Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 44. Den 30 Juli 1905 - Ernst Trygger. Af Erik B. Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst trygger.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Vår politiska historia från 1809 rymmer ej litet
af professorspolitik, och den roll, det akademiska
spelade under ståndsriksdagarne och sedan ända in i
närvarande tid, var icke alltid så imponerande, som den
var omfattande. Den vetenskapliga förtjänsten, äfven
när den var lysande, kunde ofta icke låna tillräcklig
glans åt politiska idéer, som voro nuet och
verkligheten främmande; ja stundom blef kontrasten i detta
afseende en stor dèsillusion för dem, som väntat sig
något helt annat. Det behöfver icke sägas, att vi ha
många exempel också på motsatsen; och en hastig
inre tillbakablick på raden af dem, som det senaste
seklet varit, inom regering eller riksdag, de ledande
i svensk politik, vore nog för att fastslå det faktum,
att några bland de bäste och mäst framsynte hört till
de vetenskaplige akademikernas klass.
Vi ha i detta ögonblick i vårt land kanske så
pass mycket af professorspolitik, som vi öfver hufvud
kunna begära och måhända något däröfver, detta både
inom och utom riksdagen. Men vi ha också
fortfarande exempel på, att det fins universitetslärare, som
se på politiska ting med en politikers ögon, och som
därföre, just i egenskap af yrkesakademici, kunna
spela en särskild roll såsom representanter för idéer
på ett område, som eljest mest är upplåtet till
intressenas inbördes kamp. Till dessa hör professor Ernst
Trygger, det bör sägas äfven af den, som i många
väsentliga afseenden räknar honom såsom politisk
motståndare.
Och dock var politiken sannolikt ett
jämförelsevis sent begrepp i hans personliga utveckling. Då
den 28-årige jurisdoktorn 1885 kallades att förestå
e. o. professuren i processrätt vid Uppsala universitet,
den han några få år senare beklädde såsom ordinarie
innehafvare, hade hans tid af allt att döma redan
länge utfyllts af den tidigt mognade vetenskapliga
fackverksamhet, hvari han Enligt sakkunniges
vittnesbörd sedermera uppnått en framstående rangplats.
Politiserande student hade han icke varit. Det var
först sedan han flera år utöfvat sin akademiska
lärareverksamhet, som särskilda omständigheter efter hand
förde honom in i det politiska lifvet. Som
vetenskaplig författare och föreläsare hade han då redan
hunnit utföra en betydande lifsgärning. Om hans
arbete såsom lärare för blifvande ämbetsmän må här
endast framhållas, att om han också länge ansågs
öfver höfvan sträng och fordrande uti tentamina med
de blifvande juristerna, så såg man snart med stor
erkänsla det nit och den skicklighet, hvarmed han
sträfvade allt åt sin undervisning gifva en
praktisk och för det verkliga lifvets behof afpassad
karaktär.
Det var unionsfrågan, som förde professor Trygger
in i politiken. Den på sin tid mycket
uppmärksammade polemiken mellan honom och Hans Forssell
angående Kielerfreden var måhända å prof. Tryggers
bida ursprungligen framkallad af ett rent
historiskt-ju-i idiskt intresse, men det blef sedan politik däraf. År
1895 hade han mottagit uppdraget att såsom ledamot
i unionskommittén deltaga i försöket att utarbeta
"förslag till sådana ändrade bestämmelser i afseende å
Sveriges och Norges förening, hvilka funnos af
behofvet påkallade" — med andra ord att om möjligt lösa
unionsfrågan. Kanske var uppgiften olöslig. Men den
på en historiskt-rättslig uppfattning hvilande politiska
ståndpunkt, som i kommittén intogs af den svenska
minoriteten Alin, Trygger och Restadius, och
hvarigenom den svenska sidans enighet sprängdes, gjorde
i alla händelser, liksom en motsvarande norsk
ytterlighetsfraktions fordringar, då hvarje lösning omöjlig.
Och dock är det icke för mycket sagdt, att
professor Trygger inom riksdagen — där han år 1898
gjorde sitt inträde såsom representant i Första
kammaren för Kopparbergs län — i detta ögonblick torde
företräda en på samma gång mera r sonlig och mera
framtidsduglig uppfattning rörande unionskrisen och
dess afveckling än flertalet af hans konservativa
meningsfränder. Då detta skrifves, är ännu intet kändt
om det förslag till lösning, som af särskilda utskottet
törelägges riksdagen. Men man vågar hoppas, att
detta förslag, hur det än må vara formuleradt, i alla
händelser skall motsvara de anspråk, som professor
Trygger under remissdebatten ställde därpå i ett
anförande, som med en underton af ett starkt
rättsmedvetandes reaktion mot rättskränkningar och på samma
gång med en utöfver alla tillfälliga stämningar mot
framtiden riktad blick betydligt höjde sig öfver den
politiska nivån af hvad som eljest under denna debatt
yttrades.
Sveriges nationella själfaktning måste
tillfredsställas, men icke så, att aftalsbrottet mot oss utbytes
mot norska folkets förödmjukelse; ty freden på halfön
betingas af att hvardera folket kan med högburet
hufvud fortsätta sitt nationella lif äfven efter unionens
undergång. Detta är professor Tryggers program för
unionskrisens lösning, och det är nog äfven svenska
folkets.
Sedan flera år beklädd med kräfvande
arbets-och förtroendeuppdrag inom riksdagen,
intar professor
Trygger
numera en
betydande plats i
vår
riksdagspolitik. Det är
i enlighet med
hans
grundåskådning en
utpräglad
högerpolitik,
som han
företräder och ofta
förfäktar med
stor logisk
och
dialektisk skärpa.
Men han är
icke
dogmatiker. Tvärtom
är just den af
all strängare
partidisciplin
fullkomligt o-
besvärade [-själfständighe-ten-]
{+själfständighe-
ten+} ett
utmärkande drag
hos de
proportionella valens
och
Åkarps-lagens konservative motståndare.
Erik B.
Rinman.
roto. HVAR 8 DAO KlicÅS: Bengt Silfversparre.
PROFESSOR ERNST TRYGGER i sin
trädgård.
— 696 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
