Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Noregsvelde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 NORGE.
han efter ett par år uppsöktes af sin forne stallare med
maning att komma åter. Han for öfver Upsala, där hans
svåger konungen mottog honom vänligt och gaf honom en
liten hjälptrupp ur sitt husfolk; men sveahären kunde han,
lika litet som förut hans far, förmå till ofred mot Norges
män. Olof stupade i striden mot sina undersåtar, men
själfva hans baneman var en af de främste att vittna om
hans helighet. Sanct Olof blef snart Norges skyddspatron
och hela nordens hufvudhelgon, framför både svenskarnas
S:t Erik och danskarnas Sanct Knut; men Norge kom
under Danavälde för en tid. Sedan hämtade Olofs
motståndare, missnöjda med danaväldet, konung Olofs son
Magnus från Gårdarike, där fadern lämnat honom, till
Sverge och därifrån med många svenskar i hans härfölje
vidare till Norge, där Trönderna togo väl emot honom,
liksom senare andra bygder. Snart for han med härsmakt
till Danmark, som var konungalöst, sedan Knut och hans
söner aflidit. Där togs Magnus äfven till konung. Till
sin jarl öfver Danmark utnämnde han Sven, en frände både
till sveakonungen och till den store Knut, son af en
svenskfödd jarl i Danmark och konung Knuts syster. Men länge
dröjde det icke förrän Sven jarl gjorde sig själf till konung
i Danmark, hvilket hans ättlingar sedan rådde öfver, intill
dess den sista af hans efterkommande, drottning Margareta,
flyttade alla tre nordens kronor på sin frändes, pommerske
hertig Eriks hufvud.
Under de trehundra femtio år, Sven jarls ätt under
idelig frändestrid regerade i Danmark, hade, efter
uppsvenska konungaättens utslocknande, skiftande kungaätter
stridt med hvarandra om Sverges krona. Den sista af
dessa ätter var Folkungarnas, hvilkas sista telning, Olof,
dog som Danmarks och Norges konung innan han hunnit
jämväl varda Sverges, såsom hans moder, drottning
Margareta ämnat. Hon måste därför taga den tyske fränden
Erik till att fortsätta sitt värk: Danmarks, Norges,
Sverges förening under en konung.
Under dessa samma trehundra femtio år hade Norge
hunnit att värre än de svenske och danske stamfränderna
föröda sin kraft på inbördes strider. De otaliga
kungaättlingarna med hvar sina anhängare bland stormän och
småfolk fäjdade på hvarandra med växlande framgång,
stormanssläkter stridde med hvarandra, lönmord och bak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
