Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 26 Juli 1908 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
derjordisk väg går till Rakas-tal, såsom jag direkt
kunnat iakttaga. Från Rakas-tal gick Satiedsch i forna
tider ut och dess gamla bädd linnes ännu kvar
såsom en något nivellerad sänka i jordytan. Men nu
är floden afsnörd från sjön. Om nu Rakas-tal vore
helt och hållet afloppslös, så skulle sjön enligt fysiska
lagar bli salt, men dess vatten är lika sött som någon
källas. Jag red därför genom den gamla flodbädden,
hvars högsta del ligger endast ett par tiotal meter
öfver sjöns nuvarande yta, hvarpå det åter bär utför.
Då man kommit till delar af bädden, som ligga lägre
än sjöns nuvarande yta, finner man talrika källor springa
upp i densamma, och dessa källor, som nedåt loppet
bli allt ymnigare, kunna icke komma från något
annat håll än Rakas-tal.
Med universalinstrument och afvägningsstång gjorde
jag en presisionsnivellering af höjdskillnaden mellan
de båda sjöarna, och fann att Rakas-tal låg 44 fot
lägre än Mansarovar. Detta tal är dock af efemärt
värde, ty det varierar säkerligen med årstiderna och
från år till år, beroende på den växlande nederbörden.
Men Tage-tsanpo är Satledschs källflod, genetiskt
taladt, och det förändrar icke saken att floden på två
ställen, under helt korta sträckor, strömmar under
jordens yta. Den dag skall dock randas en gång då
öfra loppet blir afsnördt, då sjöarna, som faktiskt äro
stadda i sjunkande, bli beröfvade sitt aflopp, då
Rakas-tal liksom Panggong-tso blirafklippt från Indus’
flodsystem, och, liksom denna sjö, salt. Ty hela Tibet
är stadt i en period af desiccation, alla dess sjöar
krympa. Min förklaring af detta vackra och
intressanta problem ur den fysiska geografiens rika förråd
skall möjligen från vissa håll röna motstånd, men icke
heller detta spelar någon roll, ty kampen emot siffror
och fakta och direkta observationer på platsen är i
allmänhet hopplös. Ännu så länge går
öfverskotts-vattnet genom skikt af sand och grus, men den tid
kommer då sjöytan sjunkit så djupt att den påträffar
inpermeabla skikt af glacial och alluvial lera, och då
blir Rakas-tal afklipt från Indus’ flodsystem.
En månad gästade vi alltså stränderna af
Mansarovar. Jag såg i soluppgången hinduerna förrätta sina
mycket komplicerade bad- och tvagningsceremonier;
det är ungefär samma scener som på Benares’ kajer.
Jag tog studiet af sjön mycket grundligt. På fem
diametrala lodningslinjer korsade jag den och pejlade
dessutom djupet på sex radierande linjer, hvilka
egentligen afsågo att få fram strandformationen och
abras-sionsterrassen. Med tillhjälp af 129 lodade punkter
har jag kunnat uppdraga en detaljerad isobatkarta,
och vare det nog sagdt att största djupet, beläget i
sjöns sydvästra del, uppgick till 81,8 meter. Sedan
rodde jag rundt sjön för att få fram strandens kontur
och besökte alla de åtta gunpas eller klostertempel
som ligga kring sjön. Ett par exkursioner gjordes
till bergen i norr och söder, egentligen för att mäta
hur mycket vatten som från dem tömdes i Mansarovar.
Nu hinner jag ej att beskrifva några af de vilda
äfventyr jag och mina båda roddare upplefde på sjön
i vårt lilla nötskal till tygbåt, ej heller de tjusande,
flygande seglatserna eller de långa lugna roddfärderna
öfver blankt vatten. Jag lärde känna denna älskade
krona bland jordens sjöar i morgonrodnadens ljus och
i solnedgången, i storm, i tjutande orkan, då vågorna
gingo höga som hus, i solsken då sjön låg som en
spegel, i månens siliver, då bergen stodo som
fantastiska spöken sedan aftonrodnadens brandgula sken
slocknat i väster. O, hvilken underbar sjö, jag har
alldeles inga ord för att skildra den, till min lefnads
afton skall jag icke kunna glömma den, — redan nu
står den för mitt minne som en sägen, en saga och
en sång.
Nog förstod jag att det var en risk att våga sig ut
på en så stor sjö i en tygbåt. Men jag ville
undersöka den heligaste bland jordens sjöar, — det fanns
ingen hjälp. — De två första dagarna lågo vi och
liksom lurade på sjön. Det blåste friskt om dagen,
men var lugnt om natten. Månen var ännu stor och
kl. 9 om aftonen, då sjön låg spegelblänk, stötte vi ut
från land till den första och längsta lodningslinjen. —
Det tog 16 timmar att tillryggalägga 28 km., ty
roddarna voro ännu nybörjare och fram mot morgonen
öfverväldigades de af sömnlust. Intet af allt jag minnes
från mina vandringsår kan i förkrossande skönhet
jämföras med denna nattliga färd. — Det var som att
höra naturens stora hjärta slå sina tysta och ändå
mäktiga slag, som att känna dess pulsar domna i
nattens famn och vakna åter vid morgonrodnadens
glöd. Det var som om detta landskap, som allt under
timmarnas långsamma gång förvandlades, icke hade
tillhört jorden utan legat vid de yttersta gränserna
af den oupphinneliga världsrymden, vida närmare
himmelen, drömmarnas och fantasiens, hoppets och
längtans dunkla sagoland, än jorden med alla dess
människor och synder, dess flärd och fåfänga —.
Månen vandrade sin båge och dess silfverblanka gata
dallrade och skälfde under årtagen. Hvar tjugonde
minut mätte jag djupet och afläste temperaturen på
botten, vid ytan och i luften, allt vid skenet från en
lykta, som dessemellan bländades. Midnattstimman
slog och morgonens väkter skredo. Det dagades så
svagt öfver de östra bergen och snart stodo deras
silhuetter så skarpa som om de blifvit utklippta i
svart papper. — Dagen nalkades från österlandet
-och nattens herravälde bröts. Det skulle fordras en
förtrollad pensel och förhäxade färger för att måla den
tafla som framträdde för min syn då Gurla Mandattas
topp uppfångade den uppgående solens första guld.
I morgonrodnadens segrande ljus hade berget ännu
stått hvitt och kallt med sina snöfält och istungor —
men nu! i ett ögonblick började toppens yttersta spets
TASCHI LAMA. n» b^I
Efter fotografi tagen af d:r Sven Hedin.
— 677 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
