Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 8 December 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klubben genom att uttala några under dagens lopp
omsorgsfullt uttänkta kraftord t ch höll på något café
ett af ett "vive" åtföljdt tal, hvars till enformighet lika
lydande innehåll alltid emottogs med jubel. Och så
kom ändtligen det han väntade.
Unge Richard Stränge hos engelske generalkonsuln,
hvilken unge man var olik alla diplomater i det fallet,
att han gärna meddelade allt, hvad han visste, lika
mycket emedan han kanske ej utan skäl ansåg detta
som något föga viktigt som för att kunna briljera
med sin kännedom om diplomatiska rariteter, visade
en dag sin gode vän Don Carlos ett telegram, hvars
innehåll föranlät den senare att förkorta tiden för sin
visit. Och Stränge hade öfversatt depeschen och
sagt: Det öfverlämnas i morgon eller öfvermorgon.
Den unge mannen, spanjoren, som sedan sin födelse
ingenting annat gjort än fördrifvit sin tid med att
göra ingenting, kände sig icke förvånad öfver den
verksamhet, han helt systematiskt utvecklat. För
honom var alltsammans endast ett nytt slags angenäm
•sysselsättning till hans nöje, ett spel, i hvilket han
ansåg sin insats vara fullt motsvarig den pott, han
föresatt sig att eröfra. Och följaktligen var det
endast ett drag i spelet han gjorde, länge sedan
beräknadt, då han efter erhållen vetskap om
telegrammets innehåll anmälde sig till audiens hos statschefen
i ärenden af högsta vikt. Hans namn var tillräckligt
godt för att skaffa honom det äskade företrädet äfven
utan hans personliga umgängesförbindelser med
presidentens älskvärda familj.
Läsaren skulle förmoda att ämnet för de båda
herrarnes öfverläggning skulle vara just detta telegram,
med hvars innehåll don Carlos blifvit bekant,
eftersom läsaren naturligtvis anat, att detta innehåll hade
med fosterlandets politik att göra. Så var dock ej
förhållandet, ehuruväl vi ej hafva skäl förneka, att
samtalet utan depeschen eller rättare den enes
kunskap därom aldrig blifvit hållet. Häraf framgår på
visst sätt att förhållandena i denna exotiska republik
så till vida voro analoga med motsvarande i de
europeiska staterna, där ett helt folk kan i tal och tryck
diskutera rätt viktiga diplomatiska fakta, innan
regeringarna hafva s. k. officiel kunskap därom.
En följd af samtalet var emellertid att på aftonen
öfverallt i staden syntes uppklistrade plakat med stora
feta stilar, där innehållet i korthet var, att don Carlos
Muncio emottog anmälningar af rekryter i och för
uppsättandet af ett regemente, som skulle strida i
fosterlandets tjänst. Don Carlos, som kände sina landsmän,
utlofvade en riklig sold, men just på grund af denna
kännedom äfvensom om sina egna begränsade
tillgångar kunde han också för antagandet som soldat
fästa vissa vilkor af beskaffenhet, som, ehuru å
plakatet endast i lätt förbigående antydda, dock i händelse
af att de noggrannt följdes, med säkerhet kunde
förutses skulle begränsa antalet af acceptabla aspiranter.
Då don Carlos på aftonen uppenbarade sig på sin
klubb, där plakatet naturligtvis var kändt, mottogs
Han af en entusiasm, som knappast tillät honom
omtala, hvad tidningarne på morgonen dagen därpå
bekräftade, nämligen att han ställt sin förmögenhet till
fosterlandets förfogande i och för krigets lyckliga
afslutande, att presidenten då ansett lämpligast, att han
uppsatt ett eget frivilligt regemente och gifvit honom,
don Carlos, fullmakt som öfverste för detsamma
äfvensom tillställt den unge öfversten en del fullmakter
å officersposter vid denna af honom uppställda kår,
hvilka platser han, don Carlos, ägde att själf besätta.
Det var gifvet, förklarade don Carlos, att officerarne
förutsattes tjäna utan lön. Offrade han själf sin
förmögenhet och vågade sitt lif därtill, vore det ej
förmätet att begära, att män lämpliga som officerare
tjänade sitt fosterland utan tanke på pekuniär
ersättning. Han förklarade vidare, att han trodde sig känna
sina unga tappra vänner rätt, då han förutsatte hvad
han nu sagt, och han emotsåg anmälningar till
officersplatserna. Af rent formella skäl, upplyste han,
EN NY FÖRENINGSLÄNK MELLAN
UTLANDETS SVENSKAR.
Det kan inte
göras nog mycket
för att stärka
föreningsbandet mellan svenskarne i
utlandet. Denna
tanke har på
sistone börjat på
allvar tränga
igenom : när Varia
för ett år sedan
omgestaltades,
fick
"utlandsfrågan" en
markerad plats på dess
program; några
månader senare
bildades
föreläsningsföreningar i
flere af de stora
världsstäderna;
och när nu
härtill i dessa dagar
en tidning
startats, med sin
svenska redaktion förlagd till Berlin, och sökande sig till
"de tusen svenska hemmen i utlandet" har man all
anledning att önska den framgång i dess sträfvande.
Detta är enligt hvad den nya tidningens program ger
vid handen, att söka utforska svaret på den frågan,
om "vår folkstam icke skall gå under i
täflingskam-pen utan fortfara att göra de insatser i
mänsklighetens framsteg, som ge en nation rätt att vara till" — de
utom fäderneslandet lefvande svenskarne kunna ju
nämligen anses för pröfvostenen på vårt folks kraft att bestå.
Den nya tidningens namn är "Svenska
utlandstidningen", och dess redaktör är hr Gustaf Siösteen,
Göteborgs Handelstidnings m. fi. tidningars
korrespondent i Berlin. Hr Siösteen är ock initiativtagaren.
Bland inbjudarne till tidningens grundande voro de
svenska ministrarna i Berlin, London och Paris.
Hr S. är född 1874 i Östersund, vid hvars läroverk
han aflagt studentexamen. Sin
tidningsmannaverk-samhet började han snart därefter i sammastad. 1897
inträdde han i Göteborgs Handelstidning, där bl. a.
hans artiklar om stadens utskänkningsväsende ledde
till reform af bolaget i Göteborg och indirekt i hela
Sverige. S. har från trycket utgifvit broschyrer m. m.
samt det rikt illustrerade verket "Det moderna
Belgien. F. n. är han sekreterare i Svenska klubben i
Berlin och likaså v. ordförande i därvarande svenska
föreläsningsförening.
öfver hvilka han ej kunde anses vara herre, måste
han belägga hvarje fullmakt med en liten lösen af
1000 dollars, hvilka pänningar han dock ville tillse
komma att användas till fosterlandets gagn.
En timme senare hade don Carlos’ regemente redan
det bestämda antalet officerare, och dessutom hade
regementschefen fyra adjutanter af officers grad öfver stat.
Dagen därpå började värfningarna, men på grund’
af de oerhördt skarpa bestämmelserna kunde, trots
ett ofantligt tillopp af rekryter, icke flere än 15 man
antagas den dagen. Äfven dessa stodo sig ej fullt
klart inför den noggranna granskningen, men som
det ansågs nödigt att förse hvarje officer med en
kalfaktor, hade de dock antagits, och man tröstade sig med
att de som uppassare icke kunde anses som stridande,
hvilket naturligtvis de skarpa bestämmelserna afsågo.
Don Carlos’ namn var på alla läppar, alla prisade
den varmhjärtade unge patrioten, och han själf och
(Forts, d sid. 160).
Foto. Wille, Berlin. KlieU: Bengt Sil/Mrtparre.
GUSTAF SIÖSTEEN, -Svenska
utlanck-tidningens" förste redaktör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
