Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - XI. Höst och farväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Schy, akta er, mamma och flickorna komma på
stunden! Var inte ledsen, fröken Jenny, ja ä en bussig pojke och
tiger som grafven, tillade han i beskyddande ton.
Men de bara skrattade.
Så kom Vivan.
— Usch, fy! bättre hade jag trott Jenny, hviskade hon
till Frans.
Men så kom mamma med flickorna, och så blef det klart
alltsammans och portvinet korkades upp och glasen fylldes
och Jenny gick ur famn i famn och i månskenet syntes det
glänsa vått i mamma Westbergs ögonvrår.
Det skulle dröja åratal ännu, innan Otto fick trycka sin
kärleks gyllene segertecken på den älskades hand; hvarken
mamma Westberg eller pappa Follin, som skriftligen fått del
af »Jennys påhitt», som han kallade det, ville veta af någon
offentlig förbindelse, förrän bröllopsdagen kunde åtminstone
skönjas, om också i ett aflägset fjärran.
Men man tog ett litet förskott på den lyckliga framtid
man drömde så ljus, och de båda älskande njöto sin unga
sällhet i fulla drag i kretsen af dessa trofasta, kärleksfulla
hjärtan, som stodo dem närmast på hela jorden.
Och när Otto tidigt följande morgon for till stationen,
var det bara en rullgardin på half schå i ena gafvelfönstret
och ett par strålande ögon och en liten hvit, vinkande hand,
som för honom bildade den geografiska gränsen mellan
Montevideo och arkitekt Löfvenbergs ateljé i Västerås.
Men den 14 September skulle, som sagdt, alla de öfriga
kvarvarande sommargästerna ge sig i väg.
Pastor Gustaf visste det. Han hade hört det vid kyrkan
i söndags och sedan dess kvalts af mångahanda tankar.
På Thilda var aldrig värdt att fundera längre. Hela
hennes väsen tycktes ha gått upp i de små moderlösa gossarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
