Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 41. Den 9 Juli 1905 - »Hans hemkomst», af Allen Macklin - Svenska historisk-arkeologiska kursen i Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
ett ögonblick, men hon fortsatte med djupt allvar i
det hon räckte honom händerna — då lofvar jag —
det ni önskar. Om han — inte längre skulle vara
bland de lefvande — då skall jag bli — er hustru;
— en trofast, tillgifven, tacksam vän och kamrat, så
länge jag lefver. Är ni nöjd med det? — Jag håller
innerligt af er; jag högaktar och beundrar er. Jag
skall ge er allt hvad en kvinna kan ge — utom ett
— min kärlek! — Den kan jag inte ge — den är
redan bortgifven — den tillhör honom och skall
alltid tillhöra honom! — —
Mannen bland buskarne sprang upp och leste sig
plötsligt till sin fulla längd -— — Armstrong släppte
den hand han höll. Helen följde hans blick–
hennes ögon blefvo stora och strålande som stjärnor.
— Du —!— du —!!
Mer kunde hon ej få fram — men hon var redan
i hans armar — han tryckte konvulsiviskt den unga,
mjuka gestalten intill sig — hon tog om hans hufvud
med båda händerna; deras läppar möttes–-
Efter några ögonblick lösgjorde hon sig sakta,
lade händerna på hans axlar och granskade hans
bleka, upprörda, af otaliga lidanden stämplade ansikte
med en blick af oändlig, nästan moderlig ömhet.
Han försökte tala, men läpparne vägrade att forma
begripliga ord. Krafterna sveko honom — han sjönk
ned på stenen, som hon nyss lämnat. Hon böjde
knä bredvid honom och drog hans hufvud till sin
skuldra i det hon med smekande, nästan
vördnadsfull hand vidrörde de djupa linierna i hans panna och
kinder, som om hon velat utplåna dem med sina
mjuka fingrar.
— Hvad du lidit, älskade, hvad du lidit, hviskade
hon sakta. Men nu är det förbi — förbi! — Nu är
allt bra — bara jag har dig åter! — Välkommen hem!
Hon tryckte honom intill sig under strömmande tårar.
Armstrong stod några sekunder tyst och såg på
dem; de tycktes hafva förgätit hans tillvaro. Därpå
hopsamlade han fiskredskapen och aflägsnade sig
ljudlöst inåt skogen.
En kvart senare visade han sig på den öppna
platsen framför boningshuset. Tennispartiet var
ut-speladt och spelarna hade pratande och skrattande
slagit sig ned på verandan. Armstrong undvek dem
och styrde kosan till sin vän, som satt afsides under
träden med en cigarr.
— Hör på, Lane, sade han kort — gör hvad du
kan för att skingra massorna. Hitta på någon
galenskap. Föreslå en skogspromenad — gör upp en
lusteld på bärget — sjung, berätta spökhistorier — hvad
du behagar, bara du kan hålla dem borta en stund —
— Hennes man har kommit tillbaka.
Den andre släppte cigarren och stirrade på honom
med häpnad.
— Hennes man! — utbrast han. Den odågan!
Han kan inte tvinga henne att fortsätta äktenskapet.
Han har ju varit borta i åratal och under hela sista
året hvarken sändt henne bref eller pangar - inte ett
öre. Den uslingen! — Stackars lilla kvinna —!
— Du pratar om det du inte förstår, afbröt den
andre kärft. Du skulle sett hans ansikte — — sådant
talar för sig själf. Den mannen har gjort sitt yttersta
innan han gaf tappt. Gud i himmelen människa, hvad
vet vi om det där lifvet —?— Han har gått igenom
det som var värre än döden för hennes skull — det
står inbrändt på hans ansikte som med glödande järn.
Nej — Gud välsigne henne för att hon var honom
trogen, säger jag. Hade det varit annorlunda, skulle
han aldrig ha besvärat henne — han var färdig att
försvinna, om hennes lycka kräfde det, det såg jag på
honom, ja — det är bäst som sker, om det också
svider ibland —. Men, som sagdt, gör nu hvad du
kan för att skingra massorna — de kunna behöfva
ett par timmars ro, stackare!
svenska historisk-arkeologiska kursen i konstantinopel.
5:te Svenska historisk-arkeologiska kursen tog sin början i
Konstantinopel den 17 juni då d:r Martin var deltagarne, af hvilka
flertalet äro lärare vid svenska läroverk, följaktig i Ottomanska
antikmuseet och den därmed förbundna Tschinili Kiosk. Under
söndagen företogs en utomordentligt intressant och lärorik utllykt
till Prinkipoön i Marmorasjön och i sammanhang därmed till
Skutari på asiatiska sidan. För denna utflykt hade Legationen
välvilligt ställt sin Kavass den förträfflige Ali Effendi, till
deltagarnes förfogande. Måndagen tillbragta af en del med fortsatta
privata studier i Museet, af andra med en färd norrut på
Bosp-horen. På måndags aftonen intogs supé i Legationens trädgård
på inbjudan af d:r Martin, f. t. charge d’ affaires, tisdagen afreste
man till Athen där några deltagare tillkommo.
Foto: Bergqren. Konstantinopel. .
Å gruppen ofvan sittande, från venster: D:r Jakobsson, lektor Hylén, lektor Nordin, d:r Wessberg, d:r Snellman (finsk); stående d:r
Blidberg, legationsportiern, d:r Martin, legationens Kavass, d:r Bergman, kand. Julin och d:r Berndtson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
