Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De elendige 261
ikke nogen tid å kaste bort.» «Jeg kommer, jeg kom*
mer,» sa hun. «En får da ikke tid til nogen ting her i
huset.» Så nynnet hun videre, kastet et siste blikk i spei*
let, gikk og lukket døren igjen efter sig.
Et øieblikk efter hørte Marius de to unge pikene gå
barbent bortover gangen og Jondrette som ropte efter
dem: «Pass nå godt på. Den ene på barrieresiden, den
andre på hjørnet av Petit*Banquiergatem Pass hele tiden
på porten, og straks dere ser noget, så hit med dere og
si fra. Legg bena på nakken. Dere har jo en nøkkel
å låse dere inn med.» Den eldste piken brummet. «Stå
på vakt i sneen barbent!» «I morgen skal dere få grønne
silkesko,» sa faren. De gikk ned trappen, og nogen
sekunder efter forkynte smellet fra gatedøren som blev
lukket, at de var utenfor. Det var nu ikke nogen andre
i huset enn Marius og Jondretteparet; og kanskje også
de hemmelighetsfulle skikkelsene som Marius hadde skirn*
tet i tusmørket gjennem døren til det übebodde lofts*
rummet.
XVI
Marius mente at øieblikket var kommet til igjen å stige
op på utkiksplassen. Og et øieblikk efter stod han igjen
ved kikhullet.
Jondrettes værelse så underlig ut og Marius skjønte
nu hvor det merkelige lyset han hadde sett, kom fra.
Et lys stod og brente i en irret stake, men det var i virke*
ligheten ikke derfrå lysskjæret kom. Hele rummet var
helt oplyst av et stort fyrfat som stod i kaminen, fylt av
flammende kull; det var det fyrfatet madam Jondrette
hadde gjort i stand om morgenen. Kullene glødet, fyr*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
