Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Victor Hugo
72
Isabeau, skulde til å legge sig, hørte han et voldsomt slag
mot det tilgitrede butikkvinduet mot gaten. Han kom
tidsnok til å se en arm bli stukket gjennem et hull som
med et neveslag var slått tvers gjennem gitteret og ruten.
Hånden grep et brød og tok det med. Isabeau skyndte
sig ut. Tyven la benene på nakken; Isabeau løp eiter
ham og fakket ham. Tyven hadde kastet brødet, men
armen hans var ennu blodig. Det var Jean Valjean.
Dette var i 1795. Jean blev stilt for retten tiltalt for
«innbruddstyveri om natten i bebodd hus». Han hadde
en bøsse som han kunde bruke bedre enn nogen skytter
av fag, han var litt av en krybskytter og det skadet ham.
Jean blev kjent skyldig. Lovens ord var klare. Han blev
dømt til fem år på galeiene.
Den 22. april 1796 blev i Paris kunngjort seieren ved
Montenotte vunnet av overgeneralen over hæren i Italien,
Buona.Parte, som han blev kalt i Direktoriets meddelelse
til De fem hundres råd av 2. Floréal år IV; samme
dag blev i Bicétre smidd sammen en svær jernlenke. Jean
Valjean var en av dem som bar denne lenken. En gammel
fangevokter som nu er nær de nitti, husker ennu tydelig
denne ulykkelige mannen som blev lenket fast ytterst i
fjerde rekke i det nordlige hjørnet av gården. Han satt
på jorden som alle de andre. Det så ut som om han ikke
skjønte noget av sin stilling, bare at den var skrekkelig.
Det er rimelig at han tvers gjennem de uklare følelsene
som han, stakkars uvitende menneske kunde ha, skjønte
at det var noget uforholdsmessig i dette. Mens de
med tunge hammerslag drev bolten inn i halsjernet
bak hodet hans gråt han, gråt så tårene holdt på å kvele
ham, hindret ham i å tale; han fikk bare av og til sagt:
Jeg var skogsarbeider i Faverolles. Og mens han hikstet
og gråt, hevet han så den høire hånden og senket den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
