Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 16. Den 14 Januari 1906 - Franska presidentkandidater. Af Arthur Svale - Från antimilitaristprocessen i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
till hvarje pris skall fram.
Öfver-löpare från sitt parti för att
erhålla befattningen som guvernör
öfver Indo Kina infö<de han här
det utsugningssystem som bräkt
infödingarne till upprorets gräns.
Som kammarpresident har han allt
mera öppet ställt sig i opposition
mot sina gamla meningsfränder
och ägnar för ögonblicket all sin
sträfvan åt a t samla röster för det
stundande valet. Älskad af ytterst
få, fruktad af de fleste förstår han
att lå a dra att tjäna sina
intressen. Liksom alla sina rivaler har
han beklädt åtskilliga framstående
poster och dessutom försökt sig
som skriftställa e. Antagligen för
att stärka sina aktier har han just
i dagarne publicerat en bok med
titeln "Mina söners bok" i
hvilken John Chronschoughs författare
borde kunna göra en del fynd.
Paul Doumer torde trots den starka
animositet som förefinnes mot
honom kunna räkna på flertalet
af kammarledamöternas röster.
Senatens kandidat åter är dess president, Armand
Fallières. Under sin långa politiska bana — den
sträcker sig ötver ett kvarts sekel — har han
innehaft chefsposten inom ej mindre än tre olika
ministerier. Efter Loubets utnämning till president intog
han den efter honom lediga platsen som
senatspresident. Det var i denna egenskap han som ordförande
deltog i la Haute-Cour, den till högsta domstol
omvandlade senaten som dömde Déroulède till
landsflykt, hvilket ådragit hono n nationalisternas
oblidke-liga hat. För alla vänner af en lugn och hofsam,
frisinnad politik står Fallières som ett säkert namn.
MAURICE ROUVIER
Han har dessutom den nuvarande
presidentens sympatier, "ty*,
förklarade denne härom dagen, "han
kommer att fortsätta min politik".
Mellan honom och Doumer torde
hufvudslaget komma att stå.
* Statsminister Maurice
Rou-vier torde vara allt för väl känd
för att jag skulle behöfva ägna
några ord åt hans politiska bana.
Han är finansvärldens specielle
kandidat. Han torde äfven kunna
anses äga kammarens fulla
förtroende. Den beramade stora
diskussionen öfver Marockopolitiken
inställdes och kammaren förklarade
sig solidarisk med den rouvierska
politiken efter ett tal af
utrikesministern-konseljpresidenten, om
hvilket en framstående tidning
utropade: "härmed har Rouvier
tryggat sin kandidatur". Kanske
ändock icke. Man har börjat få
upp ögonen för att han trots alla
fredligt låtande fraser, bringat
saken därhän att på väl
underrät-tadt håll man betraktar en väpnad konflikt med
Tyskland som endast en tidsfråga — före eller efter
Al-gesiras. Detta har naturligtvis aflägsnat en del af
vänsterns sympatier från honom under det att han får
dela ultrahögerns med Doumer.
Sådant läget nu är kan man blott önska att
Bour-geois ville kasta sig in i striden. Men man måste
förutspå segern åt Doumer såvida ej i sista stund, på
själfva kongressen någon hittills icke beaktad
kandidat skulle lyckas kring sig samla valmännen. I så
fall torde Henri Brisson, den förre kammarpresidenten
vara ett starkt namn.
Arthur Svale.
Utgången af dessa mycket uppmärksammade
rättsförhandlingar blef en för alla parter ganska oväntad. Man hade utsändt
masstals cirkulär till värnpliktige med uppmaning att neka ställa
sig under fanorna. Bland de verksammaste "antimilitära" funnos
kända namn — Gustave Hervé m. fi. — och man antog att helav
processen var en formell sak utan hvarje påföljd — det var ju
intet nytt, dessa upprop. Domarne visade emellertid att man i
Frankrike funnit tiden inne hämma hvarje fosterlandsförädisk
propaganda — allmänheten är trött på dessa frasmakare — och
resultatet blef från ett till fyra års fängelse för 26 deltagare i
uppropet — Hervé ensam fick fyra år.
Efter fotografi.
FRÅN ANTIMILITARISTPROCESSEN I PARIS.
— 254 —
Kliché: Kem. A -B, Bengt Silfversparre Sthlm—dbg.
Efter portratt.
Kliché: Bengt Silfversparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
