Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45. Den 6 Augusti 1905 - »Från det unga Helsingfors» af Sven-Finn - Brokigt utomlandsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
taga den sjunkna
franska
undervattensbåten "Farfa-det". Den 6 juli
gick den till
botten därvid 12
personer fingo sätta
lifvet till. Detta
dock först efter
ohyggliga
lidanden, ty
besättningen lefde flera
dagar efter
olyckan och kunde
gifva sig
tillkänna för dykare.
Men då försöken
att höja båten
misslyckades
voro de
innestängda människorna
räddningslöst
förlorade. Vår
fotografi är tagen i
en af dockorna i
arsenalen i
Sidi-Abdullah vid
Bi-serta-viken dit
det slutligen
lyckades intaga
båten och bortföra
de omkomna.
VII.
I Turin har införts motorvattenvagn för spolning
af gatorna. Den nya vagnen synes arbeta till alla
Efter fotografi. Klich* ■ Bengt Silfversparre.
VII. SPOLNING AF GATOR I TURIN MEDELST M O TO R-VATTEN VAGN.
vederbörandes stora belåtenhet. Vi visa bilden då den
kanske kan ha sitt intresse för vandrare å våra
nordligare men ofta knappast svalare gator.
(Forts. fr. sid. 717).
I Alexanders-universitetets kemiska laboratorium
— eller på studentspråket rätt och slätt "labben" —
hördes ett surr som från en bikupa. Vid ett bord i
den kvalitativa afdelningens sal stod, insvept i de grå
"labbmolnen" den lilla baldrottningen från igår, Lisa
Ahrenberg, och vid hennes sida assistenten, magister
Lauri Vidman. Båda voro djupt intresserade af Lisas
kemiska analys, och med rynkade ögonbryn
betraktade den unga flickan reagens-glaset i sin hand. Men
plötsligt ljusnade minen, hon slog upp sitt häfte och
skref upp den ena formeln efter den andra. Vidman
tittade öfver hennes axel i häftet och bekräftade med
en nick formlernas riktighet.
— Så där, fröken, nu kan ni unna er litet
hvila-Kom nu ner och drick kaffe.
—- Med en tragisk min betraktande sina händer
som det iskalla vattnet från kranen öfverspolade utan
att ta bort den mängd fläckar syrorna satt på det fina
skinnet, tog Lisa af sig det stora "labbförklädet", som
skyddade hela hennes lilla person. Detta var en
ovanlig toilett för att gå ner i kafferummet; men hon
visste att förklädet missklädde henne, och för en
sjuttonårig mö är det ej så alldeles likgiltigt, t. o. m. om
hon råkar vara välbeställd finsk student. Så följdes
de åt nedför trappan som glada kamrater och gingo
in i damernas kafferum, som för tillfället var tomt.
Då han öppnade dörren för henne, möttes deras
blickar, och något i hans ögon gjorde att
kamratligheten försvann. Hon skrattade till litet och sade
skämtsamt:
— Vet ni ej magister Vidman, att det här är
damernas paradis, och att ni egentligen borde inta den
olycklige perins plats, d. v. s. i herrarnas kafferum här
midt emot.
— Men ni utestänger mig nog ej från ert paradis
fröken Ahrenberg, svarade Vidman. Han beställde så
kaffet, som lät vänta på sig — det var ej kaffetimme
ännu.
Tystnaden blef tryckande för Lisa som satt med
nedslagna ögon och dock kände hans blick. Så
började de prata om balen, om den och den af deras
gemensamma bekanta.
— Tyckte ni ej att Helmi Niska var förtjusande
i går, frågade Lisa. Hon visste, att Helmi Niska var
Vidmans sista flamma och gaf noga akt på hvad
verkan hennes ord kunde ha.
— Jo, hon var mycket vacker, svarade Vidman,
jag har alltid beundrat mörka skönheter. Blondinerna
förstår jag mig ej på, de se nästan alla högdragna
och kalla ut. Nej, varma, lefvande mörka flickor! —
som ni, fröken Lisa — Lisa-lill–!
Ändtligen kom då kaffet. Så började Vidman i
glad uppsluppen ton tala om sig själf om hur man
"gick åt" honom för hans många flammor och alla
galenskaper han för deras skull gjort sig skyldig till.
— Kärleken är i alla fall, slutade han, den röda
tråden i ens lif och
"har jag af naturen fått en fjärilssjäl,
är väl det mitt fel?"
Stackars Lisa-lill! Hon var som så mången
annan lagd för "den förtjusande ynglingens" — som
Vidman af sina kamrater spefullt kallades — fötter.
— 720 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
