Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 46. Den 13 Augusti 1905 - »Margits stackars karl» af H. F. - Norrlands skogsmannaförbunds årsmöte - Vinnaren af Östersjöpokalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Foto. Duhs, Söderhamn. , „ K,iM’ Kem- A-B- Bm*
GRUPP FRÅN NORRLANDS SKOGSMANNAFÖRBUNDS ÅRSMÖTE I SÖDERHAMN DEN 4-5 AUGUSTI.
tung det hade hon redan märkt. Springa efter hjälp?
För att han skulle ligga och dö i kölden och mörkret.
Nej, här fanns bara ett, hon lade sig på knä i snön
och började arbeta med slädan. De afslitna remtygen
voro fastfrusna i snön och hela slädan satt stadigt
inkilad i en väldig drifva. Slutligen fick hon den på
medar igen, släpade med alla sina krafter upp
mannen i slädan, bäddade väl om honom med sin päls
och med fällarna, hällde rästen af vinet i hans mun
och spände slutligen sig själf som häst.
Hela hennes lilla gestalt spändes, svetten dröp af
henne, trots vinternattens kyla, hon snafvade öfver
rötter och stenar, föll och reste sig igen, och slutligen
var slädan nere ur skogen och ute på vägen. Nu
gick det lättare. Stjärnorna glimmade öfver hennes
hufvud, skogen stod så stilla och granarnas grenar
slokade, tyngda af snö. Det var riktigt vackert. Bara
inte vägen vore så förfärligt lång. Margits armar
värkte, det kändes som de skulle slitas från kroppen,
säkert ha de blifvit utdragna och långa som aparmar,
tänkte hon, men sak samma med dem, det måste gå,
måste gå. Och hon trafvade vidare. Där, där,
skymtade ljuset från "stora salongen", grindarne till
parken hade hon lämnat öppna efter sig då hon sprang
efter hunden, och nu bar det ner för stora alléen —
uppför gårdsplanen höll det på att bli henne
öfvermäktigt, men det måste gå och det gick. Det
svartnade för hennes ögon, den lilla hästen sjönk ned vid
trappan, darrande. Men blott för en minut, upp igen,
Gud måtte han lefva! Hon ref undan fällar och filtar,
han kändes varm och när hon rörde vid honom
jämrade han sig sakta. Upp med porten, ner i
köksvåningen, förskräckta skrik, andfådda, otåliga förklaringar,
lif och rörelse, och inom några minuter låg främlingen
nedbäddad i gästrumssängen med bandage om
hufvudet och varma krus vid fötterna.
Lilla Margit tänkte ingen på och allra minst tänkte
hon på sig själf. Men när främlingen slutligen
vaknade till medvetande och började med svag röst fråga
om allt som händt, då gömde sig lilla Margit bakom
de tunga gardinerna i rummet nästintill och grät så
hon skakade. Men af baraste fröjd. Slutligen kröp
hon i säng i sitt lilla rum och gamla Lina kom in till
henne och bäddade väl om henne och var orolig och
välment och gaf förebråelser och kyssar i lika kvantitet.
Men Margit somnade och sof till klara dagen.
Och när hon vaknade stod far och mor och syster
Brita vid hennes säng och de kysste henne och hon
måsse berätta allt från början till slut, och i den
berättelsen var vägen "kort" och slädan "lätt" och
Margit "inte alls rädd". Och främlingen hade inte ett
blekt vackert ansikte och små svarta mustascher, utan
var bara "den stackars kärn".
Efter frukosten fick Margit lof att gå och se om
den stackars kar’n som nu var ganska kry, fast matt
och svag, och som han fått höra, hvilken del lilla
Margit taget i hans räddande så var det med tårar i
sina mörka ögon, som han tackade sin lilla räddande
ängel. Och den lilla ängeln grät och var mycket
generad och skulle hälst velat springa ifrån alltihop.
Men hon fick vänja sig för främlingen stannade länge
på Björnboda och Margit behöfde aldrig vara ensam
mer, utan fastmera längtade efter att klockan skulle
bli fem och att mor och syster skulle resa på kalas.
Hon hade ju "sin stackars karl".
Och honom fick hon behålla.
Efter fotografi. KRYSSAREN ZEPHYR, Kliehf: Bengt Silfrmparrt.
vinnaren af Östersjöpokalen vid K. S. S. kappsegling 5 aug.
Egare hofmusikhandl. G. A. Lundqvist. Den vackra
mahogny-yachten om 71/2 ton är ny för året.
— 738 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
