Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 26 November 1905 - »Yrväder» af C. C. - Frankrikes nye krigsminister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
FRANKRIKES NYE KRIGSMINISTER:
(Forts. fr. sid. 135).
Skulle doktorn vilja se till en kär gammal vän
till oss, som ligger illa sjuk? Doktor Ljung har ej
kunnat komma fram för snön.
— ? ?
— Min hustru är alldeles utom sig emedan vår
gamla trotjänarinna, som legat lam i två år, plötsligen
blifvit sjuk — sköterskan fruktar för lunginflammation.
För min del tycker jag det vara en lycka för gumman
att få sluta sina lidanden.
— Erik!
— Ja, fråga doktor Bruun, får du samma ord till
svar.
Vågar jag i stället föreslå att vi genast gå och
taga den gamla frun eller fröken i betraktande — sade
denne, hastigt resande sig från bordet.
I gamla Dorthas enkla kammare brann en liten
svagt lysande lampa, och i den gammalmodiga
grön-glaserade kakelugnen glödde sista återstoden af en
brasa. I sängen med de hemväfda, rödrutiga
om-hängena låg den gamla med slutna ögon och tungt
flämtande bröst, och bredvid henne satt en hög slank
gestalt i Sofiasystrarnas klädsamma dräkt, fuktande
hennes läppar alltemellanåt med en läskande dryck.
Man kunde märka på den sjukas insjunkna ögon och
hopknipna näsa, att döden ej var långt borta.
Då doktorn och det unga paret inträdde reste sig
sköterskan och drog fram sin stol åt den förstnämnde
i det hon själf ställde sig vid sängfötterna för att
besvara hans frågor, sedan hon skrufvat upp lampan och
lyftat af skärmen.
Bruun satte sig ned och började sin
undersökning. Detta skedde dock egentligen endast pro forma,
för att lugna den unga frun, som med ängsligt
frågande blickar betraktade honom. Själf såg han
genast, vid första ögonkastet att den gamla
trotjänarinnans lifslängd endast kunde räknas i minuter.
— När började febern och andnöden?
— I går eftermiddag — helt hastigt.
Bruun for upp på sina fötter som en hårdt
sam-manprässad fjäder, och såg sig om — in i de där
djupa, sköna ögonen från länge, längesedan. Såg in
i dem ett ögonolick, vacklade, och sjönk åter ned på
stolen med ett kväfdt utrop: — Eilif!
— Hur är det doktor? Mår ni illa? Vatten,
syster!
Och hans unga värdfolk skyndade fram för att
stödja honom. Med en nästan öfvermänsklig
ansträngning sansade han sig, drack ur det vattenglas
sköterskan räckte honom, mumlade något om yrvädret
— kylan, värmen — och lutade sig på nytt öfver den
döende.
— Här är intet att göra. Men det är möjligt att
den sjuka öfverlefver natten. Jag skulle råda
herrskapet att gå till sängs. Unga frun ser ut att vara
alldeles förbi.
— Ja men–
— Intet men, jag ber. Om det lugnar fru Becker,
skall jag gärna sitta uppe ett par timmar härinne, och
ytterligare observera henne.
— Ja men–Denna gång var det Erik.
— Intet men, säger jag. Det är ändå omöjligt
att somna efter den starka måltiden och det häftiga
temperaturombytet. God natt! Den gamla tycks ej
mer hafva några plågor. Sköterskan och jag vaka.
Ni kunna vara lugna.
Och han nästan sköt ut dem genom dörren.
Sedan han sakta och försiktigt reglat denna, gick han
raskt fram till sjuksköterskan med framsträckta händer:
— Eilif Törner — känner ni ej igen mig?
Det var honom som om de 12 åren, som gått
sedan han stod på Elisebergs terras, blifvit bortblåsta,
som hade en het, mäktig våg brutit upp isen inom
honom — som var han åter den lidelsefulle,
varmhjärtade Lars Bruun. Och ändå ej densamme.
Hans kärlek hade, genom alla dessa år, då den
vatit nedkämpad och undertryckt, växt sig djup och
stark. Han var nu en man, som stod fast på egen
botten, som visste att han kunde kämpa för lifvet om
ett högt mål bjöds honom.
Och så gick natten.
Den sjuka hade fallit i sömn, hon låg till synes
stilla och lugn. Borta vid kakelugnen stodo de två,
och genomlefde sina långa skiljsmässoår. Där
förklarades och berättades. Men nog dröjde det innan
Bruun återfått tillräcklig sans för att följa med Eilifs
berättelse om sina öden sedan hon efter faderns död
stått ensam och medellös i världen. För honom var
det nog att veta, att äfven hon älskat honom hela
denna tid, att endast hennes stolthet hindrat henne
att uppsöka den, af hvilken hon trodde sig vara
försmådd. Att hon dock trots allt närt ett litet, litet
svagt hopp innerst i hjärtat–, att hon följt alla
hans öden på afstånd.
Omslaget kom nu alltför häftigt öfver dem båda.
De blefvo med ens liksom försatta i en annan värld.
Må det förlåtas dem att de helt glömde allt som
rörde den värld i hvilken de hittills lefvat!
Då lampan med ett sakta fräsande slocknade,
återkom Eilif med en känsla af ånger och blygsel till
besinning, tände ett ljus, och gick fram till den sjuka.
Hon låg där så stilla med händerna i kors öfver
bröstet. Äfven hon hade blifvit försatt i en annan
värld — högre, fullkomligare.
Förnimmelsen däraf grep mäktigt dessa båda,
hvilka arm i arm stodo bredvid henne, och inför
dödens majestät tyst svuro hvarandra trohet för lifvet.
H. 8 D:s använda klichéer
komma hädanefter, af flerfaldiga
skäl, att icke utlämnas, vare sig till
försäljning eller lån.
Krigsministerskiftet är
veckans politiska
händelse. Under en hetsig
debatt i
deputeradekammaren om kabinettet
Rou-viers politik i allmänhet,
lämnade Berteaux
osten-tativt ministeibänkenoch
intog sin plats som
deputerad. Debatten vat
föranledd däraf, att
regeringen eit par dagar tidigare,
då frågan om lärarnes
rätt att bilda
fackföreningar afhandlades, erhöll
kammarens förtroende
endast med tillhjälp af
högern. Detta ansåg f d.
krigsministern oförenligt
med ett fortsatt
samarbete inom regeringen
Etienne, den nye
krigsministern är en
framstående politisk förmåga,
som nu endast utbyter
utrikesministerportföljen mot krigsministerns. Han tillhör den
radikala funktionen inom kammaren. Oppositionsbladen beklaga
att icke en general under närvarande oroliga tider tagits till
krigsminister.
— 138 —
ETIENNE.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
