Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - IV. Långa år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sådan där okonstlad fest, hvarigenom en snart blifvande
brudgums ungkarlsvänner söka bereda sig ett tillfälle att ådraga
sin käre vän ett större eller mindre kroppsligt illamående och
mer eller mindre behärskad harm öfver råa hänsyftningar på
hans brud och den blifvande förändringen i hans civilstånd.
Så framt han ej själf med cynisk öppenhet anför
konversationen i antydd riktning, hvilket också stundom händer i
Nålköping och väl ej endast där.
Det var, som sagdt, i början på höstterminen, en just icke
företrädesvis svärmisk årstid; men det får kulturmänniskan
icke se på. Stadsherrskapen gifta sig lagom att emottaga
den nya våningen vid 1 Oktober, som är laga fardag, och
Petter och Brita därute på landsbygden de flytta ihop när
potatisen är upptagen och grisen vid hull; det är blott fåglarna,
som alltid häcka i knoppande vår.
Lektor Berg var en smula estetiker samt brukade skrifva
prologer vid Nålköpings sällskapsspektakler och gråta en skvätt
i välputsade jamber uti »Nålköpings Veckoskrän» eller
»Nålköpingsposten» när landshöfding eller borgmästare dog, hvilket
ju icke heller var mer än hans skyldighet, enär han ju var
lektor i själfvaste modersmålet och det var lite tunt med
talangerna i Nålköping.
Men vid slutet af utsparkningssexan den där ock
»svensexa» kallas, var han så lagom estetisk. I början hade det
plumpa skämtet och de råa kvickheterna mojnat af en smula,
när Marie, som måste hjälpa till med serveringen, öppnade
dörren; men på slutet väjde man inte vidare. »Om den
längtande bruden kunde se och höra honom nu», tänkte Marie,
mindre med kristligt deltagande än med en skymt af elak
skadeglädje. Ack, vi stackars jordekrypare äro ju sådana
kräk, att vi ej alltid med smärta se masken slingra sig om
stjälken på de rosor vi ej själfva kunna nå!
Mamma därhemma hade det bra. Till en början var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
