Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 52. Den 24 September 1905 - »Ett missöde» af Kax - Det nya tingshuset i Kiruna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
Barck förstå, att allt ej stod rätt till med hans kära
Johansson och utlät sig sålunda: "Hva’ f-n nu då!
Har herrn blifvit kär eller — galen? Är inte Hvilero
det yppersta ställe för söndagshvilan herrn kan önska
sig? Hvad är det för "herrskap", som herrn trifs
bättre med än hos oss? Hvasa?". . .
Johansson svarade icke och fastän det skar honom
i hjärtat höia sin egoistiske chef mumla om, att . . .:
"det är tacken, för att man tar hand om så’na där
fattiglappar och gör folk af dem" — så lät han inte
med en min förråda, att han nu snart ansåg måttet
rågadt och börjaae tänka på att skaffa sig en
drägligare tillvaro. Grosshandlare Barck gick och slog
igen dörren efter sig med kraft. Fru Barck tyckte
det var "oförskämdt" af en "töcken där kontoispojke"
att "sätta näsan i vädret" fast hon medgaf, att till
trädgårdsdräng var han som "klippt och skuren".
Slutligen en dag vid genomögnandet af en
daglig tidning fick vår man se en annons af följande
utseende :
— Ung man ej öfver 40 år, helst gift, erhåller
stadigvarande framtidsplats med hög lön och
provision å en af våra förnämsta köpmansbyråer.
Skicklighet i bokföring, korrespondens å franska, tyska och
engelska samt kolonialkännedom erforderlig.
Kompetent sökande företeende intyg om omutlig redbarhet
och energi vände sig med svar till "A. B." D. N.
annonskontor, Stockholm.
Han tällde hop tidningen, sjönk tillbaka mot
ryggstödet, blundade under det han rannsakade sitt inre,
om han verkligen "stod måttet" vis à vis alla
kom-petensvilkoren, reste sig och öfverför med en
medlidsam och bekymrad blick sin trådnötta kostym samt
drog en djup suck vid detta — "helst gift" — i
annonsen. Om han skulle försöka. Natuiligtvis utan
chefens vetskap. Hur skulle det gå annars?
Han svarade. Flärdfritt och utan skryt samt med
en brilljant stil affattade han svaret, hänvisande till
en 10 årig tjänstgöring i branschen, satte ut sitt namn
och adress samt lade själf brefvet i postlådan.
Det var icke utan, att hans hjärta klappade
häftigare än vanligt, då han en vecka senare mottog svar
med anhållan, att för muntligt meddelande infinna sig
å Billmarck & C:os kontor, fråga efter chefen konsul
Billmarck söndagen den etc.
Vederbörligen uppiffad och på grund af sin
medfödda blygsamhet nästan med hjärtat i halsgropen
infann han sig i god tid på ort och ställe, men hade
så när ramlat baklänges, då han,
vid öppnandet af dörren till yttre
kontorsrummet, hastigt stod
ansikte mot ansikte med den unga
flickan med sönderrifna klädningen.
Han sade sitt ärende. Hon bad
honom sitta. "Konsuln" var icke
kommen än. De voro ensamma
i det stora rummet med de många
pulpeterna och flickan satte sig vid
skrifmaskinen. Han förstod alltså
att hon var en af affärshusets
kontorsbiträden. Då han någorlunda
hämtat sig från öfverraskningen af
detta fatala möte, just nu då han
behöfde allt sitt lugn, hviskade
han fram, rädd för sin egen röst,
och med blicken sänkt mot
golfvet — —
— Är ni mycket ond på mig
fröken?
Svaret kom äfven något dröjande:
— Ja — — nej–jaså, ni
känner då igen mig, och hon fäste
sina stora mörka ögon forskande
på honom.
— Om jag känner igen–
jag har sökt er öfverallt, sedan den där ledsamheten
hände mig, bara för att–-
— Åh för all del–Ett litet missöde kan ju
lätt hända. Jag vet förresten inte själf, hvad jag gick
och gapade på. Det kanske var mitt fel lika mycket
som ert.
— Åh, ni är allt för god, fröken.
— Sanningen att säga. har äfven jag tänkt på er,
fortsatte hon. Ni såg så olycklig ut, att jag gärna
velat säga er något vänligt ord, men vi stodo ju
alldeles i folkströmmen, och min trasiga klädning.–
Han reste sig.
— Gif mig er hand på att ni förlåtit mig.
— Gärna, svarade hon och räckte honom sin lilla
fina hand, som han varmt tryckte och behöll en stund.
En blick–en hostning i trappan–båda satte
sig åter på sina platser. Chefen för huset Billmark
& Co. inträdde hälsande, icke märkande den rodnad,
som betäckte maskinskrifverskans kinder.
Utan många formaliteter fick Johansson platsen.
Konsuln hade nog hört sig för om den unge mannen
och funnit den han önskade. Glad som en spelman
lämnade han chefens rum, men kunde inte underlåta
att ännu en gång trycka den unga flickans hand till
afsked.
— Vi blifva nu kamrater här, fröken och jag.
Från den l:sta tillträder jag min plats.
— Så roligt, utbrast hon, under det han ännu
kvarhöll hennes hand.
Chefens ansikte syntes hastigt i dörren–
— Såå ni känna hvai andra förut ser jag.
Ursäkta herr Johansson–jag glömde verkligen fråga
–är ni gift–?
Vår unge man släppte sitt tag bugande.
— Nej inte ännu herr konsul — men–-?
— Jag förstår, svarade konsuln leende: "Rom
byggdes inte på en dag". Akta sitt lilla hjärta
fröken Petié. Lycka till då och välkommen till oss.
Grusshandlare Barck hvisslade inte den dagen, då
Johansson talade om sin förestående flyttning med ty
åtföljande inkomster. Fru Barck höll på att få
dån-dimpen, då hon några månader efter läste:
Förlofvade
John Johansson
Karin Petré.
Så går det när man trampar på släpet.
En märkesdag i
Kiruna samhälles
utvecklingshistoria, var
den 4 sept., då det
nya tingshuset i när
värö af
landshöfdingen, landsstatens
tjänstemän,
meolem-mar i
tingshusbyggnadskommittén samt
den till tinget
samlade allmänheten,
invigdes.
Foto. Borg Mesch, Kiruna.
KlicM: Bengt mifimpam
DET NYA TINGSHUSET I KIRUNA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
