Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 48. Den 27 Augusti 1905 - Albett Edelfelt †. Af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT EDELFELT. †
sommarhem, den trefna villan, hans tillfälliga atelier,
dit hans modeller kommo i sydväster och huckler,
brynta af sol och saltvatten, präktiga typer för det
karga, värdiga Finland. Och sällan såg jag en fläck
på jorden, så förnämt stilla, så lyckligt leende, så
angenäm att minnas som villa Haikko!
Karl Wåhlin skref en gång om den döde:
"Edelfelt är adelsmannen i den generation af skandinaviska
artister, till hvilken han hör — denna generation, som
tillfört de skandinaviska länderna glansen af så
mycken berömmelse. Hans finhet är medfödd natur. Det
banala, smaklösa är honom lika främmande som det
grofhyllade, osköna. Det råder en oafbruten
vexelverkan mellan hans lifliga intelligens, hans känsliga
öga och hans skickliga hand. Därför ligger det så
mycket mening uti hvad han målar, och därför får
han fram allt hvad han vill uttrycka".
Ingen af de skandinaviska målarne har lyckats
förvärfva en sådan universell ryktbarhet som Edelfelt.
Från tsaren i S:t Petersburg till Pasteur i Sorbonne
täflade furstar och lärda, statsmän och artister om att
porträtteras af honom. Under dylika förhållanden
hade flertalet nedsjunkit till fashionabla kosmopolit-
Man vill inte tro att det är sannt.
Man har så svårt att tänka sig att
han är borta. Inför denna bår
jäfvas det hårda ordet, att ingen är
omistlig.
Ty med honom förlorade Finland
sin bästa röst därute i Europa.
Klangen af denna ensamma stämma
trängde djupare och hördes vidare än
massdeputationernas tusende tungor.
Så länge Albert Edelfelt lefde, hade
"De tusen sjöars land" städse ett
ord med i laget därute, och ett ord,
som man tog hänsyn till.
Af svensk härstamning, såsom
hvarje finländare af betydenhet, drog
han vid unga år ut i främmande
land för att med pänsel och palett
kämpa sig fram till ära och glans.
Och han fick hvad han sökte,
striden blef lätt för honom. Han var
ett söndagsbarn, hvilken icke
behöfde sträfva i skuggan. Framgången
kom tidigt och lämnade honom
aldrig. Han gick bort från oss midt i
solskenet.
Denne man, som färdades så vida
och som gick så långt, fick dö
hemma på sitt Haikko, ibland denna
leende skärgårdsnatur, som han
älskade så högt. Jag har gästat hans
ETT AF ALBERT EDELFELTS YPPERSTA PORTRÄTT I OLJA: Professor
Pietro Krohn med sin son.
— 761 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
