Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 30 April 1905 - »Misstaget» af Henning Berger - Brokigt utomlandsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Foto. Forbeck, Kristiania. KlicM: Bengt Silfversparre.
FRU ARNE GARBORG, förf. till den synnerligen
uppmärksammade boken »Kvinden skabt af
man-den», har i dagarne utgifvit ett nytt arbete »Fru
Evas Dagbog».
— Naturligtvis inte, sade hon i förändrad ton,
och steg upp.
Inom sig tänkte hon förargad:
— Jo, det är ett misstag, om något. Hvad är det
för sorts folk, min kära Ernst ibland drar ihop . . .
Den allvarsamma tonen och det kyliga
ansiktsuttrycket fullbordade illusionen för notarien. Han reste
sig förvirrad och nästan rädd.
— Det är då sant, mumlade han.
Det ringde i en telefon och det ringde i
tamburen. Dörrar knarrade och röster talade. Notarien
tryckte som en fånig sin värdinnas hand. Hon
smålog plågad:
— Jag hoppas ni någon gång träffar Paulowna
i hennes hem.
Från det gula kabinettets möbler utgick en svag
doft af parfym
— Det är hennes, hennes, hennes, hviskade
notarien.
Han inbillade sig att den satt kvar i hans nötta
redingot och att det kom sig af att han hårdt tryckt
Paulowna i sina armar.
Herr Löfqvist kunde ej förmå sig att gå hem
eg-nast. Han gjorde i stället en promenad kring
Djurgården.
Half förryckt vandrade han sin väg. Han gick
öfver bron som i en dröm, passerade Slätten i yrsel.
Allt var sol och blå himmel. Tövädrets smuts lyste
som Skansens snöfläckar -— i luften drillade lärkor.
Nu knoppades redan skogens träd och utför
bärgklin-tarna störtade vårbäckar. Hur vackert, hur rikt, hur
lyckligt allt.
Solen strålade verkligen vårvarmt, notarien blef
trött. Han tänkte gå in på något litet utvärdshus och
dricka öl.
En tiggare kom emot honom. Han var blind,
haltade och hans kläder blänkte röda och gröna,
kopparstoft och ärg, i den obarmhärtiga vårsolen. Men
(Forts, å sid. 502.)
sorts yrsel hade gripit honom och i ångest att
förspilla en dyrbar tid, där hvarje minut var räknad
— han hörde oupphörligt tamburklockan klinga —
hade han genast sökt draga henne öfver de vanliga
fraserna in i sitt hjärtas hemligaste ordfödselväntande
tankar. Hvad hade han sagt? Ah, troligen en
vansinnig deklamation till fröken Paulownas ära. Hur
länge hade han talat så? Det hade han efteråt ingen
aning om.
Men — och det glömde han aldrig.
Plötsligt såg den unga frun upp. Hon var ganska
ung och också ganska vacker, och utan tvifvel var
hennes sinne lika lätt som hennes min skälmaktig.
Hon sade:
— Herr notarie, herr notarie Löfqvist — hon
vägde orden, men han märkte det ej — jag är
mycket glad att ni haft så roligt på vår lilla middag. Nu
skall jag berätta er något, men ni måste hålla det för
er själf — här hade mun och ögon olycksbådande
skrattlyst, men han märkte intet — Paulowna, my
dear little Paulowna, sade också något om er. Ja, —
hon frågade mig uttryckligen hvem ni var. Ni var
deri enda hon frågade efter. . . Och jag som hade
så svårt att då tillfredsställa hennes nyfikenhet!
Hvilken skada att det i går skulle vara så mycket
människor . . .
Notarien Löfqvist stirrade på den vackra mun,
som yttrade denna grymma och tjusande harang. Han
blef först alldeles blek och därpå blodröd. De gula
sidenmöblerna dansade i ring för hans ögon.
— Är det verkligen sant, stammade han, är det
icke ett misstag?
Den unga frun ångrade plötsligt sitt skämt och
blef helt allvarsam. Men det var för sent.
r.ftrr fotografi. Kliché .• Bengt SUfiv. sparre
DET NYLIGEN FULLBORDADE MONUMENTET ÖFVER
PÅFVEN LEO XIII:s GRAF I KYRKAN S. GIOVANNI IN
LATERAN O I ROM, utförd af skulptören Julio Tadolini.
— 499 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
