Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Fredagen den 13 januari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, så vida porio
bifogas. Inga ofrankerade försändelser lösas.
IDUN
Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 25 öre pr
4-spalt, petitrad (= 12 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.
För fruntimmersverlden.
Furstlig trolofning i Stockholm. Det
berättas med anspråk på fullaste tillförlitlighet,
att /»•»’«* Oscar kommer att ingå äktenskap
med fröken Ebba Henrietta Munck, dotter till
numera aflidne öfverste Carl Jakob Munck af
Kulkila och hans maka, friherrinna Henrietta
1’lrika Antoinetta Carolina Munck, född
Cederström. Fröken Munck, som är född år 185$,
har sedan år I<SSI varit anstäld som hoffröken
iios kronprinsessan. Trolofningen lär komma
att eklateras den 22 dennes.
Drottningen reser i slutet af månaden till
England, der hon någon tid kommer att vistas i
Bournemouth, en af örikets södra badorter. Hennes
majestät åtföljes af prins Oscar, hoffröken Eketrä och
kammarherren major H. von Stockenström.
Drottningen, som fortfarande vistas å Ulriksdal,
Irir inkomma till hufvudstaden på ett kort besök å
konungens födelsedag den 21 dennes.
Prins Eugen afreste i tisdags åter till Paris.
Konungen, kronprinsen samt hertigarne af Gotland
och Vestergötland följde honom till centralstationen,
der flere hoffunklionärer infunnit sig för att göra
sin afskedsuppvaktning.
Kunglig gåfva. Drottningen liar i år liksom flere
föregående är öfverlemnat .’iOO kronor till
Stockholms småskolor.
Hal. Norske statsministern Kichter gaf i tisdags
en lysande bal, som bevistades af konungen,
kronprinsparet, prinsarne Oscar och Carl, svenska och
norska statsrådens medlemmar, riksmarskalken,
öfverståthållare^ diplomatiska kårens medlemmar med
damer, högre militära och civila tjenstemän,
hof-funktionärer samt en talrik samling herrar och
damer ur den högre societeten.
Smakfulla anordningar voro vidtagna för balen.
Trapporna voro mattbelagda samt prydda med
lefvande växter; likaledes var hela våningen prydd med
växtgrupper, och i ett rum onigåfvo sådana en
spelande vattenkonst. Buffeter med förfriskningar voro
anordnade i vissa rum. Som värdinna fungerade
statsrådinnan Sörensen.
Supén serverades i ett särskildt rum för de
kungliga och de högst stälda personerna. Efter supén
afreste de kungliga utom prins Oscar, som
qvarstannade till balens slut och deltog i kotiljongen.
Amarantherorden firar sin högtidsdag med bal i
lilla börssalen måndagen den 23 dennes.
Innocenccorden firar i år som vanligt å
tjugondedagen sin högtidsdag med bal i stora börssalen.
Sällskapet Nya Idun hade sistlidne lördag
sammanträde, hvarvid fröken Hilma Strandberg
uppläste en novell — »Ett höstdrama» — och fröken
H. Vidmark ett humoristiskt poem till det nya året,
hvarjemte fru Anna Norstedt föredrog åtskilliga
sånger. Några porträtt i olja och pastell voro utstälda
af fru H. Thorell, friherrinnan Emma Sparre samt
fröknarna Cardon och Lundahl.
Fortsättningskurser för qvinliga studier hafva sedan
sistl. höst anordnats vid fröken Anna Whitloeks
läroverk (Kammakaregaten 4). Undervisningsämnena
äro allmän och svensk kulturhistoria,
verldsliteratur-historia och välläsning, geografi, zoologi, geologi,
svensk uppsatsskrifning och språkhistoria samt
franska, tyska och engelska språken. Alla ämnena äro
valfria. Undervisningen meddelas töreläsningsvis af
skickliga föreläsare och föreläsarinnor, med
regelbundet återkommande tentamina.
Språkundervisningen är praktisk, i det stor vigt lägges på
tal-öfningar och kursiv läsning af olika författare.
Vårterminen tager sin böljan nästkommande måndag.
Idun, högre läroanstalt för flickor, öppnar den 21
dennes en filial i Vasastaden. Den nya skolan är
till en början hufvudsakligen afsedd för nybegynnare
och i allmänhet yngre elever.
Skriftställarinnan fru A. Cli. Edgren-Lefflcr ämnar
i dessa dagar anträda en resa till Italien, der hon
sannolikt kommer att vistas en längre tid.
Tjenstgörande qvinlig läkare. Till amanuens
under ett års tid vid gynekologiska kliniken å
Sabbatsbergs sjukhus har kanslern den 10 dennes förordnat
med. kand. Karolina Widerström.
Teater och musik.
Stora teatern synes hafva fått en välbehöflig
kassa-pjes i hrr Ivar Hallströms och Henrik
Christierns-sons sagospel »Per Svinaherde». Hvarje
föreställning lockar nämligen nästan fullt hus.
Det iir så sällan, som här bjudes på något
inhemskt nvtt, i synnerhet i operaväg, och då
någon nyhet ändtligen kommit upp, är det ej alltid
sagdt, att den faller den granntyckta publiken i
smaken. »Per Svinaherde» bar emellertid — det
kan ej förnekas — haft afgjord framgång. Hvad
det är som mest bidragit härtill — om det är prof.
Hallströms nätta, mångenstädes synnerligen anslående
och melodiösa musik, hr Christiernssons fantastiska
bearbetning af den kända sagan eller den praktfulla
uppsättningen — torde vara svårt att afgöra;
antagligen alla tre i förening.
Utförandet är på de flesta händer godt. Hr
Lundqvist som konungen låter den komiska sidan af
rollen komma väl till sin rätt, och prinsen kan
åtminstone i yttre måtto knappast få en bättre
representant än br Linden; dennes stämma räcker dock ej
riktigt bra till i de högre tonerna. Fröken
Klemming är en täck prinsessa, som sköter sin sång och
sitt spel med god urskilning. Lisa och Hans hafva
ett par ypperliga representanter i fröken Ahnati och
hr Lindblad.
Det hela går med lif ocb lust, såväl körer och
emsembler som de lysande och roliga baletterna. Att
här nätmare redogöra för sagospelet och defs
egenskaper, vare sig i musikaliskt eller dramatiskt
hänseende, nekar oss det inskränkta utrymmet. Vi vilja
endast uppmana hvar och en, som ej redan sett det
samma, att ej försumma det. Ty det förtjenar att
både höras och ses.
Om symfonikonserten å Stora teatern i morgon
vilja vi så mycket hellre erinra, som vid den samma
för första gången härstädes kommer att utföras ett
af detta århundrades storverk inom musikens
område, nämligen Hector Berlioz’ »Symphonie
pban-taslique», hvilken skildrar kompositörens egen
kärlekshistoria. Vid samma tillfälle utföres äfven ett
svenskt arbete, nämligen Gösta Geijers ballad
»Trollens gud», hvari hr Lundqvist sjunger solopartiet.
Sen till, ärade läsarinnor, att Idun finnes hos
alla edra bekanta!
Pristäflingen à sid. 14 torde observeras. Täf
lingstiden utgår den 31 januari.
En koketts bekännelser.
Skiss för Idun
af Mia.
(Forts.)
Ettertryck förbjudes.
»((t®i skola naturligtvis börja från början
ityilfi eller hur?» sade fröken Ebba och
letade fram ett skrynkligt papper ur samlingarna.
»Hvad tror du det här innehåller?» frågade
hon och lade det framför väninnan.
Elna vek upp bladet.
»Hvad vill det här säga? Det är ju
konceptet till en fransk kria,» sade hon skrattande.
»Alldeles riktigt, du begriper inte hvad den
kan ha med mina memoarer att beställa, menar
du. Knapt jag heller. Historien om min
första kärlek är soin din och andra unga
flickors uteslutande löjlig.»
»Jag har aldrig älskat någon annan än min
man, det bedyrar jag,» tog lilla fru Bina till
orda med en smula häftighet.
»Det har jag aldrig bestridt, söta du,»
svarade Ebba med älskvärd irooi. »Men låt oss
nu återgå till ämnet!»
»Föreställ dig en bortskämd yrhätta på
fjorton år, som intresserade sig mer för skridsko-
banan på Nybroviken än för sina lexor, for
hvilka hon för resten aldrig lyckades få något
intresse. När anmärkuingarna hunnit viixa till
fem stycken under de två första veckorna af
terminen, hur skulle det gå sedan? Hon visste
det redan! Det komme inte att gå väl nästa
gång hon icke kunde sina lexor, hade
»fröken» sagt.
Franskan var värst! Och just i dag, då
vädret var så vackert och hon fått lof att gå
ner på isen, skulle hon ha en kria färdig till
dagen derpå!
Så retsamt! Om hon skulle gå ner en liten
stund, bara en liten stund, tänkte hon.
Klockan var ju inte mer än fem på eftermiddagen,
och hon behöfde inte gå till sängs förr än
klockan tio.
Innan hon visste ordet af, voro öfverplaggen
på och kossakmöosan med pelsbrämet. Hon
kastade icke så mycket som en blick i
spegeln för att se, hur den satt; i stället
upptäckte hon i trappan, alt en skruf lossnat i
skridskorna, och som hon inte hade
skruf-nyckel till hands, fingo tänderna göra tjenst.
En stund senare var hon omhvärfd af en
hel flock gossar nere å banan, hvilka alla täflade
om att visa sig uppmärksamma emot henne.
Hon delade sina gracer till höger och venster,
och när slutligen två af de ifrigaste
kavaljererna kommo i lufven på hvar andra om, hvems
turen var att skjuta henne framför sig,
skrattade hon och eggade upp dem, till dess de
stodo som ett par ilskna tuppkycklingar mot
hvar undra.
Så flögo de slutligen ihop och den segrande
blef naturligtvis hennes riddare.
Litet längre fram på qvällen kommo
kadetterna från Skeppsholmen.
Hvad hon tyckte, att de åkte »stiligt» emot
de små »skolråttorna»! Det fans dessutom de,
som hade mustascher, ocli som blinkade åt henne,
när de på dagarne mötte henne. Hon skulle
så gerna ha velat blinka till baka, om hon ej
vetat, hur opassande det var.
Den der qvällen lade hon märke till en af
kadetterna, som hon ej förr sett på banan,
men som blinkat åtskilliga gånger åt henne,
då de mötts på gatan. Han åkte genast ner
till henne, der hon stod, omgifven af
gossvär-men, och gjorde några slag kring gruppen.
Så bra han åkte, hon hade aldrig sett
någon »ligga så långt ut på ytterskär» som
han. Plötsligt slog han mössan af en af
små-pysarne, så att den åkte låDgt ut på banan,
hvarefter han tog fart, lade sig öfver, så att
fingrarne snuddade vid isen och grep mössan,
som han sedan öfverlägset slängde åt pysen.
Ögonblicket derpå klöf han gosshopen i två
delar och skrek:
»Se upp, småpojkar, och stå inte här och
skym utsigten för mig!»
Derpå gjorde han en piruett på tåspetsen
och stoppade tvärt farten midt framför henne.
»Vill fröken göra en rond kring banan med
mig? Jag liar sett, att ni åker bra, bara ni
får lite’ stöd,» sade han bugande och förde
handen till mösskärmen.
»Tack,» svarade hon och lemnade honom
sina bägge händer.
Hvad det gick »stiligt» att åka med honom!
»Det var så rätt, jag glömde att presentera
mig,» sade han och nämde sitt namn.
Hon gjorde det samma, och så voro de med
ens bekanta. Han bodde i huset bredvid hennes.
»Då tycker jag, att vi som »nära» bekanta
kunna lägga bort titlarne,» föreslog han.
»Om Axel så vill, så — —»
»Och så tycker jag, att Ebba och jag gerna
kunde träffas här på isen litet emellanåt.»
Husmödrar, spriden odei’ egen tidxiirLg!
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
