Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 26 November 1905 - »Yrväder» af C. C. - Gustaf-Adolfsfesten i Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF-ADOLFSFESTEN I LUTZEN.
Lützen högtidlighåller årligen den
6 november till Gustaf Adolfs minne;
så ock i år. Framför Rådhuset med
hjältekonungens bild i sten
samlades en betydande procession,
hvilken drog ut till den enkla men
gripande minnesvården
"Schweden-stein". Ett stort antal svenskar
öfvervoro högtidligheten, från hvilka
vi bringa några bilder.
PROCESSIONEN SAMLAS Å TORGET I LUTZEN.
Amatörfoto. Klich* • Uengt Silfversparre
VID SCHWEDENSTEIN DEN 6 NOVEMBER^
— Men tänk, Erik, om hon dör innan dess. Och
unga frun på Torpa såg helt ängsligt upp på sin man.
Han höjde på axlarna, vände sig bort och gick
fram till brasan, som flammade i den öppna
salongskaminen. Visst var gamla Dortha en präktig människa,
och visst var han tacksam för den vård hon lämnat
såväl hans döda moder, som hans egen barndom —
men man kan väl ej göra mera än hämta läkaren två
gånger, skaffa sjuksköterska från Sofiahemmet och
gifva efter för alla dessa bådas påhitt. Hvad var det
nu för idé med isen, som hade varit så besvärlig att
skaffa så här i snöstormen. Hade varit mycket bättre
att låta Malena i fattighuset sköta henne. De där
fina fröknarna i all ära ––men vacker är hon
— sköterskan — mycket vacker — —
— Erik! — en liten hand lades bedjande på hans
arm.
— Jag säger dig, Gurli, att det är omöjligt.
Med första tåg i morgon kommer Ljung. Gå nu och
lägg dig — klockan är snart elfva. Men — tyst —
är det inte bjällror jag hör–-
— Jo — det är doktorn — doktor Ljung! Spring
ned Erik; jag går bara efter en schal och kommer
efter
Då de öppnade porten möttes de af en bitande
kyla, men snön föll ej mera — stormen hade upphört
och stjärnorna spredo ett trollskt ljus öfver den
blå-hvita marken. Det var vackert och stämningsfullt.
— Nej men se, Erik! Inte kan väl detta vara
doktorsskjutsen! Ser du — där borta i allén?
— Omöjligt! Det är väl den stackars Lundgren
som tagit sig hem från stationen. Laga att han får
sig en sup och varm mat; och gå in själf — du
förkyler dig.
Hon drog sig en smula tillbaka, men hon lydde
honom ej utan stannade på öfversta trappsteget till
öfvervåningen, och stirrade öfver mannens axel utåt
allén, där en oregelbunden mörk punkt långsamt
närmade sig, utbredde sig, sammandrog sig, växte — till
dess två uttröttade förfrusna hästar, ledda at två
uttröttade, förfrusna karlar, tågade upp genom den djupa
snön på gården.
— Hallåh! Hvad ären I för folk? ropade gårdens
ägare.
Tåget stannade, och den ene af karlarne klef
mödosamt fram till porten, samt lyfte hälsande på mössan.
— Nej! är det möjligt — ser jag rätt doktor
Bruun t Hur i herrans namn–-?
— Ja, det skall jag be att få tala om inomhus.
Vi äro alldeles förbi, både jag och Jönsson från
Ytter-by och hans hästar, tack vare majorskans t—e kolik,
som tvingar ut folk i sådant här väder.
Medan han talade hade han blifvit införd i den
varma hallen, där dagsbrasans glöd ännu tindrade i
den stora, öppna spiseln. Jönsson fortsatte till stallet
med sina hästar.
Det töfvade ej många minuter innan doktor Bruun
satt vid ett välförsedt bord, iklädd sin värds, för
honom en smula knappt tilltagna kläder, och beskref
sin angenäma färd, medan han lät sig de vällagade
rätterna väl smaka. Han hade endast en och annan
gång, på något sammanträde i den närbelägna staden
sett Torpas ägare, men hade aldrig blifvit anlitad som
läkare. Frun var honom helt obekant, och han
frapperades af hennes oroliga utseende. Hon hade något
nervöst i sina rörelser — tycktes vilja påskynda
gaffelns och skedens vandringar mellan tallriken och deri
ätandes mun.
Då doktorn sista gången satte ned koppen, steg
hon hastigt fram till honom med hårdt sammantryckta
händer: (Forts, ä sid. 138.)
— 135 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
