Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 11 Juni 1905 - »Olausons pänningväska» af E. Walter Hülphers - Fru Cally Monrad som Carmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Olauson gick inåt skogen, där snön ej var allt för
hög, men han kom snart ut igen.
— Omöjligt, sade han förtviflad. Jag inser att
det är omöjligt i kväll. Vi far hem så länge.
Denna tigandets väg var en tung och lång väg
för Olauson. Ångesten satt och bände inom honom,
det var som en enda ohygglig seg värk, som sågade
och stack och pinade honom.
Väskan borta ... väskan med pängarna ...
bolagets pängar... Om han inte fann igen den så var
han en för alltid förlorad man. Han skulle knappt
med allt han ägde och hade kunna ersätta de många
tusen som den innehöll. Väskan borta ... väskan
med pängarna ... bolagets pängar... Han började
upprepa det för sig i takt till klangen af bjällror som
skar igenom mörkret och den förfärliga stillheten.
Till slut pinade honom den klangen så ohyggligt,
att han ovillkorligt tog skjutsbonden i armen.
— Kan han inte ta bort bjällran, Erik? sade
han doft.
Bonden förstod honom och svarade med så
vänlig och undfallande röst han kunde åstadkomma, att
det inte gick an, nu i mörkret till, de kunde komma
att köra öfver någon. Och så började han trösta:
— Patron ska’ inte vara så ledsen nu. Nog får
patron igen väskan. Vi ska’ höra efter i morgon. Jag
tänker, att dom tog gent öfver skogen till Torroms
by. Nog får patron igen väskan.
Det var hoppet han tände, hoppet som hjälper
fram igenom så mycket, det alltid lika signadt sköna
hoppet.
— Ja, vi få sofva på saken, svarade"Olauson
re-signeradt. Kanske reder det sig i morgon. Vi få
väl vänta.
Olauson fick aldrig mer igen sin väska, han fick
gå från gård och grund, lämna ifrån sig allt han hade
och det värsta var att han aldrig mer tog sig upp i
världen. Sjukdomen kom till och bröt honom han
blef ett gammalt inventarium, som gick omkring och
gjorde bokslut och hjälpte till med skrifgöromål åt
landthandlarne i orten, som inte voro allt för
skrif-kunniga. Det blef till sist fråga om, att han skulle
tagas in på socknen, men då steg Erik, bonden, som
skjutsat honom den så sorgligt minnesrika dagen,
fram och sade:
— Åh nej, jag var med honom den gången, jag
tänker att han kan få ha det bra hos mig.
Och han tog den brutne mannen, som hastigt
åldrats till en liten gråhårig, hopskrumpen gubbe hem
till sig och gaf honom bröd till döddagar.
Hvart hade Olausons pänningväska tagit vägen?
De båda männen som de mött under sin färd
förnekade all vetskap om henne. Det hölls
polisundersökningar, men utan resultat. Jo, de konstaterade, att det
fanns en man så rättskaffens, att han gick och sålde
allt han ägde för att bolaget skulle återfå sitt, de
visade hvad bolag kunna vara för ena snygga
inrättningar, då Ersvike bruk ej gjorde något för den man
som under utöfvandet af sin tjänst drabbades af
olyckan och som själf ansåg sig ovärdig att stå på den
plats han förr innehaft och därför själf fråndömde sig
densamma. I folkmedvetandet slogs det fast att två
tjufvar fingo gå lösa, de båda drängarne, men hvad
göra misstankar till eller ifrån, då ändå ingenting kan
bevisas. Det berättades, att Olauson sedan alla
förhandlingar förklarats afslutade, gått fram till den ene
af drängarne och satt ögonen i honom, så att han
bleknat, bara sett på honom utan att säga ett ord och
sen häftigt vändt honom ryggen och gått. Men till
den andre skulle han ha sagt:
— Om du tagit väskan, så kommer du inte att
lefva länge.
Två veckor efteråt dog den mannen utan
föregående sjukdom och i samma drag reste den andre,
Helmer, till Amerika. Men efter honom gick tal, att
han förgiftat kamraten för att få vara ensam om det
rika rofvet, men det blef aldrig konstateradt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
