Hvarför och derför / 33 (1868) Author: Otto Eduard Vincent Ule Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fasta kroppars jemnvigt och rörelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hela kroppens vigt, utan dess tyngd snarare sönderdelas
i två krafter, i en lodrätt mot planet verkande (a d),
hvilken likväl upphäfvas af planets motstånd, och i en
parallelt med planet verkande (a c), hvilken således är
den enda, som behöfver öfvervinnas, om kroppen skall
sättas i rörelse uppåt. Denna kraft, som skall öfvervinnas,
är likväl, naturligtvis, mycket mindre än det tunga fatets
vigt, och står i samma förhållande till detsamma, som det
lutande planets höjd (A C), det vill här säga vagnens höjd,
står till dess längd (A B), det vill här säga källarstegens längd.

Hvarför kan en vedhuggare lättare klyfva grofva
stockar med en kil än med en yxa?

Fig. 16.

Derför att äfven kilen på två sidor bildar ett lutande
plan, och för den skull det motstånd, som träet gör mot den
inträngande kilen, mot dess sneda ytor sönderdelas i två krafter,
en lodrätt uppåt riktad kraft (e g) och en annan (d g eller f g),
som verkar vinkelrät mot den riktning, i hvilken kilen intränger.
Men som d g och f g äro lika stora och verka i motsatt riktning,
så upphäfva de hvarandra, så att blott de uppåt verkande krafterna
(2 e g) återstå, för att drifva kilen ur remnan. Blott dessa
behöfver hammarens eller yxans slag öfvervinna. Men de äro
mindre än de ursprungliga motstånden och förhålla sig till dem
som kilhufvudets längd (a b) till kilens höjd (c h).

Äfven yxan, liksom hvarje eggjern, är visserligen en kil,
men med smalare hufvud. Den intränger för den skull
lättare i träet, men gör mindre verkan. Derför betjenar
man sig, för att hugga vedträn, af en yxa, hvars egg
bildar en temligen trubbig kil, men, för att
klyfva småved, af en yxa med mycket spetsig kil.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>