Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 30 April 1905 - »Misstaget» af Henning Berger - Brokigt utomlandsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Efter porträtt. KlieM i Bengt SilfimparK.
DELCASSÉ, FRANKRIKES UTRIKESMINISTER,
har på grund af en kammardebatt rörande Frankrikes neutralitet
förklarat sig ämna afgå. Han har dock blifvit förmådd att
kvarstå, och under närvarande tillspetsade förhållanden är det af
särskild betydelse att en man med D:s kapacitet och
fredskärlek handhar republikens utrikesärenden.
hans fötter. Långt bort skymtade vid ett hörn en
kvinnlig skepnad.
— Och dock, tänkte notarien vidare, det
skenbart omöjliga är ej alltid omöjligt. Det gifves inga
händelser, sa’ docenten, nej, låt gå för det -— man
skapar händelser. Af en slump skapar en modärn
Napoleon sitt lifs händelser. Hvilken slump hade det
ej varit att han i dag varit gäst i detta rika hus. En
obetydlighet, en bagatelltjänst hade gjort att denna
hyggliga värd kommit ihåg honom. Visserligen var
han placerad längst bort och ingen hade tagit notis
om honom, men i alla fall. Det var början till
något. Något som det sen berodde på hans egen
förmåga att utveckla.
Vid den tanken steg det som en varm våg upp
inom Löfqvists bröst. Han stannade och kippade
efter andan.
— Jag drack så godt som ingenting, sade han
högt för sig själf, och ändå känner jag mig
sannerligen som rusig . . .
Och han slet upp öfverrocken.
— Jag satt långt bort — ja, men en herre i
kraschan satt dock midt emot mig — och drack med
mig —
Nu var han vid ett hörn. Den hvita
frackskjortan lyste inom frackens urringning och hans höga
hatt reflekterade lyktljuset. Den halfrökta havannan
glödde i hans mun och gatans olycksflicka, som stått
på post, blef gladt öfverraskad. Hon kom inställsamt
fram.
— Nä, men se en så’n fin gosse, sade hon.
Det var en ganska ung och vacker flicka, och i
nattbelysningen var det ej utan att hon en smula lik-
nade fröken Paulowna. Notarien ryste som inför ett
spöke. Hans nya sinne uppfylldes af vämjelse.
— Gå, hväste han hest, gå, gå!
Här vidgade sig gatan och med bredden följde
asfalt och elektrisk spårvägsanläggning. Notarien tyckte
när han sneddade öfver att han värnat för smuts ett
redan heligt namn. Han mumlade det sedan när han
somnade, och i sömnen kom en guldomstrålad och svart-
hårig bild och kysste hans panna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
