Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 7 Maj 1905 - »Vackert så» af E. K—a. W—r - Brokigt utomlandsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
(Forts. fr. sid. 509).
kläda mig väl, sköta mitt hem och introducera min
man i mitt land. Det sista är kanske det bästa
beviset för en sund medelmåtta i lyckostadiet. Kunna
vi stanna här, är jag tillfredsställd. Tror ni hans
kompositioner slå an?
— Det tror jag och — han själf ännu mera.
Hon såg en sekund skrämd ut, så skrattade hon till:
— Jag blef rädd för att mista, märkte ni det?
Han har blifvit mig så nödvändig; det vore synd, om
slumpen skulle skilja oss åt. — Ärligt sagdt — jag
har spelat hasard, gjort hela mitt jag till insats och
vill inte förlora.
Hon såg åt det håll, där Monsieur De la
Veron stod.
Han hade sjunkit ihop, brydde sig inte om att
tala vid någon utan stod bara och fingrade nervöst på
en stolskarm.
— Charles! — Charles! Me voici! ropade hon
dämpadt.
Han vände sig långsamt emot henne och det
slappa ansiktet fick lif, inte hälsostrålande, starkt lif,
men ändå tillräckligt för att linierna skulle få fasthet,
dragen intelligens.
Han kom fram till henne och hon räckte honom
båda händerna.
— Sitt här. om du har lust, så får du göra
bekantskap med en af mina äldsta vänner. Vi ha talat
om dig, om oss — han har ärligt undrat öfver vårt
giftermål.
Hon talade franska, då Charles ännu ej förstod
hennes modersmål.
Hans svarta ögon sökte den svenske främlingen.
— Nous nous aimons, sade han lugnt.
— Ja, inföll hon, där hör ni; på franska är den
frasen mera generell än i öfversättning; där blir den
tung och kräfvande. Vet ni, jag har tänkt så mycket
på de sista åren, och jag tror nu, att den lycka är
störst, som ger mäst. När man upphört att behöfva
hvarandra, brister den starkaste länken. I utlandet
lär en hustru sig att vara mera för sin man, här
hemma urartar hon lätt till en dyrbar och rätt
svårhand-teiad lyxartikel, och hon har svårt att skilja begreppet
familjeförsörjaren från mannen.
— Den domen få fruarne svara på, sade hennes
kavaljer afböjande, jag — jag lämnar er nu med er
tillåtelse för att röka en cigarr.
Han bugade sig artigt.
Hon nickade förströdd; Charles lekte med hennes
obehandskade hand och förde den gång på gång mot
sina läppar som njöt han fysiskt af den lena ljumma,
svagt parfymerade handen.
Ef ter fotografi. Michi: Bengt SUfreriparr*.
KUNG EDWARDS BESÖK I ALGERIET: Konungen och
drottning Alexandra lämna en muselmansk moské.
Hon tänkte, att han senast i morse slängt samma
hand långt ifrån sig i hänsynslös vrede, men det hade
inte dröjt länge, innan han ångrade sin häftighet, och
nu sade han med orygglig tillförsikt: "Nous nous
aimons".
Han hade rätt; de höllo af hvarandra som två
människor, hvilka tröttnat på vågsamma
lyckexkur-sioner, och som försökte få ut af lifvet en stillsam
harmoni.
Hon såg sig sökande omkring på alla dessa unga
och halfgamla par, hvilka valt med så ängslig omsorg.
Hade de hunnit längre än Charles och hon som bara
en mörk kväll på en världsstads boulevard hand i
hand gått hem från det villande larmet?
FRÅN MINNESFÄSTEN VID ALINGSÅS I ANLEDNING AF STATSBANORNAS 50-ÅRSIUBILEUM.
Denna foto, liksom den i VI: 30 meddelade af minnesstenen på den plats, där det första spadtaget på Sveriges järnvägar
togs, af Kaleb Thorin, Alingsås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
