Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Fredagen den 20 januari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, så vida porto bi- | rv | | k | Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 25 ore pr
infogas. inga ofrankerade försändelser lösas. I U U IN spalt, petitrad (= 12 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.
vara med och taga del i denna hyllning åt honom,
som skänkt vår literatur så många sköna och
oförvanskliga perlor. Topelius tillhör deras antal,
hvilkas namn ej skola glömmas, så länge svenskt
språk talas. En lång och fridfull lefnadsafton
komme den hjertevarme diktaren till del!
Profårskurs kommer, enligt departementschefens
medgifvande, att i Stockholm genomgås af filos,
kandidaten Helga Fredrika Linder.
Lysning till äktenskap afkunnades i söndags i
Klara kyrka härstädes mellan fröken Anna
Malmer-felt, dotter till major C. M. L. Malmerfelt och
hans hustru, född Malmerfelt, samt medarbetaren
i tidningen »Upsala» C. G. Möllersmrd.
Förlofning har eklaterats mellan underlöjtnanten
vid Svea lifgarde Erik Lagercrantz och fröken
Constance de Kantzoe, dotter till kammarherren,
legationsrådet baron Edvard Bosencjuet S:t George
de Kantzov och hans baronessa, född de
Vascon-cellos.
Likfaränning. I måndags brändes i
likbrännings-föreningens krematorium härstädes liket efter
doktorinnan Thurinna Hulphers. Jordfästning egde
dessförinnan rum i Klara kyrka, hvarifrån liket
fördes till krematoriet.
Stiftelsen för gamla tjenarinnor, n:r 55
Surbrunnsgatan, hvilken inrättning i år räknar sin femåriga
tillvaro, har under sistlidet år mottagit 8 nya
tjenarinnor. En har under året aflidit. De intagna
voro vid innevarande års början 35. De
hjelp-behöfvande tjenarinnorna intagas vid en ålder af
56 år och stanna i stiftelsen till sin död. De
erhålla der kostnadsfritt husrum och vedbrand jemte
läkarevård. Stiftelsen uppehälles genom frivilliga
gåfvor, hvilkas belopp år 1887 uppgick till omkring
31,000 kr.
Morganatiskt äktenskap kommer storfurst Nicolaus
i Ryssland att med tsarens samtycke ingå med
fröken Boutemine.
Unga flickor!
|Inder denna rubrik vågar jag tilltala er, mina
||f unga läsarinnor, och hoppas jag, att åtminstone
någon af er, som skänker mina rader sin
uppmärksamhet, äfven skänker mig rätt i hvad jag
kommer att säga angående er eller rättare sagdt vår
nuvarande klädedrägt, sällskapston m. m. Först
anser jag mig dock böra nämna, att, fast än jag
ännu icke sjelf trädt ut ur de unga flickornas led,
jag dock lefvat så länge och blifvit uppfostrad inom
en sådan familjekrets, der lyx i alla former hållits
för en styggelse, att jag kan ta mig friheten att till
mina unga väninnor fritt uttala, livad jag tycker
eller icke tycker i nämda afseenden. Till exempel:
äro kanske icke våra flesta unga damer ena riktiga
slafvinnor af modet, för att icke rent ut säga
martyrer; ty om det blott stannade vid det för helsan
oskadliga, kunde det väl gå an. Men ty värr ha ju
de rysliga snörlifven kräft och komma säkerligen att
kräfva flerfaldiga offer *. Dock — bortsedt från det
farliga här vid lag, så kan man väl icke se något
osmakligare än en sådan, i fåfängans martyrredskap
utstyrd och insnörd dam, och jag kan icke afhålla
mig ifrån att citera hvad jag i ett sällskap för icke
länge sedan hörde en herre anmärka vid anblicken
af en dylik uppenbarelse:
»Ack, se en sådan söt och älsklig flicka
med rosenkinder och med ögon blå!
Hon vet sig också riktigt stiligt skicka,
men hu! hvad ser jag, snörlif har hon på!» ’
Ja, tro mig, kära flickor! Ni vinna visst icke
männens beundran, långt mndre kärlek genom att
på sådant sätt förskaffa er ens. k. vacker figur, nej
tvärt om. Jag skulle kunna anföra mångfaldiga
bevis derpå, om blott utrymmet det tilläte och jag ej
af granlagenhet för mitt eget kön ansåge det bäst
att tiga.
Nå, sedan ha vi luggarne! Vore jag kung, skulle jag
sannerligen förbjuda en sådan galenskap — att skyla
en ofta vacker och höghvälfd panna 1 Tag bort dem
med det första, ni förlora visst icke derpå, utan
komma endast att se mera okonstlade och många
till och med intelligenta ut. Och hur mycket bättre
och nyttigare kan icke en ung flicka använda sin
tid, än med att sitta hela timmar framför spegeln
* Enligt senaste underrättelser frän Paris lära snörlifven
vara på god väg att förvisas. i sammanhang härmed kunna
vi nämna, att den berömda skådespelerskan Sarah Bernhard
aldrig lär hafva användt snörlif, och dock tan hon berömma
sig af den smärtaste och mest välformade midja. Red.
och en osande fotogenlampa för att krusa och bränna
medels en tång det hår, som vår Herre vid hennes
skapelse ville göra slätt och rakt; samt hur många
gifta män finnas väl icke, som skulle jubla öfver att
slippa se sina unga hustrur med dessa tillkrånglade
lockar. —
Att vår sällskapston äfven lemnar mycket öfrigt
att önska har visserligen redan blifvit omnämdt i
Iduns första profnummer; men jag kan dock ej
låta bli att särskildt uttrycka min ledsnad öfver att
se nutidens skolpojkar och skolflickor öfva sig i kurtis
och koketteri. Ja, det händer i sanning ganska ofta,
att en 12- à I4-årig fröken gent emot äldre personer
tar sig ton och friheter, som äro allt annat än
passande. Allt detta kunde tvifvelsutan afhjelpas i
hemmen, om blott föräldrar och andra uppfostrare lade
sig vinning derom.
Ännu en gång dristar jag mig kanske att tillskrifva
er och ber jag att till dess fa bli innesluten i
åtminstone någons vänliga hågkomst som uppriktiga och
sanna vaninnan
Lena —ck.
m^
Teater och musik.
Stora teatern har återupptagit operan »Norma»
med fru Caroline Östberg i titelrollen. Denna
vår mest framstående sångerska har här fått ett
nytt tillfälle att visa sin utomordentliga begåfning
såväl i vokalt som dramatiskt hänseende. Ett
bättre utförande af Normas roll torde här ej varit
spordt. Fru Edling utförde Adalgisas roll med
den goda smak och på det samvetsgranna sätt,
som aldrig förnekar sig hos denna ,för vår lyriska
scen så nödvändiga sångerska. Öfriga
rollinne-hafvare fylde sina platser efter bästa förmåga.
»Per Svinaherde» drager fortfarande goda hus.
Dramatiska teatern, som under någon tid för
goda hus gifvit Dumas d. y:s 3-aktspjes
»Fran-cillon», i hvars titelroll fröken Zetterberg skördat
rättmätigt bifall, har åter fått upp ett nytt
program — denna gång ett svenskt original. Vi mena
»Sveas fana», lustspel i fyra akter, hvilket i
måndags för första gången gick öfver tiljan med, som
det tycktes, afgjord framgång. Genom sin fyndiga
och qvicka dialog och flere verkligt roande scener
lyckades stycket ej blott väcka den fulltaliga
publikens intresse, utan äfven ända till slute| hålla
det vid lif.
Stycket spelar inom tidningsverlden, hvilken
författaren sjelf tillhör. En framstående del i
pje-sens framgång måste emellertid tillskrifvas det på
flere händer utmärkta utförandet. Särskildt
tillvann sig — och detta med rätta — fru Hartman
det lifligaste bifall som brukspatronsdottern Gerda
Ekström, hvilken svärmar för tidningsverlden och
tar anställning som korrekturläserska i ett
radikalt skandalblad, om hvars båda
tidningsredaktörers rätta halt hon dock småningom kommer
till insigt. De öfriga spelande sköta likaledes väl
sina roller. Publiken var som sagdt hela aftonen
i den bästa stämning och inropade efter pjesens
slut författaren, literatören P. Staaff, tre gånger.
Andra symfonikonserten hade i lördags till sista
plats fylt Stora teaterns salong med en synnerligt
animerad och tacksam publik, hvilken lifligt
applåderade Berlioz’ fantastiska symfoni, af hvars
olika satser vi särskildt vilja framhålla den andra,
fjerde och femte.
Samma program utfördes vid tredje
symfonikonserten i onsdags.
En koketts bekännelser.
Skiss för Idun
af Mia.
(Forts.)
Eftertryck förbjudes.
H^gröken Ebba bläddrade i samlingarna.
»Du ser så mystisk ut och har med
ens blifvit så allvarsam, som om det minne,
du nu söker, vore det intressantaste af dem
alla,» sade lilla fru Elna och såg frågande på
väninnan.
Ebba tog ett bref ur högen, reste det på
kant mot bordet och lät det löpa upp och ner
mellan tummen och pekfingret.
»Nåja, jag kan inte neka till, att icke min
andra kärlekshistoria, som står i det intimaste
förhållande till min tredje, utöfvat det största
inflytande på min framtid-»
»Du älskade således din andra tillbedjare?»
frågade fru Elna och såg Ebba i ögonen.
»Nåja, det kan ju hända, men åtminstone
icke länge,» sade hon med en lätt suck.
Lilla fru Elna såg förvånad ut.
»Inte länge,» säger du. »Vet du hvad, det
förefaller äfven mig, som om man inte kunde
älska evigt. Det är verkligen för märkvärdigt,
man känner sig inte alltid lika lycklig.»
»Prat, hvad fattas dig! Har du något att
förebrå din man?»
»Visst inte, men vi qvinnor känna icke våra
män, åtminstone inte förr än vi varit gifta ett
par år.»
»Och de lära kanske aldrig känna oss, åt
minstone ej förr än åren strött sitt silfver i
våra lockar och vi upphört att intressera oss
för något annat än dem. Ty det är denna
fordran mannen ställer på sin hustru. Kunna
vi fylla denna fordran, blir ett äktenskap
lyckligt, annars ej. Derför har jag föredragit att
förbli ogift, tills jag blir — gammal,» sade
Ebba trotsigt och slog en liten knyck på
nacken.
»Men låtom oss återgå till ämnet,» fortfor
hon.
»Min andre tillbedjare var läkare och älskade
mig verkligen! Gud vet om han icke gör det
än, i fall han lefver, ehuru han visst icke har
några skäl dertill,» sade hon och rodnade
lindrigt.
»Jag var nyss fylda aderton år, då han,
efter att ha känt mig endast en kort tid, friade
på ett sätt, som jag aldrig skall glömma.
Det var på en bal hos friherrinnan M***.
Efter slutet af en dans förde han mig in i
tant M:s skrifrum vid sidan af våningen. Gasen
var nedskrufvad och möblernas
skugg-crafteck-nades bjert mot golf och väggar.»
»Hu, hvad här är dystert, vill ni vara god
bedja någon af betjeningen att skrufva upp
gasen eller följa mig till något af de andra
små rummen,» bad jag.
»Ar ni rädd att sitta här i denna
halfskym-ning i mitt sällskap?» frågade han och
fixerade mig.
»Ja, jag kan inte neka till det; jag liar
alltid varit en smula rädd för er, doktor.»
»Såå, det smickrar mig,» sade han och tog
plats framför mig, »ty det bevisar, att jag
gjort intryck på er, och det första intrycket
är alltid afgörande, brukar man säga!»
»Ni är väl djerf att dra era slutsatser,
doktor. Hur vet ni, för det första, att ni gjort
intryck på mig, som ni säger, och för det
andra, att detta intryck är det ’första’ jag skulle
ha känt?» frågade jag.
»Derför att jag vet det. Jag skall strax
bevisa det, om ni så vill,» fortfor han.
»Nå, det skulle verkligen vara roligt att
höra era bevis. Jag lyssnar!»
»Nå väl, vet ni hvarför ni är rädd för mig,
fröken von ***?»
»Nej.»
.»Det är derför, att ni tror mig vara
öfverlägsen er. Och jag bekänner, att jag gjort allt
för att bibringa er denna tro, i motsats till edra
öfriga beundrare, hvilka följt en annan taktik
och gjort allt för att få er att tro, att ni varit
öfverlägsen dem. Hur smickrande detta än är
för er fåfänga, kan det dock icke väcka ett
djupare intresse, emedan ni vet, att denna fint
är en af det konventionella hyckleriets vanliga
former àtt visa sig artig mot damerna. Ni tvingas
alltså, med eller mot er vilja, att intressera
Husmödrar, spriden oder egen tidning;!
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
