Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Når vi døde vågner. En dramatisk epilog i tre akter - Tredje akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GODSEJER ULFHEJM.
Vilde hun så gerne være der, hvor han var?
FRU MAJA.
Ja for hun var dum, ser De.
GODSEJER ULFHEJM.
Og han var sagtens så’nt et rigtig dejligt
mandfolk?
FRU MAJA.
Å nej, han var sletikke så overvættes dejlig
heller. Men han gik og bildte hende ind, at hun
skulde få bli’ med ham op på det højeste berg,
hvor der var lys og solskin over al måde.
GODSEJER ULFHEJM.
Så han var bergstiger, han, den manden?
FRU MAJA.
Ja han var det - på sin vis.
GODSEJER ULFHEJM.
Og så tog han jentungen op med sig -?
FRU MAJA
(kaster på nakken).
Joh - han tog hende herligt op med sig, kan
De tro! Å nej, han narred hende ind i et koldt,
klamt bur, hvor der hverken var sol eller fri luft,
- syntes hun da, - men bare forgyldning og store,
forstenede menneskespøgelser rundt væggene.
GODSEJER ULFHEJM.
Det var, fanden fløjte mig, tilpass for hende!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
