Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - X. Ruptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att en nödställd ädling byter på vapensköld och mynt,
och sedan, när han finner »mamsellen», som utgjorde det
nödvändiga bihanget, för svår eller förgyllningen för tunn,
korrigerar sitt missgrepp, nå, det må så vara.
Men två gamla släkter, barn till hedersvänner från
ungdomen, nej, det var för starkt.
Hvar och en visste till punkt och pricka huru det gått till.
Den ene hade, från säker hand, att det var kopporna fröken
Gerda haft, och att grefve Axels kärlek ej hållit stånd mot
ärren. En annan hade klart för sig att fästmön, klen efter
sjukdomen, yrkat på bröllopets uppskjutande till följande vår,
att den otålige fästmannen i mindre lämplig form målat sitt
svikna hopp, att »det ena ordet gett det andra» tills allt
blifvit slut. En tredje ryckte på axlarna åt dessa
barnsligheter och fann det märkvärdigt att icke »herrskapet visste
att fröken Gerda, som mist allt håret i sjukdomen samt gick
med nät och såg gräslig ut, blifvit läserska och slagit upp
emedan grefve Axel protesterade mot att göra aftonbön
tillsammans med pigorna».
För att inte också vi skola taga fel, nödgas vi begå en
svår indiskretion; vi luta oss öfver skuldran på fröken Gerda,
då hon, ännu mycket svag och blek, en Augustidag då de
första höstvindarna stryka öfver fälten, sitter vid fönstret i sitt
rum och skrifver:
»Axel!
Detta bref skrifver jag utan att mina föräldrar veta därom.
De skulle annars göra allt för att det måtte bli oskrifvet.
Jag tål icke vid några stormar och böner; jag behöfver ett
fullbordadt faktum till mitt stöd att möta dem med, och
väntar därvid hjälp af dig, skulle den än skänkas mig endast på
grund af sårad manlig stolthet.
Det blir det enda jag begär af dig, Axel. Jag kan inte
bli din hustru! Förlåt mig att jag länge trodde det, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
