Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 11 Juni 1905 - »Olausons pänningväska» af E. Walter Hülphers - Makarna Curie i Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag skulle tända pipan som jag
blef af med väskan.
— Det är nog inte så farligt,
tröstade bonden, det är inte så
mörkt och det faller ju inte så tätt
med snö nu.
— Gud låte det ske så visst,
svarade Olauson, se efter på sin
sida, så ska jag ha utkik på min.
De åkte långsamt framåt, lutade
åt hvar sin sida för att kunna se
framför hästen.
Ändtligen kommo de upp i
backen igen och Olauson slängde
af sig pälsen och började gå före.
Plötsligt stannade han och
inväntade.
— Det är spår af folk, som gått
här. Kan Erik säga mig hvad
det var för ena?
— Ja, jag kände den ena, det
var en dräng härifrån närmaste byn.
Helmer heter han.
— Vet Erik om det är ärligt
folk då, ifall de skulle ha hittat
väskan?
— Ja för all del då, svarade
bonden. Ha de den, så nog får
patron igen väskan.
De fortsatte uppför backen och
kommo upp på krönet, Olauson
var före igen, lutade sig ned, rörde
om i snön, sökte och sökte.
När skjutsbonden kom fram
lämnade han hästen och kom också
fram för att hjälpa Olauson att
söka.
— Här var det som vi
stannade, sade Olauson alldeles hvit
i ansiktet. Se där har hästen
stått och trampat.
De sågo på hvarandra nedslagna.
— Vi måste ha tag i dem som
ha gått här, sade Olauson, och de
gingo och satte sig i släden. Kör
för brinnande lifvet! Vi måste ha
tag i dem.
Skjutsbonden piskade på hästen,
och det bar iväg. Efter en stund
höll han in hästen.
. — Här ha de gått af vägen,
sade han.
— Kör efter då, flämtade
Olauson.
— Det går inte, sade bonden.
Det här är tjocka skogen, det går
inte att köra.
Det rosslade i Olausons strupe. Han såg
hjälplöst på skjutsbonden. Denne mötte förtviflad hans
blick, nu var också han hvit De stirrade på
hvarandra. Då skakade bonden på sitt hufvud och hans
mun blef hård:
— Det ser styggt ut. sade han lågt.
Olauson gick till släden och slängde af sig
öfver-rocken. Han stoppade pistolen i kavajfickan.
— Jag ska’ ha tag i dem, sade han hårdt. Jag
ska’ ha tag i dem.
Bonden gjorde föreställningar. Det var ju
alldeles galet att ge sig in på obekant skog nu till, då det
snart skulle bli svart som beck.
— Jag ska’ ha tag i dem! svarade Olauson. Kör
hem igen Erik, jag hittar nog.
— Nej, så sannt jag kör hem, förr än patron
kommer tillbaka, svarade bonden bestämdt.
HVAR 9 DAGS fotograf i SMm. Klichi, Bengt Silfrmparrt.
PROF. OCH FRU CUR1E, UPPTÄCKARNE AF RADIUM, NOBELPRISTAGARE
I FYSIK 1903.
Efter porträtt taget särskildt för H. 8 D. vid ett besök som makarne i och för ett
experiment aflade vid Stockholms högskola.
Bonden hvisslade på hästen som saktade farten.
— Hvad är det, patron? frågade han.
— Väskan! Stanna då, hör ni! Pänningväskan!
Bonden höll in hästen.
— Är hon borta? frågade han häpen.
— Jag vet inte! Vi måste se efter i släden.
De stego ur.
Olauson ref ur fällen allt som fanns i släden,
skakade hvarje del för sig, ingen väska. Han tog af sig
pälsen, skakade den, undersökte rocken. Ingen
väska!
De genomletade allt, lika lönlöst. Då rann det
upp ett ljus för Olauson.
— Vi måste vända igen. Hon ligger uppe på
backen där vi stannade. Jag hade henne till dess.
De satte sig upp i släden igen och bonden vände.
— Förbannade tobak! utfor Olauson häftigt och
slängde pipan rasande i drifkanten. Det var för att
MAKARNE CURIE I STOCKHOLM.
— 588 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
