Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Sjätte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
\
57
Gunnar höjde hufvudet och fyllde det ban-
kande lilla hjärtat med mod. Och dragande
kälken efter sig fortsatte han därpå sin väg rakt
mot den farliga taflan. Men han kunde tydligt
höra, att det hviskades hotande och styggt bak-
om tegelhärden, där furan stod. Han tyckte sig
se ett spejande hufvud, som sakta, sakta, för att
icke väcka uppmärksamhet, sträcktes fram från
den största stenen: två hemska ögon stirrade på
honom, de voro vidgade och stela trots den
lurande höjningen, de blinkade icke en enda
gång —
för att icke väcka uppmärksamhet.
Gunnar stannade åter och betänkte sig. Det
föreföll honom, som skulle nästa steg vara af
största betydelse. Skulle han skynda tillbaka till
den mörka skogen? eller skulle han bjuda de
onda makterna spetsen och trotsa sig framåt
förbi den hemska, skymmande ruinen och upp
på klinten, hvarifrån han visste, att man öfver
sjöns vidd kunde se hemmet och den hvita
kyrkan?
! 1
m
i
ii
i
Plötsligt ryckte han kälken till sig och
skyndade framåt. Medan hart gick, drog sig det
där spejande hufvudet in bakom stenen igen lika
sakta, som det gluttat fram, och utan att dess
ögon blinkade en enda gång. Nu smög det väl
rundt, nu skulle det kasta sig fram i ett långt,
famnande språng. Gunnar knöt händerna.
Snart var han framme vid den skymmande
muren, kring hvilken stigen förde. Hans hjärta
I
i
1
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
