- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 6 (1904/1905) /
573

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36. Den 4 Juni 1905 - »Pussy» af Sture Stig - Tyske kronprinsens förmälning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

man, vid hvilken hon bundit
sig? Men hvarför hade hon då
bundit sig vid honom? Ärnade
hon bryta med Nibeling,
kanhända ställa till offentlig
skandal? Dessa och dylika frågor
hvirflade omkring i mitt hufvud.
Och på samma gång kände jag
en så sällsam plåga i hjärtat.
Kanske Pussy led, kanske
utkämpade hon inom sig tysta,
bittra strider, ensam, utan
bistånd, utan tröst. Arma lilla
Pussy! Hon fick ej lida! Jag
måste ha ljus i saken, jag måste
veta allt.

Prästen misstog sig om
uttrycket i mitt upprörda ansikte.

— Min bäste bror, sade han
allvarligt, icke kan du vilja
tvinga flickan till detta parti,
om det är henne emot, huru
fördelaktigt det än må vara?
Betänk ditt ansvar!

Jag tvinga henne, tvinga
henne att gifva sig Nibeling!

I annan sinnesstämning skulle
jag hafva lett. Nu sade jag
endast: — Ursäkta, min bror!
och utan att ens taga min hatt,
rusade jag på dörren, nedför
trappan och in i Pussys rum;
men från trappräcket slungade
den bestörte kyrkoherden efter
mig sitt varnande: — Bror,
bror, betänk hvad du gör,
betänk ditt ansvar!

Pussy höll på att vattna sina
hyacinter. Vid mitt häftiga
inträde vände hon sig om, och
jag såg, hur hon ömsom
bleknade och rodnade.

— Pussy, ropade jag
upprörd, hvad ärnar du göra, hvad
har du i sinnet?

Hon svarade icke; hon andades häftigt, men hennes
blick mötte min lugn och fast; hon var tydligen
beredd på en storm och att trotsigt möta den.

— Ärnar du bryta din förlofning? fortsatte jag.

— Ja, det gör jag — det är redan gjordt.

— Redan gjordt?

— I middags har jag återsändt ringen.

Jag såg på hennes vänstra hand; ja riktigt!
Ringen var borta.

— Hvarför har du gjort det?

— Ty jag har aldrig kunnat älska Nibeling.

— Aldrig kunnat älska — —? Hvarför?

Hon teg och sänkte blicken mot golfvet, hon som
eljest såg en så frimodigt i ögonen.

Då kom öfver mig som en ingifvelse ofvanifrån.
— Pussy, du älskar en annan! Och hvem?

Hon fortfor i sin tystnad.

— Pussy, du strider, du lider! Hvarför göra det
ensam? Låt mig hjälpa dig, låt mig åtminstone dela
din smärta! Jag har rätt därtill, jag är ju din
förmyndare, ditt stöd, din vän, din gamle sennor don.
Pussy, bikta för mig. Du älskar — men hvem har
tagit ditt stackars hjärta?

Jag var vek, jag var varm, min röst darrade af
rörelse. Det gjorde mig så ondt om Pussy; jag kände
mitt hjärta sammandragas som af kramp. — Pussy,
hvem har tagit ditt hjärta?

Hon slog upp sina ögon mot mig. Jag är icke
snabbtänkt, icke psykolog, men jag läste något i dessa
ögon, och hvad jag läste kom mitt hjärta att nästan
stanna af öfverraskning, undran och lycka.

— Pussy, lilla Pussy, är det möjligt? utropade
jag och sträckte mina händer mot henne, och i det
samma kände jag något mjukt, varmt och ljuft trycka
sig mot mitt bröst. — — —

Ett par timmar senare sutto vi tillsamman i soffan,
Pussy lutad mot min axel.

— Pussy, min Pussy, är det verkligen sant? Är
icke allt en saga? Kan du verkligen hålla af mig?

— Så du frågar, sennor don! Jag har hållit af
dig, så långt tillbaka jag kan minnas.

— Och du älskar mig, fast jag är gammal onkel
och förmyndare?

— Det är du ej mer; du är min älskade, min
herre och min — slaf.

— Mins du, Pussy, hvad du sade, när vi första
gången sågo hvarann?

— Man har berättat mig det.

— Och du säger det ännu?

— Det gör jag. På de orden har jag gått och
burit hela min tid, för dem har jag gjort allt hvad
jag gjort och allt hvad jag lidit. Jag vill gifta
mig med dig, och ingen får taga dig ifrån mig — icke
ens du själf.

*     *
*



Så har det gått till, Wilhelm. Jag vet, att jag
skall bli en visa för land och stad, världen skall ömsom
bele mig, ömsom bryta stafven öfver mig. Äfven du,
min bäste vän, skall troligen klandra mig. Men hvad
mer? Trots mig själf har jag funnit min lycka, och
hon heter Pussy.

TYSKE KRONPRINSENS FÖRMÄLNING.



illustration placeholder
TYSKA KRONPRINSPARET. Efter senaste porträtt.

Kliché: Bengt Silfversparre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:39:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/6/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free