt oklanderliga utan formfulländade
värs på svenska, norska och danska, som därjämte äro
verkligt god poesi och icke låta ana en främling som
författare.
Verrier har nu också ändtligen blifvit förste
innehafvare af en nyupprättad docenturbefattning vid
Sorbonne, som numera således räknar de nordiska
språken och nordens kulturhistoria bland sina läroämnen.
Han inaugurerade häromdagen sin nya, för
oss-nordbor så intrvssjnta verksamhet vid universitetet i
Paris, med en inledningsföreläsning öfver den
"Skandinaviska individualismen".
H—d H—n.
PAUL VERRIER.
— 444
i
RÄTTELSE. Porträtt af ledamoten i hemliga
utskottet häradsdomare J BROMÉE, B1LLSTA,
blef i föreg. n:r oriktigt undertecknadl med
folkskollärare L. G. Broomé.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
