Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 26 November 1905 - Renässanstidens aptit. Af N. Sjöberg - Sveriges nya sändebud i Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
SVERIGES NYA SÄNDEBUD I DANMARK.
K. H. L. HAMMARSKJÖLD.
Förordnad till envoyé extra-ordinaire och miwstrp plén potentiaire vid danska hofvet. Född 1862.
F. d. Justitieminister, Ecklesiastikminister, President i Göia Hofrätt. Se H.8D. årg. VI: 51.
franskt vin och 844 kannor renskt, tycker man är väl
starkt. Detta blir i genomsnitt 7 liter om dagen per
man. Drottningen har väl icke druckit lika mycket som
kungen. Vi känna prinsessan Elisabets dagliga
vinförbrukning under samma tid, den vexlar mellan 2 och
8 liter, i medeltal 4V2. Anta vi att Katarina
Jagellonika druckit lika mycket, kommer på Johan III 9V2
liter dagligen. Inte att undra på, att han ibland var
litet "svag i hufvudet" så att han fick lof använda
renskt vin utvärtes också, till att badda det med.
Icke blott mängden utan äfven hvad som åts är
ej fullt öfverensstämmande med nutida smak. På
Gustaf Vasas bord serveras som läckerheter: bäfrar
— särskilt svansarna voro högt skattade — tranor,
starungar, kajungar, hackspettar, hSgrar, måsar och
ekorrar. Johan lits "syltade fåglar", inlagda i 5 skålp.
ingefära, 4 skålp. nejlikor, 11 skålp. per>par och 1 tunna
honung, skulle väl knappast vara ätbara för oss; och
hans älsklingsrätt: räf och räkling, som alltid skulle
finnas på bordet, bestod af torkade ben och fenor
med vidhängande fett af de vid Lofoten fångade
jätte-hälleflundrorna.
Äfven det sätt på hvilket vinet serverades, skulle
vi väl knappast gillat. Det dracks sällan enbart, utan
dels blandadt, dels starkt kryddadt. Så använde
Gustaf I i 6 kannor klaret: saffran, nejlikor, kanel
ingefära, muskot, kardemumma och 5 skålp. socker. Nog
måtte det varit sött och kryddsta.kt alltid!
För kryddor hade för resten denna tid värklig
passion. Ju flera sorter och ju större kvantiteter som
lades i rätterna, dess bättre. Sorgligt nog voro de
ännu så dyra, att
de endast sällan
kunde användas.
Vid en kunglig
kryddkammare
fördes noggranna
räkenskaper, och de
kungliga uttogo
där, ofta lod- eller
kvintin-vis, hvad
de behöfde.
Endast i kungens kök
användes de i
hvardagslag; svenneköket fick nöja sig
med att få sådana
endast vid jul,
nyår och pingst. Men
då blefvo
kvantiteterna efter dåtidens
förhållanden rätt
stora, vid jul t. ex.
25 lod saffran, 8
skålp. peppar och
V2 skålp. ingefära
och dessutom 12
skålp. russin och 3
skålp. mandel. Till
kryddorna
räknades äfven lemoner,
oliver, auguskor och
kapris, men dessa
serverades endast
vid konungens eget
bord.
Mattiderna voro
något olika våra.
Middag serverades
klockan 10 f. m.
och kvällsmat kl.
5 e. m. Båda
målen voro lika
kraftiga och bestodo
af samma slags
rätter. Huru många? Ja, det var naturligtvis olika för
olika stånd. Det lägsta antalet hade väl hospitalshjonen:
tre till hvarje mål. Erik XIV fick i fängelset tolf, och
det synes ungefär hafva varit det normala. Men dessa
voro inga små lätta mellanrätter utan så bastai.ta som
man gärna kan önska. Ordningen rätterna emellan
synes hafva varit: stekar, kokt kött och soppor, fisk,
pastejer och efterrätter.
De första matsedlar vi hafva i behåll äro från
Gustaf II Adolfs tid. Se här t. ex. hans middag den 12
februari 1623! Ox-tek, fårstek, lamstek, stekta hjärpar,
stekta gäss, harar, stekta höns och orre. Så hvilade
man sig litet med att äta oliver och kapris. Sen tog
man med friskt mod itu med: ärter och fläsk, höns
med starksoppa, oxstek med soppa, surstek, hvitt
oxkött, kokt får med russin, kokt får med rosmarin, kokt
gås med saffran, hare med bräckt skinka, svart
elg-kött. Så kom oliverna fram igen, denna gång för att
inleda fiskrätterna: färsk gädda med iläsk; färsk gädda
med saltspad, ostron med smör, bergfisk med lök och
salt lax. Sedan man blifvit något så när mätt, kunde
man med lugn öfvergå till pastejerna: orrpastej och
lampastej, och efterrätterna: sockertårta och sienkaka.
När en hvardagsmiddag hade detta utseende, får
man inte undra på, att dåtidens böcker om umgänget
med människor innehålla vinkar och råd om bästa
sättet att fortast möjligt bli af med den myckna
maten och drycken. Och nog kan man instämma i hvad
en dåtida utlänning yttrar om skandinaverna: De
dricka och äta oerhördt mycket och hafva en utmärkt
god matsmältning. N. Sjöberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
