Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 33. Den 14 Maj 1905 - »Don Quixotes» 300-års jubileum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»DON QUIXOTES» 300-ÅRS JUBILEUM.
Efter fotografi Kliché: Bengt Silfversparre.
CERVANTES, FÖRF. TILL »DON QUIXOTE», ETT AF
VÄRLDSLITTERATURENS BÄSTA OCH MEST KÄNDA
VERK.
Don Quixote är nu en bok med 300 år på
nacken och jubileet firas just i dessa dagar i
Spanien med stora högtidligheter. Men Don Quixote
är icke endast som litterärt och nationelt minnesmärke
en odödlig bok, den har genom seklerna bevarat hela
sin friska njutbarhet, dess genialitet ger åt satiren en
så allmänmänsklig räckvidd, att boken knappast
förlorat på att den för länge sedan mist sin egentliga
tillämpning: förlöjligande af den svamliga
"riddarro-manen", en dålig efterklang af medeltidens riddarepos,
som ännu i Cervantes’ tid blomstrade med ogräsets
hela tvärsäkra lifskraft.
Man kommer lätt underfund med, att Don
Qui-xotes författare var en man som kände sin tid och
sitt folk och som sett mycket af lifvet. Cervantes’
lefnadssaga är också spännande och omväxlande mer än
de flestes.
Miguel de Cervantes Saavedra föddes i Alcalå de
Henares nära Madrid 1547 som son till en fattig
adelsman. Efter skolgång i födelsestaden kom han
till Madrid, där han bedref humanistiska och retoriska
studier.
Från sin tidigaste barndom visade C. böjelse för
"litterära" sysselsättningar. Hans fantasi var i rastlöst
arbete, och efter allt som kunde gifva densamma
ytterligare näring var han ständigt på spaning.
Legenden berättar t. o. m. att han plockade upp
papperslappar på gatan och läste, och det var föga som
beredde honom mera nöje än att få närvara vid
uppförandet af "komedier".
Efter vistelsen i Madrid lär C. ha studerat vid det
på den tiden berömda universitetet i Salamanca, men
i det hela taget tycks hans humanistiska
underbyggnad icke ha varit alltför öfverväldigande. Han
profvade tidigt sin penna, men fann icke den uppmuntran
han väntat sig och begagnade därför tillfället att i en
kardinal Aquavivas svit komma till Rom. Där kastade
han sig nu på studiet af den italienska litteraturen,
och fördjupade dymedelst afsevärdt sin bildning och
sin formkänsla.
Emellertid var det skrifvet i stjärnorna att det
ännu skulle dröja länge innan Cervantes fick skörda
några skaldelagrar. Som kastiliansk adelsman hade
han smaken för krigarbanan i blodet och han tog
också mycket riktigt vapentjänst vid den spanska
armén i Italien, där just ett härtåg mot storturken Selim II
förbereddes. Han deltog nu under Juan de Austria
bl. a. i sjöslaget vid Lepanto. Han var visserligen
endast simpel soldat, men hade ändock tillfälle att
särskildt utmärka sig för lysande tapperhet.
Under samma härförare var han sedan med i
Tunis, men lämnade om några år krigstjänsten för att
bege sig hem. Fartyget på hvilket han befann sig
uppbringades emellertid af algeriska sjöröfvare, och
Cervantes hamnade i morisk fångenskap för öfver fem
års tid. Han gjorde flere djärfva rymningsförsök, men
misslyckades alltid och hade en gång nästan repet
om halsen. Slutligen blef han lösköpt och kom hem.
Trots allt tog han ännu en gång värfning, men slog
sig så ändtligen om ett par år på allvar till ro som
skriftställare.
Hans senare öden hafva synbarligen varit lika
bittra som hans ungdomsår växlande. De äro
emellertid endast ofullständigt kända. 1616 dog han
fullkomligt utblottad.
Cervantes har skrifvit en hel del, där ibland —
för bröds skull — många smärre dramatiska
"mellanspel". Men hela hans öfriga produktion träder
ovillkorligen till sidan vid en jämförelse med det verk vid
hvilket hans namn framför allt är knutet, Don Quixote.
Första delen af Don Quixote utkom 1605, men
följdes icke af den andra afslutande delen förrän året
innan Cervantes’ död. Att verket öfverhufvud taget
afslutades, att C. som hade hufvudet fullt af andra
planer verkligen kom sig för att skildra äfven de sista
äfventyr som riddaren af den sorgliga skepnaden måste
bestå, lär i främsta rummet bero på, att första delen,
som blifvit öfvermåttan populär, af en anonym och
okallad författare försetts med en mot C.
polemiserande fortsättning. Denne fann då för godt att själf
skildra, hur han tänkt sig afslutningen af sitt verk.
På det att "Don Quixote" måtte vandra riktigt
lifslefvande in i världslitteraturen.
I HVAR 8 DAGS PRISTÄFLAN FÖR UTMÄRKTA
SVENSKA ORIGINALROMANER är prisbeloppet
Kr. 6,000 (Sextusen)
det största som någonsin utfåsts i liknande täflan. Alla
våra skriftställare inbjudas att deltaga. Täflingstiden utgår
den 15 aug. 1905. Närmare bestämmelser återfinnas i
H. 8 D. för den 25 dec. 1904.
Vi fästa emellertid sårskild uppmärksamhet vid det
oeftergifllga villkoret, att till H. 8. D:s täflan inlämnadt
arbete Icke får ha förut varit annorstädes erbjudet eller
till annan täflan insändt. Uttrycklig försäkran härom
skaU åtfölja namnsedeln.
— 531 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
